Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Det pågår en strid om vår hälsa i Sverige. Striden pågår inombords hos många barn, unga och vuxna som lider av psykisk ohälsa. Det är svårt att uppskatta omfattningen av problemet men det vi vet är att de nationella minoriteterna är överrepresenterade i sammanhanget.
Psykisk ohälsa har enligt Socialstyrelsen ökat med över 100 procent de senaste tio åren generellt och då kan vi bara gissa hur många av minoriteterna som är drabbade. De flesta av oss känner idag någon som lider av psykisk ohälsa eller så har vi själva varit drabbade.
Folkhälsomyndigheten har gjort en undersökning om Sveriges nationella minoriteter och kommit fram till att det behövs bättre förutsättningar för en god hälsa. I rapporten framkommer det att hälsosituationen är olika för minoritetsgrupperna men även i jämförelse med majoritetsbefolkningen.
Den judiska gruppen beskriver känslor av rädsla och oro för våld och hot.
Resande/romer tar upp livsvillkoren, utanförskap, ojämlikhet och sämre levnadsvanor som stora ohälsofaktorer.
Tornedalingarna kopplar ohälsan till att deras språk meänkieli håller på att försvinna.
Samerna har en oro för psykisk ohälsa hos de unga samerna och då särskilt bland renskötande unga män.
Också i den sverigefinska gruppen finns en oro för den psykiska ohälsan.
Förutom den oro som finns för livsvillkor och utanförskap i den resande/romska gruppen är det också vanligt med hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, dålig tandhälsa, astma, depression och psykisk ohälsa. Det finns en hög andel rökare i gruppen och det är vanligare med drogmissbruk, hög alkoholkonsumtion och osunda matvanor hos i synnerhet resande/romska män.
Sjukvården och landstinget står idag inför svåra prioriteringar. Men om man tillhör de grupper som har den största ökningen av psykisk ohälsa så måste den stoppas och det kommer att kräva resurser. Det samhället framförallt måste satsa på är den psykiska ohälsan bland barn och unga som idag inte får tillräckliga resurser. Regeringen har gått ut med en stor satsning på 250 miljoner kronor till landets olika landsting och regioner, pengar som ska fördelas över landet
Psykisk ohälsa är lite av ett tabu i hela svenska samhället. Ett tabu som ibland kan vara starkare i minoritetsfamiljer. Därför är samernas initiativ där de går ut och pratar om den psykiska ohälsan i gruppen otroligt hälsofrämjande och modigt. Tabun kan bara försvinna om man pratar om dem. Det viktigaste för att komma tillrätta med en psykisk ohälsa är att erkänna den. Endast då går det att göra något åt den.
Det är otroligt viktigt att politiken i Sverige lyfter upp problemet och satsar på allt ifrån barn- och ungdomspsykiatrin, elevhälsan och stärker upp stödet för de som har självmordstankar. Det är också angeläget att det finns pengar så att man kan sätta in assistenter och speciallärare i skolan. Dessutom behöver klass- och ämneslärare idag få rätt utbildning, förståelse och kunskap för NPF bland elever. En annan kunskap som behöver tillgodoses i skolan är den om de nationella minoriteterna för idag är okunskapen total.
Det borde vara obligatoriskt i lärarutbildningen att läsa om Sveriges nationella minoriteter. Att tillhöra en minoritet och ha psykisk ohälsa är ofta att leva med dubbla utanförskap. Regeringen har gett skolverket i uppdrag att genomföra insatser för att öka kunskapen i skolan om de nationella minoriteterna, med fokus på romer. Men det räcker inte med att öka kunskapen i skolan. Det behövs också pengar och kunskap i barn- och ungdomspsykiatrin så den kan göras starkare. Att få en tid på BUP kan göra stor skillnad för en ungdom i kris. Även här behöver utbildningen stärkas upp kring de nationella minoriteterna.
Eller kanske ska vi i minoriteten romer tänka som samerna att vi i minoriteten ska lyfta våra egna problem inom gruppen och ha egna behandlingshem för vår psykiska ohälsa. För att genomföra det krävs det forskning och kunskap. Samernas arbete kring de höga självmordssiffrorna inom samegruppen är föredömligt och kanske är det något som vi som minoritet borde titta närmare på.
Vi behöver skapa bättre förutsättningar för en bättre psykisk hälsa i Sverige i allmänhet och bland oss nationella minoriteter i synnerhet. Det ena alternativet behöver inte utesluta det andra utan det viktiga är att vi tar bort tabun och ser de som behöver hjälpen.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Vill du svara på en debattartikel, skriva en insändare, artikel eller på annat sätt finnas med i magasin DIKKO skriv till Redaktionen@dikko.nu
