Här kommer en sista text i artikelserien Den romska frågan som publicerats i EU romapress. De övriga artiklarna som publicerats hittar du längst ner på sidan.
| Källa: euromapress.com by Orhan Tahir DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
”Romer talar ut om representationskris och demokratiskt underskott i EU”
Östtyskland efter valet den 1 september i ett nötskal: de tre regeringspartierna i Tyskland (socialdemokrater, gröna och liberaler) fick totalt mellan 10 och 13 % av rösterna i Thüringen och Sachsen, ett katastrofalt resultat, medan AfD fick över 30 % av rösterna där och blev den första politiska kraften i Thüringen och tvåa i Sachsen, dess bästa prestation någonsin. Ironiskt nog sammanföll AfD:s valseger i Thüringen med 85-årsdagen av början av andra världskriget. De personer som röstade på högerextrema AfD (Alternative für Deutschland) och vänsterextrema BSW (Bündnis Sahra Wagenknecht) utgör nästan 50 % av rösterna, mestadels ungdomar, som inte håller med om Tysklands nuvarande migrations-politik, enligt sociologer och analytiker. Trots att de har studerat eller arbetat med migranter förkastar dessa unga väljare begreppet mångkultur, vilket väcker många frågor om den framtida samexistensen av olika etniciteter, kulturer och religioner i ett Europa som förväntas bli allt mer mångsidigt.
Vad är att vänta härnäst? En vändning i attityden hos de vanliga politiska partierna i Berlin (och Bryssel) gentemot migranter och minoriteter. De måste anpassa sig till den nya verkligheten för att överleva konkurrensen med de invandrarfientliga och rasistiska partierna som presterar mycket bättre i val. I denna anda var uttalandet från den tyska ambassadören i London efter valet ( https://shorturl.at/TAgFd ):
”Vi måste sluta kalla väljarna för nynazister. Det här är människor som protesterar med sin röst. Så vi måste ta det här på allvar, och vi måste försöka ta itu med det.”
Vad kommer allt detta att betyda för de miljontals politiskt underrepresenterade romer i EU? 2017 publicerade ”Welt am Sontag” ett uttalande av AfD:s medordförande Alice Weidel, som gjordes 2013 i ett mejl omedelbart före bildandet av AfD. Hon skrev i mejlet att romerna är ett ”kulturellt främmande” folk (kulturfremde volk) som ska ses i samma ljus som de arabiska migranterna som anländer utanför Europa ( https://shorturl.at/3LW3l ). Det exakta citatet översatt från tyska lyder som följer:
”Anledningen till att vi översvämmas av främmande folk som araber, sinter och romer etc. är den systematiska förstörelsen av det civila samhället som en möjlig motvikt till konstitutionens fiender som vi styrs av. Dessa grisar är inget annat än marionetter av andra världskrigets segermakter och har till uppgift att hålla det tyska folket nere genom att framkalla molekylära inbördeskrig i stadskärnorna genom utländsk infiltration”.
Källa: ”Volksverpetzer” https://shorturl.at/yDkH3
På grundval av detta uttalande och befintlig praxis i vissa östeuropeiska länder kan det antas att när politiker med anti-romska åsikter tar plats i europeiska och nationella institutioner, kommer de sannolikt att leta efter ett sätt att använda redan antagna EU-politik och tillgängliga EU-medel för att motivera sina egna påståenden om att romer är ”oanpassningsbara” och till och med ”farliga” för de europeiska staternas nationella säkerhet. Det finns därför en stor risk att romska frågan omformuleras till en ”migrantfråga” eller ”flyktingfråga” inom en snar framtid. Prejudikatet finns där: utvisningarna av romska flyktingar i Tyskland tillbaka till Kosovo på 2000-talet; utvisningen av bulgariska och rumänska romer från Frankrike 2010 i strid med EU-lagstiftningen. Och avsikten finns också där – mötet i Potsdam 2023 där en plan för ”återmigrering” (deportering) av utlänningar och icke-assimilerade tyska medborgare diskuterades av representanter för AfD, CDU och extremhögerorganisationer från Tyskland och Österrike ( https://shorturl.at/Xxn2A ).
Om de organisationer som påstår sig tala för romerna i Europa fortsätter att ta ett steg tillbaka från sina åtaganden och fortsätter att försöka blidka regeringar som lutar åt fascism, kan detta göra romer till ett lätt mål för extremhögern, eftersom till skillnad från andra minoritets- och migrantgrupper i Europa, som möjligen kan förlita sig på hjälp från sina moderländer befolkade av människor av samma etnicitet och kultur, romerna kan inte förlita sig på någon – de är en minoritet överallt. Alltså framstår romer som om de är fångade i Europa utan mycket alternativ i ett kritiskt ögonblick när de antiromska krafterna tar fart och de tidigare ”romernas vänner” omprövar sina prioriteringar. Till exempel har ”Roma Foundation for Europe” på sin webbplats i augusti 2024 förklarat att deras ”ambition inte är att fokusera på EU:s romska politik, som har blivit isolerad och marginell” utan på andra frågor, nämligen den ekonomiska återhämtningen av Västra Balkan, återuppbyggnaden av Ukraina och de gröna och digitala övergångarna ( https://shorturl.at/IcrXR ).
Men om organisationer med orden ”romer” och ”Europa” i sitt namn avsäger sig sitt ansvar gentemot romer i EU, när partier som AfD redan drömmer om att ta över Berlin och Bryssel, vem ska då stå upp för romer i EU ? Ett förbund som inom en snar framtid kan komma att domineras av politiker för vilka romerna är ett främmande folk som inte hör hemma i Europa. Efter så många år av ”integration” visade sig romerna i Europa oförberedda att möta den fascistiska pöbeln. Kommer de inte att hamna i samma situation som för 85 år sedan? Då skulle det innebära ett fullständigt misslyckande för den romska eliten – för andra gången i historien. Och vad kommer de att säga härnäst? Vi förstod inte, vi visste inte vad som pågick. Igen? Vad hände med löftet – ”Aldrig igen”?
De som anser att deras nationella medborgarskap och konstitutionellt garanterade rättigheter skyddar dem från de högerextrema partierna bör överväga följande frågor: Vad skulle hända om vinnaren av det tyska federala valet som är planerat till den 28 september nästa år visar sig vara AfD, som lovar ”återutvandring” av de människor som inte har assimilerat tillräckligt i den tyska kulturen? Låt oss säga att majoriteten av tyskarna inte kommer att tillåta det, vad skulle hindra andra länder i Europa med en mycket bräcklig demokratisk och medborgerlig kultur från att anta dessa idéer? Situationen i Östeuropa är skrämmande, även om de ledande medierna i väst inte talar om det. Det räcker med att en person går in i de romska grupperna på Facebook, där han kan se filmer tagna med mobiltelefon, hur romer inte får vistas i simhallar och restauranger, hur de behandlas av polis och läkare. Och när någon i bakgrunden av allt detta säger att det är viktigare för dem att fokusera på digitala och gröna omställningar, avslöjar det en stor divergens i mål, prioriteringar, värderingar och intressen.
Efter valresultatet i Thüringen och Sachsen är vi redan i ett annat Europa, och fler och fler människor med minoritets-, migrant- eller flyktingbakgrund kommer att börja inse detta och känna sig mer osäkra och oroade över sina barns framtid. För det som händer i Östtyskland är inte på något sätt ett isolerat fall, utan en indikator på den allmänna trenden, som också tydligt syntes i EU-valet i juni. Och detta kräver en omorientering från de ”marginaliserade gruppernas” sociala, hälso- och utbildningsproblem till frågan om romernas framtid i Europa. Eftersom alternativet för Tyskland, om AfD kommer till makten, är klart men alternativet för romer, i ett sådant fall, förblir oklart.
Originaltexten på engelska Alternative for Germany – Alternative for Roma?
Det är de artiklar som publicerats på temat Den romska frågan:.
De som står bakom artiklarna är:
– Professor Ian Hancock OBE (USA) – University of Texas i Austin
– Britt Inger Hedström Lundqvist (Sverige) – Redaktör för tidningen DIKKO
– Petar Antic (Serbien) – tidigare biträdande minister för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i den serbiska regeringen
– Murat Haliti (Danmark) – verkställande direktör för den romska nationella organisationen ”Chachipe”
– Cayetano Fernandez (Spanien) – Medgrundare av det antirasistiska kollektivet ”Kale Amenge” och doktorand vid universitetet i Coimbra
– Kenan Emini (Tyskland) – ordförande för Roma Center e.V. och Bundes Roma Verband samt direktör för nätverket för bekämpning av diskriminering av romer
– Deny Dobobrov (USA) – Direktör för internationella relationer och Ständig representant vid FN för världsfederationen för romer
– Costel Bercus (Rumänien) – f.d. ordförande för utbildningsfonden för romer
– samt personer som valt att vara anonyma.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
