Våren 2021 rapporterade svenska nyhetsmedier om hur samiska och icke-samiska aktivister blockerade statligt ägda Sveaskogs planerade skövling av skog där samebyar har sitt renbete. Miljörörelsens organisationer i Sverige, däribland Greenpeace och Naturskyddsföreningen visade öppet sitt stöd till blockaden. Icke-samiska aktivister från Extinction Rebellion och Fältbiologerna deltog på plats.
Blockaden visade på att svenska staten i nuläget inte gör tillräckligt för att respektera samers rättigheter när det kommer till markrättigheter. Polisen skickades för att bryta upp blockaden och öppna väg för Sveaskogs maskiner. Skogsupproret, ett samarbete mellan Extinction Rebellion och samiska aktivister, har återkommande lyft frågan om just markrättigheterna som samer i Sverige enbart verkar ha rätt till på papperet. Just frågan om att Sverige inte ratificerat ILO 169 har också blivit en fråga som fått ytterligare synlighet med blockaden tack vare miljörörelsens uttalade stöd.
Man kan fråga sig varför Sverige inte ratificerat ILO 169. Konventionen har funnits sedan 1989 och Sverige var drivande att få till stånd denna konvention. Sedan dess tillblivelse har Sverige samtidigt valt att inte ratificera den. Man har tillsatt den ena utredningen efter den andra utan att några framsteg har skett. Sverige har också återkommande fått kritik från exempelvis FN som så sent som 2020 rekommenderade att Sverige ratificerar ILO 169.
Vid det nya århundradets början såg saker och ting tämligen ljust ut. Sametinget krävde år 2003, med hänvisning till CERD och ECRIs kritik gentemot svenska statens eftersläpning i frågan, att konventionen skulle ratificeras senast 2005. Under år 2005 skrev även regeringens urbefolkningsdelegation i sin slutrapport att om Sverige ratificerar ILO 169 skulle det få ”betydelse inte enbart för samerna som folk utan främjar också positivt möjligheterna att förbättra situationen för andra urfolk.” Man slår fast att genom Sveriges ”starka utrikespolitiska engagemang för mänskliga rättigheter ska betydelsen härav inte underskattas.”
Även om Sverige sedan 1970-talet erkänner samerna som ett urfolk, ligger man långt efter länder som Norge, Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland i hur man ser på urfolks rättigheter. I de länder som räknats upp är det vanligt att man ser urfolken som ett eget folk, att förhandlingar mellan urfolken och majoritetssamhället sker ”nation-to-nation” eller ”folk-till-folk”. Att samer i Sverige har särskilda rättigheter i och med den nationella minoritetspolitiken och erkännandet som en nationell minoritet väger lätt i jämförelse med andra länders förhållande till sina urfolk.
År 2008 framgick det av CERDs granskning av Sverige att det fanns lågt stöd bland svenska politiker att ratificera ILO 169. Man noterade att den dåvarande regeringen framstod som mindre intresserad av att ratificera konventionen jämfört med den föregående regeringen. Man lyfte även fram att Diskrimineringsombudsmannen rekommenderat ratificering av konventionen i en rapport från samma år som behandlar diskrimineringen av samer. Så låter det också i flera rapporter från internationella organ fram till idag.
Det är också intressant att se till de politiska partiernas inställning till konventionen. Svenska Dagbladet kunde 2018 rapportera att trots möjligheten för riksdagen att 2015 rösta för en ratificering av ILO 169 så valde exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet att rösta nej. Samma år kunde Svenska Dagbladet rapportera att 9 av 10 framtida exploateringar planeras att ske i traditionellt renbetesland. Dåvarande näringsminister Mikael Damberg (S) ska enligt samma artikel gett besked att ”samer inte ska kunna säga nej till gruvor och inte få mer rättigheter att bestämma över land”. När SVDs journalister sökte Stefan Löfvén för en kommentar fick de svar från hans pressekreterare att mejla frågor och invänta svar.
Kanske är det så att svenska staten inte vill mista de möjligheter att exploatera norra Sverige som i nuläget finns i och med frånvaron av ILO 169. Om konventionen ratificerades av svenska staten skulle det innebära stärkta rättigheterna för samerna till land, vatten och naturtillgångar. Ytan som detta skulle innefatta består av ungefär halva Sverige, från Treriksröset ner till Idre. Hur skulle då svenska staten göra med sina planer på att starta gruvor, bygga vindkraft och vattenkraft eller hugga skog?
Den nya näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) har citerats i svenska nyhetsmedier med att han vill se fler gruvor i Sverige, samt brytning av sällsynta metaller. Med andra ord ser det inte ljust ut för att ILO 169 ska ratificeras under en nära framtid. Den svenska statens vinster får gå före samernas rättigheter. Men det är också av den anledningen som vi måste kräva att svenska staten börjar respektera samernas rättigheter på riktigt. Helst borde man ha gjort det för längesedan, men de kan ju åtminstone se till att ratificera ILO 169 så att denna cirkus får ett slut.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
