Jag sitter och försöker att samla mina tankar om årets sverigefinska bokmässa. På spisen kokar jag morötter. Lägenheten behöver dammsugas och moppas. Gamla kartonger och paket måste tas om hand så att de inte ligger och skräpar. Men jag väljer att sitta med mina tankar kring bokmässan.
Det är andra året som jag kommer till bokmässan. Det är nervöst. En del känner mig sen förra bokmässan. De har läst någon bok av mig.
Nervositeten kommer från att jag har svårt för stora folkmängder. Jag tittar på den stora svenska bokmässan i Göteborg. Jag ser alla människor som trängs längs böcker och affischer och författare och förläggare. Det bara ryser i kroppen.
Sverigefinska bokmässan är mindre av flera anledningar. Det är inte stort intresse för sverigefinsk litteratur. Majoriteten av programmet är på finska. De punkter som inte är på finska står skrivna med blå text. Jag sitter där som en språklös sverigefinne och oroar mig att den här språkbarriären (om man nu kan säga att det handlar om det!) ska stå i vägen för att besökare ska intressera sig för mina böcker.
Men andra medverkar med svenskspråkiga böcker på mässan. Det känns betryggande. Men jag kan ju ingen finska och vet att en del kan störa sig på det. En person säger någonting om det också till en annan besökare. Jag förväntar mig att det ska ske efter alla ”jag kan inte finska” som jag behövt säga till alla som börjat prata finska med mig.
Jag sitter också med massor av stress i kroppen. Magen har varit irriterad på mig och jag har inte kunnat dricka morgontéet som jag velat utan får ta koffeinpiller istället. Dessutom har jag spänningshuvudvärk som förvärras av att ljudet från alla människor som pratar och samtalar och dansar och sjunger. Jag har tagit med mig alvedon och sköljer ner dem någonstans efter lunch och innan jag själv ska prata om min bok.
I år fick jag inte många böcker sålda som förra året. Kanske har det med att ämnet för min förra bok var stereotyper om finsktalande och nu är det en bok om minoritetspolitik. Men även om jag inte får mycket sålt byter jag böcker med andra författare och får möjlighet att prata med besökare och andra författare. Det är en viktig del i att delta på sverigefinska bokmässan. Mer än att sälja böcker kan jag tycka.
För mig är de bokmässor som överskuggas av bokmässan i Göteborg viktiga. Sveriges största bokmässa behandlas lite som Almedalen men av litteraturvärlden. Många verkar ha överseende med vad som har hänt med dessa större evenemang. Jag vill hellre gå på ett mindre evenemang som är lokalt förankrat och försöker engagera människor i demokratin hellre än stora jippon.
Jag tror samma sak kan sägas som evenemang som kretsar kring litteratur. Jag kunde inte närvara på Kirja festival som hölls för några veckor sedan. Men ett sådant evenemang som för samman författare och publik är väldigt viktiga för att få fler intresserade av sverigefinsk litteratur. På ett större evenemang som bokmässan i Göteborg hamnar sådan litteratur i marginalen oavsett var man placeras. Man blir en i mängden. Så kan vi inte ha det.
Så när jag återvände hem med en lika tung säck med böcker var jag ändå väldigt nöjd med att ha träffat alla människor under dagen och fått prata med alla som jag pratat med. Jag är både utmattad och fylld med energi av mitt besök på bokmässan. Och energi kommer jag att behöva nu när jag måste dammsuga lägenheten.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
