Under året som gått har frågan om språkcentrum för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib legat och gnagt i bakgrunden. Det var oklart om deras verksamhet skulle permanentas efter att de startat upp sin verksamhet år 2022.
I delrapporten för dessa språkcentrum, som Institutet för språk och folkminnen publicerade december 2023, skriver man att uppdraget bör permanentas för ”att skapa långsiktighet och kontinuitet att arbeta vidare utifrån det förtroende och de förväntningar som Isof bedömer finns hos de nationella minoriteterna”.
18 januari i år hölls en interpellation i riksdagen om dessa språkcentrum, vilket jag skrivit om tidigare. Riksdagsledamot Mirja Räihä (S) frågar ut kulturminister Parisa Liljestrand (M) om regeringen kommer att permanenta de ekonomiska resurserna för språkcentrum. Kulturministerns svar kan sammanfattas som att hon inte vill föregå budgetförhandlingarna men anser samtidigt att språkcentrum är en viktig resurs.
När jag träffade en anställd från språkcentrum finska under sverigefinnarnas dag 24 februari i Södertälje frågade jag henne om man hört något om vad som skulle hända med alla språkcentrum. Jag minns inte svaret jag fick ordagrant, men jag minns att det inte lät särskilt optimistiskt. Personal hade redan börjat se sig om efter nya arbetsplatser då man inte fått klara besked.
30 april i år publicerade Magasin K en artikel som beskrev det som att de nya språkcentrumen kan behöva läggas ner. Man intervjuar Martin Sundin, generaldirektör på Isof, om det hela. Han ser verksamheten som nödvändig för att de nationella minoritetsspråken ska leva vidare i Sverige och att man framfört att verksamheten måste permanentas.
Fast problemet var då, enligt Martin Sundin, att man fått besked att man får vänta till regeringens höstbudget med vad som kommer att hända. Alltså hade man inlett förhandlingar om personalförändringar.
– Ett besked i september är för sent för oss för att kunna vidta åtgärder för att klara en ekonomi i balans om vi har anställd personal som vi inte har medel för efter årsskiftet, säger han till magasin K.
Vidare säger Martin Sundin till Magasin K att om man inte får besked om något annat så kommer språkcentrum att upphöra vid årsskiftet.
I samma artikel frågar man Kulturminister Parisa Liljestrand om att Isof inlett förhandlingar om varsel på grund av situationen.
– Jag är väl medveten om situationen på Isof och att frågan om språkcentrums framtid kan väcka oro och frågor hos personalen. Jag är därför mån om en nära dialog mellan Regeringskansliet och Isof i frågan, skriver Kulturministern i ett mejl.
Och återigen svarar hon med att hon inte kan säga något innan budgetprocessen är klar och budgeten beslutad.
18 juni i år lämnade Mirja Räihä (S) en skriftlig fråga till Kulturministern. Hon skriver att
”De språkcentrum som stöds av staten har visat sig vara centrala aktörer i att bevara och utveckla språken och kulturarvet hos dessa minoriteter. Genom att ge dem möjlighet att arbeta långsiktigt och stabilt kan vi säkerställa att deras värdefulla arbete kan fortsätta. Därför skulle det vara en viktig insats att permanenta deras finansiering.”
Och lite längre ner skriver Räihä såhär:
”Statsrådet har angett att regeringen prioriterar de nationella minoriteterna, men nu har det oönskade hänt. Alla språkcentrum, förutom det samiska, har nu varslat de anställda om uppsägning på grund av arbetsbrist och sagt upp lokalerna. Och skälet är förstås att regeringen inte har meddelat om fortsättningen.”
2 juli fick Mirja Räihä (S) ett svar från kulturminister Parisa Liljestrand (M) som meddelar att
”Insatserna för att främja och bevara de nationella minoritetsspråken och minoriteternas kultur är betydelsefulla. Språkcentrums verksamhet är en viktig del i detta och verksamheten har bidragit till att öka kunskapen om, samt bevara och främja de nationella minoritetsspråken.”
Sen följer ett välkänt svar:
”Jag kan inte föregripa kommande budgetprocess, men regeringen är angelägen om att fortsätta arbeta för det minoritetspolitiska målet och att bevara och främja de nationella minoritetsspråken.”
Samma dag som kulturministern tillkännagav sitt svar på frågan om framtiden för de nya språkcentrumen för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib kunde man läsa om det hela i Isofs nyhetsbrev. Där står följande:
”I omställningsarbetet av eventuell avveckling av språkcentrum har det under maj och juni hållits fackliga förhandlingar om verksamhetsförändring, omplaceringar samt kretsningar och en risk- och konsekvensanalys har genomförts. I denna process har vi även behövt beakta att den tillfälliga höjningen av medel till språkvård för nationella minoritetsspråk upphör vid årsskiftet.”
Sen står det att man avslutade fackliga förhandlingar 11 juni och vidtagit ett antal försiktighetsåtgärder: Språkcentrums lokaler i Kiruna, Övertorneå och Uppsala sägs upp från och med januari 2025 och enheten språkcentrum läggs ned från och med den 1 januari 2025. Man avslutar den här delen av nyhetsbrevet med att klargöra att om ”Isof får besked om att bedriva språkcentrum vidare i någon form kommer myndigheten utifrån de nya förutsättningarna, att fatta nya beslut om verksamhetsförändring, bemanning och lokaler”.
Efter allt detta är det inte så konstigt att det var nervöst inför höstbudgeten. Vissa satsningar och poster fick uttalande och presskonferenser. För våra språkcentrum fick vi vänta på svar tills samma dag som budgeten publicerades.
I regeringens budget kan man läsa att man ”föreslår att medel avsätts i syfte att säkerställa att verksamheten vid språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib kan fortgå samt i syfte att stärka verksamheten vid språkcentrum för samiska.” En lättnadens suck, med andra ord?
Det är en definitionsfråga. Att kulturministern och sittande regering dragit sig med klara besked under så lång tid att Isof blivit tvungna att varsla personal och planera för att avveckla verksamheten helt innebär i min mening att resurser som kunde gått till något bättre har fått gå till att hänga i ovisshet.
Jag tycker att det liknar lite vid en cirkus, men inte den sort som man skrattar av glädje.
Alla frågetecken är inte heller lösta med att budgeten blivit offentlig. Vi kan glädja oss att regeringen bekräftar det kulturministern sagt om verksamheten. Att den är viktigt. Samma dag som budgeten presenterades kunde SVT Sápmi rapportera att samiskt språkcentrum får fem miljoner mindre än tidigare år.
Regeringen har alltså avsatt 8,5 miljoner kronor årligen som ska delas mellan samiskt språkcentrum samt språkcentrum för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib.
I SVT Sápmis reportage intervjuar man Anita Kitok, Sametingets språkchef.
– Vi vet alltså inte hur stor del av de 8,5 miljonerna som kommer att tillfalla Samiskt språkcentrum. Det kommer vi att veta först när regleringsbrevet kommer i december, säger hon till SVT Sápmi.
Även kulturminister Parisa Liljestrand blir intervjuad och hon menar att språkcentrumen har en enormt viktig verksamhet som drivs och att regeringen slår fast det i och med den nya budgeten. Samtidigt lägger hon till att ”ramen för den sammanlagda investeringen för språkcentrum får vi återkomma till”.
Frågan om språkcentrum kommer att permanentas har alltså besvarats, men frågan om hur pengarna kommer att fördelas låter nu vänta på sig.
Inte mycket att hurra för om du frågar mig. Bara en lättnadens suck.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
