Det är valår i Sverige. Vilken betydelse har detta för de nationella minoriteterna? Vid en första anblick på de frågor som främst diskuteras ser man inte mycket av nationella minoriteter eller minoritetspolitiken.
Visst råder en diskussion om exempelvis modersmålsundervisning och det har ju med nationella minoriteter att göra. Samtidigt är det sällan som frågan lyfts från nationella minoriteters perspektiv. Sen är debatten om modersmålsundervisning i det stora hela sällan nyanserad, men det vet ju de flesta redan.
Rent generellt finns det två saker som gör frågan om vad som kan hända efter valet för de nationella minoriteterna klurig att besvara. För det första är det svårt att spekulera i den nära framtiden. Jag tror inte att det går att säga vad som kommer att hända inom de närmaste fyra åren. I det korta perspektivet är saker och ting alltid mer kaotiska och oförutsägbara. Men det är inte det jag tänker på just nu.
Mellan 2000 och 2020 har Sverige haft regeringar ledda av Socialdemokraterna och Moderaterna. På riksdagsnivå har inte särskilt mycket negativt hänt kring den nationella minoritetspolitiken. Lagarna om de nationella minoriteterna har utvidgats och stärkts oavsett om det varit Socialdemokraterna eller Moderaterna som haft en regering. Men problemet som blivit synligt kring den nationella minoritetspolitiken ligger inte på riksdagsnivå.
Det andra problemet, om vi för enkelhetens skull ska ta just rätten till modersmålsundervisning för de fem nationella minoriteterna, är att det varierar stort bland kommunerna i landet huruvida man följer lagen. Även då vi pratar om kommuner som är förvaltningsområden. Problemen framgår mycket väl om man läser igenom Länsstyrelsen i Stockholm och Sametingets rapporter om minoritetspolitiken från perioden 2010–2020. Jag har egentligen inte avsikt att gå igenom alla punkter eftersom det ser ju även olika ut beroende på om vi pratar om läget för samer, judar, sverigefinnar, tornedalingar och romer. Rent generellt kan jag ändå konstatera att det finns fortfarande stora brister som politiker måste ta itu med.
Ett val i Sverige handlar samtidigt inte särskilt mycket om vad som händer i kommunerna även om merparten av makten kring många viktiga frågor ligger i kommunernas händer. Bland dessa frågor har vi nationella minoriteter och minoritetspolitiken. Kommunerna ska följa lagen och verkställa den. Såvida man inte sovit under en sten de senaste 5–10 åren kan man konstatera att så inte riktigt är fallet. Ändå står vi här med ett val om vem ska regera, bilda regering, vara statsminister och så vidare. Visst är det i det stora hela viktigt, men låt oss fundera på vad som är viktiga frågor för de fem nationella minoriteterna.
Då jag vill vara lite övergripande tänker jag ta upp två viktiga frågor som rör samtliga fem nationella minoriteter och kommunernas arbete med minoritetslagen: Uppföljning och sanktioner. Den första är rätt enkel. De rapporter som Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har producerat har varit otroligt viktiga för alla som likt mig vill få en översikt kring hur arbetet med nationella minoriteter fortskrider i Sverige. Hur används pengarna? Vad saknas enligt representanter från de fem nationella minoriteterna? Vad kan förbättras? Sådana frågor är viktiga att ställa år efter år. Men är det tillräckligt? Även om det finns riktigt bra översikter från Länsstyrelsen och Sametinget tillsammans med rekommendationer kring vad som bör åtgärdas verkar väldigt lite hända.
Till frågan om sanktioner: Vad blir konsekvensen för att en kommun inte följer minoritetslagen? I nuläget blir det aldrig några konsekvenser. Även om Sverige får kritik från europarådets återkommande granskning, som främst pekar på brister i kommunernas arbete, händer det i princip ingenting. Detta är en fråga som kan lösas på riksdagsnivå. Finns det en vilja hos politikerna? Den biten är det svårare att få en uppfattning om. Att behovet av möjliga sanktioner som riktas till de kommuner som inte efterlever minoritetslagen är dock en fråga som jag hade velat se diskuteras mer i det politiska samtalet.
Nu kanske någon tycker att jag låter negativ. Ja, jag tillåter mig att vara negativ i det här fallet. Jag tror ändå att oavsett vem som får makten efter årets val så kommer de nationella minoriteterna fortsätta att behöva kämpa vidare med att försöka få kommunpolitiker att förstå vikten av att man följer minoritetslagen till punkt och pricka. Så har det ändå varit sedan man erkände de fem nationella minoriteterna i Sverige och väldigt lite pekar på att det kommer att sluta vara så framöver.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
