Det blev en nyhet att den sittande regeringen gör det möjligt för ungdomar som tillhör en nationell minoritet att läsa sitt modersmål på gymnasiet utan krav på förkunskaper. Med andra ord får man samma möjligheter som det funnits i grundskolan sedan en tid tillbaka. Dock var det inte många som försökte titta närmare på lagändringen.
När en regering kommer med en förändring av det här slaget är det förmodligen i syfte att visa att man bryr sig om de nationella minoriteterna. Och det är ju bra i sig om det nu redan fanns en fungerande minoritetspolitik i det här landet.
Den 15 november 2017 överlämnades utredningen Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk till dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin. Då var det Jarmo Lainio, professor i finska vid Stockholms universitet och minoritetsspråksexpert som blev utsedd till regeringens utredare. Bland annat skulle han föreslå åtgärder för att öka tillgången till undervisning i de nationella minoritetsspråken.
Lainio kom med många förslag. Att de nationella minoritetsspråken skulle bli ett eget skolämne, undervisningen skulle bli en del av timplanen, att undervisningen bör vara minst 3 timmar i veckan och gälla i hela landet. Han betonade även i en intervju i Sveriges radio finska 15 november 2017 att det måste finnas en obruten utbildningskedja, alltså att det bör vara möjligt att läsa ett språk hela vägen från förskolan tills att man nått högskolenivå.
Hur har det gått med den saken? Dagens Nyheter kunde den 22 augusti 2022 rapportera om en utredning som utförts av Lennart Rohdin, på uppdrag av sverigefinländarnas delegation, som lyfte fram flera brister i minoritetspolitiken.
Särskilt skolan var något som Rohdin riktade kritik mot. Enligt honom hade dåvarande regeringen inte kunnat leverera en sammanhållen utbildningskedja på minoritetsspråken som gick hela vägen från förskola till högskola.
Dessutom saknades det en varaktig lärarutbildning för de fem minoritetsspråken och ett utökat utbud av tvåspråkig undervisning. Enligt Rohdin har dessa brister varit kända i sedan tjugo år tillbaka, men ändå har det inte hänt någonting.
Ett annat problem, som Skolinspektionen ofta tagit upp i sina rapporter om de nationella minoritetsspråken i svenska skolan, är att huvudmännen brister i sina åtagande. I en rapport från 2020 framgår det att hos ”merparten av de tillsynade verksamheterna saknas, helt eller delvis, information om de utökade rättigheter som gäller för de fem nationella minoritetsspråken.” Och i flera fall ger huvudmännen inkorrekt information om dessa rättigheter.
Bland de felaktigheter kring informationsarbetet som Skolinspektionen tar upp ”handlar det om att information ges om att språket måste vara ett dagligt umgängesspråk i hemmet, vilket strider mot skollagens bestämmelser som inte ställer krav på det för undervisning i nationella minoritetsspråk som modersmål.” Och i andra fall framgår det ”felaktigt av huvudmannens information att en undervisningsgrupp behöver bestå av fem elever för att undervisning ska komma till stånd, en bestämmelse som inte gäller för nationella minoritetsspråk.”
Ibland fanns det även huvudmän som lagt ansvaret på att informera på någon annan, och då hade de ”liten eller ingen kännedom om vilken information som dessa utförare ger till eleverna och vårdnadshavarna.” Bland de exempel som Skolinspektionen lyfter fram fanns en huvudman som hänvisade till en länk på kommunens hemsida som inte fungerade. En annan hänvisade eleverna och vårdnadshavarna till en kommuns information, som i sin tur inte var korrekt.
De här bristerna är inte unika för Skolinspektionens rapport från 2020 utan något som har tagits upp i tidigare rapporter. Vi talar alltså om problem som varit kända länge men inte åtgärdats. Oavsett om bristerna kommit från svenska utredningar, svenska institutioners rapporter eller från europarådets expertkommittés återkommande granskningar så handlar det om samma problem och tillkortakommanden.
Med det i bakhuvudet kan jag undra om det verkligen spelar roll med en lagändring. Den lär nog spela roll för vissa men i det stora hela kommer det nog inte att göra en större skillnad för någon av de fem nationella minoritetsspråkens överlevnad.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Regeringen stärker rätten till undervisning i nationella minoritetsspråk
Språkambassadörer ska stärka barn och unga med nationellt minoritetsspråk
Viktigt med medier på minoritetsspråk
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
