Diskrimineringsombudsmannens utredning Barn som föremål för människohandel granskar människohandelsbrott mot barn som lett till åtal och domar som getts för dem i Finland. Rättspraxisen visade sig vara oenhetlig. Utredningen visar att strafflagen inte ger barn tillräckligt skydd mot utnyttjande i samband med människohandel. Vid tolkning av rekvisiten måste domstolarna ta barnperspektivet bättre i beaktande. Dessutom behövs mer utbildning för att identifiera barns sårbarhet.
| Källa: yhdenvertaisuusvaltuutettu.fi DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Diskrimineringsombudsmannen verkar som den nationella rapportören om människohandel. I sin utredning granskade ombudsmannen rättspraxisen vid människohandel med barn. Den vanligaste formen av utnyttjande vid människohandelsbrott mot barn var sexuellt utnyttjande. Den näst vanligaste var omständigheter som kränker människovärdet och den tredje vanligaste tvångsarbete.
Åtal som väcktes för människohandel med barn var få och också domsluten var få. Nästan hälften av åtalen förkastades vilket är exceptionellt många. Åtal förkastades både på grund av otillräcklig bevisning och på grund av frågor som förknippas med tolkningen av rekvisiten.
Utredningen visar att rättspraxisen är oenhetlig vad gäller bedömning av rekvisiten samt att rekvisitet för ett människohandelsbrott inte alltid tolkats ur ett barnperspektiv i domarna. Det finns tydliga brister i tillgodoseendet av barnets rättigheter, och strafflagen har inte kunnat skydda barn från utnyttjande i samband med människohandel.
”Domarna visar att det ojämlika maktförhållandet mellan barnet som målsäganden och den vuxna utnyttjaren inte identifierades i tillräcklig mån. Till exempel tröskeln till vad som anses vara att vara underställd gärningsmannens bestämmanderätt bör vara lägre när det gäller barn än när det gäller vuxna”, konstaterar diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Barnets straffrättsliga skydd ska effektiveras
Vid människohandelsbrott mot barn var svaranden i regel en vuxen man och målsäganden en tonårsflicka. Det kunde vara stor åldersskillnad mellan svaranden och målsäganden. I de fall som granskats i utredningen hade utnyttjandet nästan uteslutande skett i Finland, och beskrivna kopplingar till utlandet var få.
”Trots att antalet domar var få, handlade de om flera olika former av människohandel med barn. Det är viktigt att vara medveten om att människohandel inte alltid överskrider statsgränser och att brottet inte alltid förknippas med sexuellt våld”, berättar specialsakkunnig Anni Valovirta vid diskrimineringsombudsmannens byrå.
I de granskade fallen fanns det i regel en nära relation eller ett parförhållande mellan utnyttjaren och barnet.
”I oroande många av människohandelsbrotten mot barn var utnyttjandet allvarligt och återkommande. Utnyttjandet hade ofta pågått under en lång tid”, beskriver Valovirta.
På basis av utredningen rekommenderar diskrimineringsombudsmannen att barnets skyddsbehov och barnperspektivet bättre beaktas i tolkningen av rekvisiten för människohandelsbrott. Poliser, åklagare, domare och rättsbiträden borde utbildas i identifiering av barnets sårbara ställning och hur den här sårbara ställningen ska beaktas. Det är viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt identifiera och ingripa i dålig behandling och utnyttjande som riktas mot barn. Barnskyddet samt andra yrkespersoner som arbetar med barn och unga bör utbildas om de olika formerna av människohandel.
Utredningsmaterialet grundar sig på tings- och hovrätters domar för människohandelsbrott mellan åren 2012 och 2024. Materialet innefattade sammanlagt 35 åtal för människohandel. 13 av åtalen ledde till domar som innebär tillräknande antingen för grov människohandel eller människohandel och sex av åtalen innebar tillräknande i enlighet med ett sekundärt åtal, till exempel koppleri eller grov misshandel. 16 av åtalen ledde till en frikännande dom.
Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet som främjar likabehandling och ingriper i diskriminering. Ombudsmannen verkar som nationell rapportör om människohandel. Människohandelsrapportören har i uppgift att övervaka arbetet mot människohandel i Finland, följa upp fenomen relaterade till människohandel, samt att internationella förpliktelser uppfylls och att den nationella lagstiftningen fungerar. Människohandelsrapportörens uppgift och behörighet har skrivits in i lagen om diskrimineringsombudsmannen.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
