Forskningsrapport av Jan Selling om den svenska kommissionen mot antiziganism 2014-2016

Skärmklipp

CEPS / CHACHIPEN:s nationella forskningsrapport om Sverige. (Rapportförfattare, Jan Selling.)

Jan Selling offers an important conclusion, that Roma ownership of a TRP presupposes powerful, dedicated and knowledgeable allies in the state who are dedicated to ensuring meaningful participation, but also careful planning of Roma civil society structures. Considering the Swedish Commission against Antiziganism 2014-2016. National Research Report by Jan Selling

Projekt av Centre for European Policy Studies (Bryssel) i samverkan med

  • ERGO (European Grassroots organizations Network)
  • Central Council of German Sinti and Roma, Tyskland.
  • FAGIC (Federacio d’ Associations Gitanes de Catalunya), Spanien.
  • Asociata Fast Forward, Rumänien.

Oberoende analys av den svenska kommissionen mot antiziganism 2014-2016.

Jan Selling drar en viktig slutsats, nämligen att romers ägarskap till en verklig sannings- och försoningsprocess förutsätter att det finns personer i staten med makt, som är engagerade, kunniga, och villiga att bli allierade i arbetet med att säkerställa ett meningsfullt deltagande för romer. Men det förutsätter också en noggrann planering av det romska civilsamhällets strukturer.

På europeisk nivå har det svenska exemplet ofta citerats i diskussioner om sannings- och försoningsprocesser om romer och åtgärder mot antiziganism. Baserat på dokumentstudier och intervjuer med viktiga romska och icke-romska aktörer sätter denna rapport den svenska kommissionen mot antiziganism (kommissionen) i sitt sammanhang och analyserar dess effekter och begränsningar. Dess bakgrund var den stora statliga utredningen Romers rätt (SOU, 2010, nr 55), som uppmanade till en kombination av åtgärder för att uppnå jämlikhet för den nationella minoriteten romer:

  • En sanningskommission om historiska övergrepp mot romer i Sverige, som syftar till förslag om historisk rättvisa, t.ex. kollektiv materiell kompensation, och immateriell gottgörelse, t.ex. att staten förklarar historiskt ansvar;
  • Omfattande åtgärder mot alla former av antiziganism;
  • Genomförande av en 20-årig strategi för romsk inkludering;
  • Inrättande av ett permanent sekretariat för romska frågor för att ge romerna faktisk kontroll och inflytande över inkluderingspolitiken.

År 2011 valde regeringen att bara följa delar av ovanstående rekommendationer, och på ett mindre radikalt sätt: en strategi för inkludering antogs, men utan konsekventa strategier mot antiziganism, och i stället för en sanningskommission gav regeringen en kommitté i uppdrag att skriva en ”vitbok” om historiska övergrepp, som enbart fokuserade på offrens upplevelser och inte på ansvaret för övergreppen.

Alla intervjupersoner som bidragit till den aktuella rapporten är överens om att vitboken från 2014 var ett viktigt dokument, men att den inte var en sanningskommission. Vitboken kritiserades av delar av det romska civilsamhället och av akademiska experter för att den behandlade antiziganismen som ett kapitel från det förflutna och för att den inte var oberoende eller kopplad till några politiska rekommendationer. Nyckelaktörerna upprepade därför sina krav på en sanningskommission.

Strax innan vitboken lanserades avslöjades det att polisen hade fört ett omfattande register över romer, enbart baserat på etnisk tillhörighet. Det var mot denna bakgrund som kommissionen mot antiziganism, med mandat för 2014-2016, inrättades av regeringen. Idén diskuterades inte offentligt, utreddes inte och förankrades inte i hearings. Ändå gav kommissionens sammansättning, med Thomas Hammarberg som ordförande och majoriteten av ledamöterna som var romer, en hög trovärdighet från början. Kommissionens uppgift var att övervaka pågående manifestationer av antiziganism och att utarbeta politiska rekommendationer. Den var dock inte en sanningskommission. Faktum är att flera intervjupersoner såg den som kontraproduktiv i förhållande till kraven på en romsk sanningskommission.

En viktig uppgift för kommissionen var att övervaka och agera för upprättelse när det gäller polisregistret, som i slutändan ansågs vara etnisk diskriminering, och polischefen utfärdade en officiell ursäkt. Kommissionen föreslog också ett permanent sekretariat för romska frågor, vilket låg i linje med de förslag som den tidigare delegationen för romska frågor 2006- 2010 (delegationen) hade lagt fram.

Kommissionen var framgångsrik när det gällde att sätta dagordningen under sin mandatperiod och bidrog uppenbarligen till att begreppet antiziganism etablerades i det officiella språket. Andra effekter var att den process som ledde till den pågående samiska sanningskommissionen inspirerades av – och lärde sig av misstagen i – den motsvarande romska processen. Den tyska förbundsdagens kommission för antiziganism drog också nytta av de svenska erfarenheterna. Det finns dock en utbredd frustration över att den svenska kommissionen inte fick någon bestående effekt på grund av brist på tid, resurser och politisk vilja. Flera intervjupersoner betonade också att bristen på oberoende var en stor svaghet.

Kommissionen kom att drabbas av samma problem som många andra politiska åtgärder för romer: effekten försvagas om projekten är kortvariga och utan en tydlig efterträdare. I det här fallet litade kommissionen för mycket på en enskild ministers goda vilja, och ett byte i det politiska ledarskapet gjorde att resultaten hängde i luften.

Kommissionens rekommendationer har inte följts upp på ett omfattande sätt. Romer väntar till exempel fortfarande på en officiell ursäkt från staten, det finns fortfarande ingen övergripande strategi mot antiziganism och idén om att stärka romer genom ett permanent sekretariat har övergivits. Eftersom romer i Sverige inte har några icke-statliga organisationer med en styrka som är jämförbar med till exempel tyska Central Council of German Sinti and Roma, kvarstår det maktunderläge som delegationen identifierat. Denna rapport bekräftar också slutsatserna från internationella studier, där det konstateras att den svenska modellen för samråd med romska företrädare inte fungerar bra: Romerna är sällan
delaktiga i besluten, utan citeras snarare som alibi.

Antiziganism i Sverige är fortfarande mindre ifrågasatt och ses som mer acceptabel än andra former av rasism, både när det gäller hatbrott och strukturell rasism. Hittills har Sverige ignorerat kraven på att uppgradera den nationella strategin för integrering av romer i enlighet med EU:s nya ramverk för nationella strategier för integrering av romer (NRIS), som föreskriver ett paradigmatiskt fokusskifte: från ett ensidigt fokus på romer som problemet till ett holistiskt förhållningssätt till antiziganism.

En viktig slutsats är att romernas ägarskap av en sannings- och förutsätter kraftfulla, engagerade och kunniga allierade i staten som är engagerade i att garantera ett meningsfullt deltagande, men också en noggrann planering av det romska civilsamhällets strukturer.

Huvudsakliga rekommendationer:

  • EU:s nya ramverk för nationella inkluderingsstrategier (NRIS) bör genomföras och övervakas fullt ut.
  • Romernas deltagande i det politiska beslutsfattandet måste säkras bättre, t.ex. genom institutionalisering av romsk representation, förbättring av samrådsmetoderna och stärkande av det civila samhället genom högre utbildning.
  • Politiska åtgärder mot antiziganism måste vara flerdimensionella och grundade på vetenskaplig kunskap, vilket förutsätter finansiering och strukturer för oberoende och akademisk kunskapsproduktion på både nationell och europeisk nivå.
  • Transnationella dimensioner av antiziganism, t.ex. rasifierad fattigdom, Förintelsen av romer och arvet från det romska slaveriet i Rumänien, måste erkännas som en del av en europeisk sannings- och försoningsprocess.
  • Alla former av antiziganism måste entydigt fördömas av domstolar, parlament, andra politiska organ och offentliga utredningar. Detta skulle utgöra en grund för riktlinjer för media och politik och i slutändan påverka den allmänna opinionen.

Jan Selling / CEPS CHACHIPEN. Mai 2022.
redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS