Vad säger det om vår samtid när man kan förminska och driva med Förintelsen? Är det okej att säga att det är positivt att romer och sinti utrotades i Förintelsen?
Först ut var Whoopi Goldberg som efter ett uttalanden om Förintelsen blev avstängd från sin show The View i två veckor. Efteråt sa hon: Jag accepterar det, och jag gjorde det mot mig själv. Whoopi insåg sitt klavertramp och tog konsekvenserna av sitt uttalande.
Avstängningen grundar sig på att Whoopi Goldberg, i programmet The View, sa att Förintelsen inte handlade om ras. Hon hävdade att Förintelsen handlade om omänsklighet och menade att: Detta är vita människor som gör det mot vita människor, så ni bråkar med varandra.
Flera judiska grupper menar att Whoopis kommentarer handlade om ett massmord på judar som ägde rum under andra världskriget. Nazisterna dödade sex miljoner judar, eftersom de ansågs vara av en underlägsen ras. Och den här typen av uttalande är farliga, särskilt med tanke på att antisemitism ökar globalt sett.
Efter det dyker Jimmy Carr upp som god tvåa med sin satir där han i sin Netflix-special pratar om Förintelsen. Carr menar att när människor pratar om Förintelsen, pratar de om tragedin med att 6 miljoner judiska liv gick förlorade under den nazistiska krigsmaskinen. Sen säger han att de nämner aldrig de tusentals romer och sinti som dödades av nazisterna, och avslutar med kommentaren att: Ingen vill någonsin prata om det, för ingen vill någonsin prata om det positiva.
Det är många som protesterat på Jimmy Carrs uttalande och menar det hans uttalande är skrämmande med tanke på den ökande antiziganismen. Boris Johnsons talesman menar att ”zigenarskämt” är djupt oroande. Jimmy Carr själv svarar, på den kritik som han fått om sina förintelseskämt att: I’m going down swinging.
Komikern Jimmy Carr skämtar om Förintelsen och romer
Att skämta om folkmord, minoriteter, homosexuella, kön, handikappade och så vidare är alltid ett ställningstagande i en maktstruktur. Satiren är en genre som både kan roa och reta, allt är beroende på mottagarens perspektiv. Satir beskrivs ofta som ironisk eller hånfull men den ska framförs på ett elegant sätt. Men det är inte skämtet, lustigheten eller kvickheten som definierar satirens sanna värde eller innersta väsen, utan det är alltid vilken riktning satiren har i en maktstruktur. Så, vilken riktning har Jimmy Carrs satiriska skämt i en maktstruktur?
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS