De noveller/berättelser som publiceras här är en skönlitterära texter som ofta innehåller ett berättande, målande och levande språk, gärna med tankar och känslor. En novell är alltså en fiktiv (påhittad) kortare berättelse som är inskickad till DIKKO.
En novell skriven av Petra Wilhelmsson 2022
Vilda hade precis kommit in i sin lilla tvåa efter att hon hade varit på stadens bibliotek. Hon hade lånat sig en deckare och föste undan sina två feta kastrerade hankatter som skrek efter mat. Utanför hördes spring i trappuppgången och Vilda tänkte inte så mycket på det. Det var alltid folk i trappuppgången. Trött gav hon de två katterna mat som slukade det de fick som de alltid gjorde. Vilda gjorde sig kaffe och satte sig i den grå soffan började läsa sin bok.
När andra mordet skedde i boken hoppade Vilda till av den gälla dingdång metalliska stämman från sin ringklocka. Hon sträckte sig efter plattan, slog i gång appen för ringklockan och såg två poliser utanför sin dörr. Chockat tryckte hon på mikrofonknappen sa:
– Hallå?!
– Det är Polisen kan ni öppna dörren?
– Ja, jag kommer.
Vilda öppnade dörren och släppte in polisen. Hon förstod knappt vad de sa, så chockad var hon. Det hade hänt något i hyreshuset. Så mycket förstod hon. De ställde någon slags fråga till Vilda om och om igen. Till slut sa den manliga polisen som hette Sven:
– Har du sett något knepigt i trappuppgången? Någon person som har uppträtt annorlunda?
Vilda stirrade till på polisen. Vad skulle hon svara? Ingen av hennes grannar betedde sig som vanligt folk. Skulle Vilda berätta om grannen Stig som var över åttio år som gick och plockade upp löv från golvet i trappuppgången? Han som städa efter städerska hade städat trappuppgången? Stig hade koll på alla grannar och gick flera gånger runt huset såg in i grannarnas fönster.
När Vilda skulle slänga sina sopor och hade precis kommit in kunde hon höra hur Stig gick ut i trappuppgången. Genom ögat i dörren såg hon Stig gå runt i trappuppgången och ropa:
– Hallå!
Vilda hade ofta funderat på om hon skulle öppna sin dörr och säga det var bara jag som var ut med soporna, men varför skulle hon redovisa det?
Stigs fru brukade stå putsa utsidan på ytterdörren flera gånger i veckan. Även hon sopade, dammsög och moppade utanför deras dörr. Hon brukade ha skvallerstunder med de andra tanterna som bodde i hyreshuset. Sen hade vi Fru Svensson som går runt och luktar överallt. Utanför grannarnas dörr och även vid porten. Hon klagar ständigt på städerskans städning ringer och klagar till hyresbolagets kontor om det ena och det andra. Fru Börjesson även hon en nyfiken tant som klagar och får för sig sakar. Hon talar högt så alla hör om saker som hon anser är olagligt och borde polisanmälas.
Så var det nyfikne fru Björk som smyger runt på den våningen hon bor på. Hon brukar stå där trappen börjar och tjuvlyssna på de andra grannarna och kika ner eller upp. När Fru Björk upptäcks backar hon fort och försvinner in sin lägenhet för att sedan smyga ut igen.
Pratglade Viola en gammal tant som älskar att tala och skvallra. Hon talar med alla och folk brukar smyga förbi hennes dörr. Viola kan komma ut när som helst ropa och börja tala.
En gång när Vilda kom hem från affären var Viola i trappuppgången och ropade glatt. Vilda blev överraskad och hoppade till så matvarorna flög ur matpåsarna.
Vilda hörde sig själv tala om grannarna för polisen och hur hon nu berätta om Britta som misstrodde allt och alla å brukade muttra:
– Man kan inte lita på någon.
Sedan berättade Vilda om ena grannen som hon inte kände till namnet på en herre som smög runt i trappuppgången och smög så tyst som han kunde ut genom porten. Vilda hade sett honom då och då när hon var på väg ut eller in. Vilda blev tyst. Från trappuppgången hörde Fru Bloms gälla stämma när hon berättade för någon om Ernst en annan granne att hon hade sett honom titta på TV hela dagen och dricka öl. Detta hade Fru Blom sett när hon gick fram och tillbaka till tvättstugan.
Polisen Sven såg på Vilda
– Vad har du gjort idag?
Ja, vad hade Vilda gjort?
– Jag har varit på biblioteket svarade Vilda.
– Har du varit något i trappuppgången?
– Ja, när jag skulle i väg och hem från Biblioteket. Så jagade jag in ena katten som rymde i morse när jag slängde sopor svarade Vilda som berättade tiderna för detta. Den kvinnliga polisens radio sprakade till och hon gick undan och talade med någon. Hon kom tillbaka.
– Har du något inspelat från ringklockan? frågade hon. Vilda öppnade appen på plattan det enda som fanns där var när polisen hade plingat på. Hon visade dem. De tackade och Vilda raderade videon automatiskt. Det sprakade till igen i Polisens radio.
– De har gripit honom sa kvinnan denna gång.
Poliserna lämnade Vilda som stod kvar innanför sin ytterdörr. Utanför hörde hon Fru Börjessons stämma.
– Hon som bor där har en övervakningskamera på sin dörr och det är olagligt!
– Nej! Det är en ringklocka sa Polismannen Sven och kom i diskussion med Fru Börjesson som inte gav sig, Vilda såg ut, ja de flesta grannarna stod i trappuppgången. Den som saknades var Britta.
Stig stod böjd och plockade upp småstenar och löv som poliserna hade dragit in under skosulorna.
Poliserna började gå och den kvinnliga polisen fnittrade plötsligt till.
– Vi borde ha frågat om hon hade sett något normalt sa hon och gav sin kollega en menade blick.
Vilda hörde av de andra grannarna som samtalade högt att Britta hade blivit nedslagen och rånad av en släkting som Britta vägrade låna ut pengar till.
Vilda läste sedan i tidningsappen att Britta hade blivit knuffad av den desperata släktingen och då ramlat illa. Hon hade slagit i huvudet och tuppat av. När Britta kom till medvetande kunde hon berätta allt för polisen.
Men skvallret i staden blev att Britta hade råkat ut för mordförsök. Vilda tyckte det var hemskt det som hade hänt och kunde inte förstå varför händelsen skulle kryddas på. Hon undrade ofta vad poliserna tänkte om dem i hyreshuset och vad hade grannarna sagt och beskrivit Vilda? Den där konstiga som talar och skäller på sina katter? Ja, vem vet? Fast enligt Vilda så är hon mest normala personen i hyreshuset, inte kryper hon på alla fyra i trappuppgången plockar löv och småsten.
Ja, hon hade sett mycket knepigt i sin trappuppgång.
Petra Wilhelmsson
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
