Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
7 December
I ett vips så dukades de fram på ett bord koppar med rykande hett kaffe i, så värmen spred sig behagligt inom mig. Naturligtvis stod där en stor skål med sockerbitar som småfolket genast lade på faten och drack med ett smackande och sörplande. Själv har jag slutat med socker för länge sedan. Då jag märkte att det inte hjälpte något vidare för mig att bli sötare.
Efter kaffet fick vi en varsin stor tallrik med risgrynsgröt. Ah, ja säger bara aaah. Det var riktig god tomtegröt det. Jag åt så mina ögon gick nästan i kors av välbehag. Tack sa jag till slut, när jag kände att det inte bara gick ner en lita sked till. Ser att de smakade sa Tore. Vi kokar den själva, istället för att värma de däringa plastkorvarna som finns på ICA-affärerna. De smakar ju bara plast, tyvärr får många av småfolket just bara den sorten i sina tallrikar, som ställs ut på trappen i juletid. Människorna numera har antigen inte tid eller så har de glömt bort hur man gör den själv.
Förut så kokade husmor här i gården gröten åt oss. Men hon har liksom inte riktigt tid nu. Husmor har blivit en sån däringa aktivist som ni människor säger. Hon är med på allt möjlig och springer på möten nästan varje kväll nu. Nu till helgen ska hon fara upp till Stockholm och demonstrera för ”Rädda snödroppen” eller var det Bevara bevarigheten, strunt samma något var det i varje fall.
Men det är en snäll husmor vi har och noga med att vi ska äta ordentligt. För hon är ju även med i rörelsen , ”Mat ska var mat och inget annat ”. Så hon ställer ut påsar med risgryn åt oss och allt som behövs därtill.
Men nu Lillemor av vandrarfolket, fortsatte han, orkar du kanske språka lite med oss. Hjärta, Farmor din var en stor vän av oss småfolket. Hon kunde se sånt, som du nog vet, som andra människor inte kunde. Ja, Farfar din, Fritjof, var inte pjåkig han heller, en snäll karl så länge man inte var dum och retade honom. Det var många gånger vi mötte dem på sina resor och hade hjälp av varandra. Jag minns speciellt en gång. Vänta lite sa han. Till denna historia krävs det ett stärkande bloss på pipan. För den är en aning smärtsam. Tore tog fram sin pipa och tobakspung och bjöd även gammaltomten. När de båda tänt sina pipor och dragit några bloss fortsatte han.
Det hände sig på hösten 1929, när vår nuvarande husbondes far skötte gården. Han var begiven på dryckenskap och brännvinet fick honom alltid på ett uruselt humör. Han domderade, skrek svordomar och gav örfilar till höger och vänster till den som gick i hans väg. Han till och med sparkade åt både hunden, korna och hästen. Vi försökte på alla vis att stilla honom, men inget hjälpte. Vi funderade många gånger på att flytta. Men husmor var så blid och snäll, så vi stannade för hennes skull och försökte hjälpa henne så gott vi kunde ifrån hugg och slag.
En dag var husbonden i väg till Mickelmäss-marknaden i Årjäng, och naturligtvis var han mer än rusig på hemvägen. En av oss brukade ju som vanligt följa med att hjälpa till, samt att träffa annat småfolk och byta nyheter och så med varandra. Husbonden var inte riktigt nöjd med hur affärerna hade gått på marknaden, och när han satt där och tänkte på det, så blev han ännu mer ilsken.
Nu bar det sig inte bättre än att han fick syn på xxx Jag kallar honom Knut här. Knut hade lagt sig för att sova i hörnet på sitsen på vagnen, och glömt att göra sig osynlig. Husbonden tog handgripligen tag i stackars Knut och kastade iväg honom rakt ut i luften. Oturligt nog hamnade Knut på en stor sten med huvudet före och rullade sen ner med benen före och i det ena sa det knak. Där låg han efter väg kanten i våldsamma smärtor och med blod rinnande nerför huvudet.
Det var så dina Farföräldrar hittade honom mumlande. Utav sorg och av smärta.
Käre nån, sa din Farmor, vad har hänt? Hon böjde sig över Knut. Hon undersökte honom försiktigt. Fritjof sa hon, ta fram flaskan med vatten och en ren trasa ifrån vagnen. Sen får du tälja till ett par små pinnar. Vi måste spjäla benet på honom för det är brutet. Med försiktiga tag tvättade hon sen bort blodet från Knuts ansikte. Nu lilla vän, sa hon, måste vi få ordning på benet ditt. Försiktigt lyfte hon upp Knut bak i vagnen på en mjuk fäll. Fritjof kom fram med flera pinnar han hade täljt till och sa. Här lille vän, ta denna lille pinne i munnen., för nu kommer det att göra ont. Knut svimmade när Hjärta ryckte till och lade benet rätt. Sen band Fritjof pinnarna med ett kraftigt snöre längs benet på båda sidorna.
Jag undrar varifrån han kommer sa Hjärta. Vi får hjälpa honom hem och fråga honom när han vaknar, sa Fritjof.
Efter några timmar vaknade Knut till och kunde både besvara var han hörde hemma och vad som hade hänt. Jaha, sa Hjärta du tillhör småfolket i Säffle hos Tore. Honom känner jag och känner även till uslingen till husbonde ni har. Vi har mötts för ut.
När de så småningom rullade upp för uppfarten till gården där Knut hörde hemma. Hjärta bar försiktig in Knut till ladan. Medans hon gjorde det fick Fritjof syn på Husbonden ute på gården. Med 5 snabba steg var han framme hos honom. Tog tag i nacken på honom och lyfte upp honom på rak arm minst 2 decimeter ovan för markytan och Röt; du din sjundetusandes…….
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
