Jag var ute på stan för att handla när det slog mig att ingenting har hänt. Ambitionen var hög, människor, föreningar, kyrkor och andra frivilliga engagerade sig. Men efter mer än tio år går det bara att konstatera att de fattiga EU-medborgarna har blivit ett naturligt inslag i gatubilden.
De är fortfarande kvar och grundproblematiken med fattigdom och usla boendevillkor, här och i hemländerna är de samma, trots alla höga ambitioner. EU-kommissionen antog en plan 2011 där de krävde nationella strategier i alla medlemsstater. Det blev ett luftslott som blåste omkull för att landa platt på marken. De nationella planerna handlade även de om frivillighet, precis som den hjälp som samhället gav. Skillnaden mellan ländernas frivillighet och de frivilliga insatserna från människor, föreningar, kyrkor och andra var att de sistnämnda gjorde skillnad. Vi kan konstatera att de nationella planerna inte varit till någon större nytta.
Situationen kring EU-medborgarna debatteras fortfarande med jämna mellanrum. Debatterna resulterar ofta och återigen i så kallade icke-bindande dokument och kallas för resolutioner, rapporter, och strategier. Man skapar nya luftslott med dessa vackra dokument som egentligen inte gör någon större skillnad. Det kanske är enklare att låta människors fattigdom lysa upp ingångarna på våra affärer istället för att verkligen försöka göra nåt åt problemet.
När EU-parlamentarikerna analyserar frågan hänvisar de ofta till ett betänkande, en rapport som antogs av EU-parlamentet 2020, nämligen EU-kommissionens nya Roma-strategi. I den rapporten står det som vi alla redan vet, att många romer är fattiga och diskriminerade i EU. Samtidigt så vet man att den tidigare strategin från 2011 inte var så lyckad utan endast haft en ytterst begränsad framgång. Den största skillnaden som kan ses är att skolgången för romerna har förbättrats något i flera länder. Vilket i sig är en viktig faktor för framtiden.
Men nu är det sommar igen, pandemi-restriktionerna börjar lätta och som ett brev på posten, även om posten inte är lika pålitlig längre, kommer de människor som sitter utanför våra affärer igen, Röster höjs, igen, från lokalpolitiskt håll om att EU-medborgarnas fattigdom och utsatthet i hemländerna måste tas på större allvar.
Grundorsaken till att de arbetslösa människorna sitter utanför våra affärer är fortfarande fattigdom och diskriminering i hemländerna och inte för att det är enkel utväg eller en lukrativ marknad. En stor del av romerna har fortsatt begränsad tillgång till sjukvård, dessutom är sjukvården en dyr historia i hemländerna. Det är inte fler som fått jobb och arbetslösheten är mycket hög. Utan jobb, ingen försörjning och fler unga romer som varken utbildar sig eller får arbete. Det är en ond cirkel som behöver brytas för att komma tillrätta med fattigdomen och diskrimineringen som inte de enskilda människorna har någon makt över.
Ett faktum är att de länder som låter en stor del av sin befolkning leva i fattigdom och diskriminering redan i dag bryter mot EU-fördragen, alltså EU:s grundlag. För i fördragen slår man fast att EU ska bygga på respekt för människans värdighet och frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. All diskriminering ska vara förbjuden. Något som inte är fallet för de som tigger på våra gator.
Vi måste skapa opinion i vårt eget land och i de andra medlemsländerna så att frågan tas på större allvar. För ingen människa ska behöva tigga i EU.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
