Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.
Vad har vi romer egentligen för strategier för att tackla antiziganism är något jag funnit mig att undra det senaste halvåret. Hur kommer det sig att vi de senaste 20 åren trott att det bästa sättet att komma till bukt med antiziganism är att vädja till människor i positioner som upprätthåller antiziganism?
Våra barn blir mobbade i skolan. Skicka mail till politiker. Romska kvinnor kan inte bära kjol utan att bli uttittade. Ta upp det i en referensgrupp. Föräldrar förlorar sina barn till tvångsplaceringar. Utbilda socialtjänsten. Våra ungdomar tar avstånd från sin identitet och har enorma problem med internalisering. Ha ett möte i stadshuset.
Vad är det som händer?
När kommer vi förstå att vi inte kan förhandla eller utbilda bort 500 år av hat och förföljelse. Alla problem som vi står inför har vi trott att gadje kommer lösa åt oss. Att om vi bara utbildar dem om vår historia, om vi förklarar hur jobbigt det är att vara rom, så kommer de att hjälpa oss. Men vi glömmer bort att dessa människor är en del av kugghjulet som har förtryckt oss de senaste 500 åren. De flesta gadje vill inte, och de som vill kan inte, hjälpa oss. Enbart vi kan göra saker bättre för vårt folk och vi behöver ingen hjälp, bara egenmakt.
Vi är alla eniga om att lösningen är egenmakt i frågor som berör oss. Men när det kommer till problemformuleringen och lösningsorienteringen går våra åsikter isär. För att majoriteten av er tror att vi kan ”be snällt” om att få egenmakt. Men det går inte, det är historiskt förbjudet, jag utmanar er att visa mig ett tillfälle i historien där den förtryckta blivit tilldelad sin frihet utan att ta till sig av kamp. Det finns inte på kartan, ingen kommer ge oss egenmakt, vi måste skapa den själva. Enda sättet för oss att skapa den är att påbörja sociala program på gräsrotsnivå. Här är något som skulle kunna vara målet med sociala program.
- Att främja romska författare och andra kulturaktörer
- Att erbjuda juridisk hjälp för romska familjer
- Att främja romska företagare
- Att lyfta romska förebilder både nutida och historiska
- Att hålla våra pengar inom vår egen grupp och handla av varandra
- Att främja romska ungdomars självkänsla
- Att samla ihop och arkivera romsk kulturhistoria
- Att skapa jobb och utbildningstillfällen till romska ungdomar.
Om vi utgår ifrån att de befintliga strukturerna som gadje skapat bygger på antiziganism så är det uppenbart att vi inte längre ska försöka jobba inom dem. Vi måste jobba utanför och skapa egna, som gör att de befintliga strukturerna blir oanvändbara. Så jag uppmanar alla aktivister, romska tjänstemän och andra engagerade som läser den här texten. Snälla, var inte naiva och tro att gadje kommer göra saker bättre för vårt folk. Lösningen har alltid legat inom oss, så låt oss sluta blicka utåt och organisera oss internt istället. Låt oss inte böna och be dem om ”inflytande och delaktighet” i frågor som berör oss. Låt oss istället ta ensamrätt att äga och vara de som driver frågor som berör oss.
Dusan Marinkovic
Dikko Malmö
malmo@dikko.nu
