Den 21 oktober rapporterade Dagens Nyheter om ett möte där kommittén för en svensk kulturkanon träffade representanter för de nationella minoriteterna.
I artikeln framkom att kommitténs ordförande, Lars Trägårdh, under mötet uttryckt att minoriteterna inte skulle få inflytande över utformningen av en sådan kanon, trots att direktivet uttryckligen kräver en dialog med de nationella minoriteterna. Uttalandena väcker frågor kring hur processen för att skapa en inkluderande och representativ kulturkanon ska gå till.
Rätten till inflytande är lagbunden
Nationella minoriteters rätt till inflytande i Sverige är grundad i både internationella åtaganden och nationell lagstiftning. Det är bekymmersamt om myndigheter och offentliga utredningar frångår den ordningen. Enligt minoritetslagen (2009:724) har myndigheter en skyldighet att samråda med de nationella minoriteterna – samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar – i frågor som rör dem. Samråd ska ske tidigt i beslutsprocesser för att säkerställa att minoriteternas perspektiv beaktas i realiteten, inte bara blir en formsak.
Sverige har även åtaganden genom Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Dessa internationella överenskommelser understryker vikten av att inkludera minoriteter i beslut som påverkar deras språk, kultur och rättigheter.
Kulturkanonens betydelse
Hur en kulturell kanon ska utformas eller vad den ska innehålla är en fråga som ska utredas av de expertgrupper som kommittén har utsett. Men om vi ser till hur direktiven är utformade och hur andra länder har arbetat, kan en kanon, utöver att vara en förteckning över viktiga kulturuttryck, också vara en symbol för vilka berättelser och vilka värden som anses centrala i ett samhälle. Om de nationella minoriteternas perspektiv inte inkluderas i denna process, riskerar deras historia och kultur att osynliggöras ytterligare. Detta skulle vara särskilt olyckligt i ljuset av de sannings- och försoningsprocesser som inletts, där målet är att ge upprättelse för hur dessa grupper blivit osynliggjorda genom historien.
En inkluderande kulturkanon
Om en kanon ska vara representativ för hela Sveriges kulturella arv behöver de nationella minoriteternas röster och erfarenheter beaktas. Det är en förutsättning för att skapa en kulturkanon som inte bara representerar majoritetens kultur utan speglar bredden och mångfalden i vår kultur och våra kulturarv. Att inkludera minoriteterna i processen är alltså inte bara en rättslig skyldighet – det är en fråga om rättvisa och erkännande av Sveriges kulturhistoria i sin helhet.
Martin Sundin, generaldirektör och myndighetschef Isof
Läs Isof artikeln HÄR
Läs mer:
De nationella minoriteternas rektioner efter mötet: Kulturkanonsamtal utlöser reaktion från Sveriges nationella minoriteter
Lars Trägårdhs svar på frågor kring kritiken om kulturkanon: Lars Trägårdh svarar på kritiken mot kulturkanon
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
