Den 25 oktober publicerade Ole Petter Ottersen, rektor på Karolinska institutet, ett inlägg på institutets hemsida med titeln ”De finska kvarlevorna: Det är dags att komma till avslut”. När jag och alla andra i kommittén för återlämnandet av finska kvarlevor såg detta blev vi förvånade över att Karolinska institutet valt att göra vad som i våra ögon känns som en tvärvändning.
Processen att få KI att lämna tillbaka de 80 kvarlevor som kommer från Finland inleddes av oss i kommittén redan 2018 genom att kontakta KI. Kvarlevorna grävdes upp på ödekyrkogårdar av rasbiologen Gustaf Retzius 1873 då han reste till Finland för att bevisa (en gång för alla) att finnarna var en främmande ras.
Redan vid själva mötet med Karolinska institutets representanter märkte vi av en viss motvillighet att påbörja en återlämningsprocess. Man hävdade bestämt att KI inte kan göra något på egen hand utan att det måste komma ett beslut från regeringen. De hävdade även att man var i en process att kartlägga alla kvarlevor som då fanns i KI:s ägo eftersom de förteckningar som tidigare fanns brann upp i en eldsvåda 1892.
Mötet ledde till att vi inledde en mejlkonversation med Kis representanter som dessvärre inte kom någon vart. Särskilt märkbart blev det när intresset från svenska medier dog ner. I Finland var diskussionen i tidningar och medier mer grundlig och fortsatte under lång tid. I Sverige var det inga politiker på riksdagsnivå som visade intresse. I Finland kom Finlands president Sauli Niinistö att uttala sig om ärendet och vi fick kontakt med en politiker i den finska riksdagen.
Fram tills Ottersens inlägg har vi i kommittén känt oss frustrerade över KI:s behandling av ärendet. Ibland har vi noterat märkliga uttalanden från KI:s representanter om det hela. Nu tjänar de inget till att redogöra för dem här. Men vi kan fråga oss varför Ottersens inlägg kommer just nu och inte tidigare? Vad är det som egentligen har hänt?
Tisdagen 20 september medverkade jag med flera andra i ett panelsamtal om mänskliga kvarlevor på karolinska institutet. Samtalet arrangerades av Amnesty Sápmi och det fanns inte bara sverigefinska och samiska perspektiv representerade. Bland de nyhetsmedier som närvarade återfanns Sverige radio finska och SVT uutiset. Även en reporter från Hufvudstadsbladet, en finlandssvensk tidning, närvarade och intervjuade mig.
I intervjun med Hufvudstadsbladet uttalade jag mig med att det verkar ligga viss prestige i vilka ärenden kring återlämning som får prioritet. Tydligen fick detta uttalande KI:s representanter att tända till, eftersom de svarade med ett argt debattinlägg i samma tidning kort därefter. Vi i kommittén svarade då med ett debattinlägg på KI. Den som vill kan gå och läsa hela utbytet själv och dra egna slutsatser.
I skuggan av allt detta är det inte konstigt att Ottersens inlägg kom just när det kom. Men det verkar finns flera lager i beslutet. Lager som vi i kommittén måste gissa oss till eftersom vi står utanför hela processen och endast får veta något om media rapporterar om det eller om KI själva går ut med något via sina kanaler.
SVT uutiset sände 7 november ett reportage om KI:s nya linje. Där intervjuas också Ottersen. Ottersen säger att han önskar att KI nu ska agera mer proaktivt i frågan så att den kan få ett värdigt avslut. Som svar på frågan varför det tagit tid menar han att ett sådant ärende måste ta tid för KI måste veta exakt vad de ska göra. I mina öron är det vad KI har hävdat ända från början. Saker och ting måste ta tid.
Ottersen säger även att det är i slutändan regeringen som har ägarskap till kvarlevorna. Det vore helt fel av KI att försöka göra ett återlämnande utan att regeringen har kopplats in för det skulle inte vara i linje med internationell praxis. Återigen något som KI alltid har hävdat från början.
Men sen kommer det två saker som fick mig att fundera. Ottersen svar på frågan om varför det inte är möjligt att återlämna finska kvarlevor när samiska kvarlevor blivit återlämnade vid flertal tillfällen är att det handlar om urfolk. Med de finska kvarlevorna handlar det om en majoritetsbefolkning och då måste regeringar ingå i en överenskommelse för att ett återlämnande ska bli av.
Även om vi nu skulle hålla med Ottersen i att det handlar om en majoritetsbefolkning, och därav blir en fråga av en annan art, så verkar han (och KI rent generellt) glömma bort Riksantikvarieämbetets Stöd för museer i återlämnandeärenden från 2020. Där framgår tydligt att det finns helt andra riktlinjer för återlämning till urfolk. Men det framgår även att minoritetslagen (2009:724) ska beaktas. Där fastslås det att de nationella minoriteterna ska ges möjlighet till inflytande och samråd i frågor som berör dem. Vi i kommittén utgör just en nationell minoritet i egenskap av att vara sverigefinnar.
I Riksantikvarieämbetets riktlinjer framgår även att de ”etiska reglerna förordar att museerna bör vara beredda att påbörja samtal om återlämnande av kulturföremål till ett ursprungsland eller ursprungsfolk.” Det är alltså lite svårt att förstå varför det skulle vara svårt att återlämna kvarlevor till Finland när det ändå är Finland som är ursprungslandet för kvarlevorna. På samma sida framgår det även att krav ”på återlämnande av mänskliga kvarlevor kan framföras av till exempel nationer, minoriteter, grupper eller enskilda individer.” Ingår inte kommittén i någon av dessa kategorier?
Vad KI verkar ha svårt att förstå att det som väckt mest irritation och ilska från oss i kommittén är den bristande transparensen från deras sida. Vi i kommittén hade velat få mer insyn i processen. Förutom något halvår efter mötet mellan kommittén och KI så har vi i varit utestängda från processen. ”Vid alla krav på återlämnande av mänskliga kvarlevor”, skriver Riksantikvarieämbetet, ”bör särskild hänsyn och respekt visas för kravställarens perspektiv.” Jag har svårt att se var någonstans man visat hänsyn och respekt för kommitténs perspektiv.
I SVT uutisets intervju med Ottersen avslutar han med att säga att KI försöker att göra utrikesdepartementet klar med att det år 2023 är 150 år sedan Gustaf Retzius åkte till Finland och tog kvarlevor från ödekyrkogårdar till Sverige. Ottersen menar att det vore perfekt om man till 150 år efter att det här hände kan göra det bra igen.
Jag kan undra om KI:s beslut att plötsligt bli mer proaktiv beror på att frågan fått ny aktualitet tack vare panelsamtalet. Det är mycket möjligt. Plötsligt hamnar man i skottgluggen igen när man helst inte vill det. Sen kanske det är så att KI vaknade upp en dag och insåg att det nästa år är 150 år sedan Gustaf Retzius Finlands-resa. Vem vet? Med den bristande insyn och transparens som ändå genomsyrar relationen mellan KI och kommittén kan man inte göra annat än spekulera.
Men för att vara tydlig innan jag avslutar så ingen tar mig för en pessimistisk surgubbe: Jag är glad att någonting händer. Men det kunde ju ha hänt mycket tidigare om KI valt att vara mer proaktiv i ärendet. Nu fattas bara att KI ger oss allt annat som kommittén har begärt sedan dag ett. Få se nu, vad var det nu igen? Just det. Hänsyn och respekt för vårt perspektiv.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
