Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
22 december
Stortomten tog ytterligare en klunk kaffe och fortsatte sen berätta. Det finns väl inget som kan få en när man har blivit upprörd och att få all ilska att sjunka undan. Som när man tittar in ett par tindrande barnaögon och som tar en i handen och säger. Hej Jultomten kom och sätt dig. Lilla treåriga Moa drog med mig in i vardagsrummet till en fåtölj, där jag satte mig med Moa i knät, och där smälte hela mitt hjärta.
Linda stirrade med förvåningen på mig och sa Välkommen då Tomten hem till oss. Sonny böjde sig fram och sa till henne. Jag ska förklara. Men i samma veva kom tonåringarna Amanita och Naomi ned för trappen från ovanvåningen och undrade vad som stod på. De tittade lite så däringa blygt på mig. Men sa Hej och satte sig i soffan och var som ungdomar brukar vara. Jaha, okej det var inget konstigt alls med att Jultomten bara dök upp så där. Även om det var på fel dag.
Medans jag satt och lyssnade på vad Moa viskade i mitt öra. Det förstår ni väl att jag inte kan berätta. Det är top secret vad barn säger till mig.
Började Sonny berätta hur han fått tag i Brischen och vad som hände mig i mötet med Bosse Batong och Otto Klang och att Tomten skulle få låna Brischen nu. Linda skakade på huvudet och sa argt: De där jxxxx xxx qqq, man skulle xxx qwq xxx, som ni förstår är de orden hon sa inte lämpliga i skrift. Linda vände sig sen till tonåringarna och sa. Ni kan ta renhornen vi har på väggen där och låna Moas färger och fixa till mulen på Brischen. Amanita och Naomi nickade till svar.
Sen ropade Linda ut till köket. Kom och hälsa mamma. My är tyvärr inte hemma, hon är iväg och jobbar.
Ifrån köket kom en kvinna med spisrosor på kinderna talandes i mobilen . Sträckte fram handen hälsade och sa: Hej Jultomten-Britt-Inger här. Det är de där jädrans Tidölagarna som ställde till det för dig. Hon hade tydligen hört vad Sonny berättade, Tyvärr lite upptagen nu fortsatte hon, och försvann in i köket igen talandes i mobilen.
Men här står vi och pratar sa Linda. Ni måste ju vara hungriga. Vi skulle preciss till att äta middag. Samtidigt som hon sneglade ut mot köket fortsatte Linda: Fast jag tror vi sitter här i rummet, det är lugnare här.
Snabbt dukades det fram med överfyllda fat med olika sorter att välja på, som smakbitar av julmaten, grönsaksrätter, stek falukorv och en ljuvligt doftande svampomelett som kittlade min näsa. Linda utbrast, Men du Tomten kanske vill ha risgrynsgröt. Jag kan hämta det, mamma håller på med en kastrull med det i köket. Tack, men nej sa jag. Jag vill nog smaka av svampomeletten, det är inte ofta jag får chans till att äta det. Linda sken upp och sträckte fram den till mig. Så roligt sa hon, Jag älskar svamp. Ja, sa Sonny det gör hon verkligen. Det finns inte en svamp kvar i hela Västerbotten. För den har Linda plockat och blinkade i ögat till sin kamling.
Ska inte Britt-inger komma också komma och sätta sig sa frågade jag. Hon har inte tid nu, hon tar sig en tugga mellan varven i köket svarade Linda. Jag lutade mig fram och tittade in i köket. Där stod Britt-inger talande i mobilen som hon klämt till på axeln. Samtidigt som hon med ena handen rörde i en gryta på spisen, och med den andra handen skrev något på den bärbara datorn hon hade bredvid sig på bänken, och kliade hunden på magen med ena foten.
Hon verkar ha mycket att stå i sa jag. Så har det alltid varit sa Sonny och skrattade, och sen hon blev pensionär har det blivit ännu mer. Nu fortsatte Linda säga, måste hon låna mitt kök för att kunna laga all julmat, för hon hade överbelastat elnätet så, så hela kvarteret där hon bor är utan ström.
Oj oj sa jag, Hon kanske skulle få en lugnande julklapp. En tvångströja i så fall då svarade Linda med ett skratt, annars går det inte att få lugn på den kärringen.
Det blev en rar stund runt bordet och när kaffe sen dukades fram efter maten, tog Sonny fram gitarren och spelade och sjöng flera av vandringsfolkets gamla visor.
Men nu började det bli bråttom för mig, så jag tackade för all hjälp, mat och sång och viskade i örat på lilla Moa; Att jag skulle ordna allt det är vi viskat om. Jag fick en kram och puss, och mitt hjärta smälte ytterligare.
Sonny följe mig ut till Brischen, som stod där med renhorn och rödmålad mule som ungdomarna fixat till. Han frågade lite bekymrat, jag förstår att Brischen kommer att kunna flyga i luften nu. Men kan du inte ta bort det, när du lämnar tillbaka honom. Jag tänker på barnen, han ska ju bli deras nya kompis. Bekymra dig inte svarade jag, och jag ska även tala om för dig hur du gör, för att kunna ta bort och sätta dit så att Brischen inte springer så fort när det mörknar. Så det blir säkert för barnen att handskas med honom. (Och det förstår ni väl att jag inte kan berätta, det är en hemlis mellan Sonny, Stortomten och även småfolket.)
Sen for jag i väg och stannade till och mötte er sa Stortomten till mig och småfolket där vi satt på vagnen. Vilken historia sa gammeltomten, Men jag ska skicka bud till småfolket där uppe vid Umeå, så att din släde och Rudolf och de andra renarna står och väntar på dig, när du kommer dit sen på Julafton och du lämnar tillbaka Brischen. Det ordnar vi småfolket. Batong och Klang ska få lära sig veta hut.
Sen var det dags för oss att bryta upp. Stortomten fick skynda sig i väg till Sydpolen och jag och småfolket skulle fortsätta hemåt på El-vira. Men innan Stortomten steg upp i vagnen vände han sig till mig och sa. Jag vet Lillemor att du i år har en plats som kommer att kännas tom runt bordet. Men du och din lilla familj får en rar Jul ändå. Då vågade jag mig fram och kramade Stor Tomten och sa Tack och mitt hjärta fylldes av värme………
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
