Mänskliga rättigheter kränks av regeringar i Europa och Centralasien när protester slås ned och domstolarnas makt och oberoende undermineras för att makthavare ska slippa ta sitt ansvar, skriver Amnesty International i ett pressmeddelande. De konstaterar i sin regionala årsrapport av situationen för mänskliga rättigheter i Europa och Centralasien att massprotester ger hopp när mänskliga rättigheter och rättsstaten undermineras i Europa.
Under 2019 hotades, skrämdes och åtalades människor i Europa och Centralasien. De blev utsatta för överdriven maktanvändning av polisen och för diskriminering. Men gräsrotsmobilisering av modiga människor som vågade stå upp och hålla stater ansvariga ger hopp för framtiden, säger Marie Struthers, Amnesty Internationals chef för Europa och Centralasien.
Rättsväsendets oberoende hotat
I Polen hotades rättsväsendets oberoende – som är avgörande för att säkerställa rättvisa rättegångar och upprätthålla mänskliga rättigheter – när det regerande partiet vidtog allt djärvare åtgärder för att ta kontroll över domare och domstolar.
Genom att försvara rättsväsendet riskerade domare och åklagare disciplinära åtgärder. De riskerade också att själva bli offer för kränkningar av mänskliga rättigheter. Många utsattes även för smutskastningskampanjer i statliga medier och i sociala medier.
Även rättsväsendets oberoende i Ungern, Rumänien och Turkiet har varit under attack. I Turkiet antogs ett rättsligt reformpaket av parlamentet, som dock misslyckades med att ta itu med det extrema politiska trycket på rättsväsendet och sätta stopp för orättfärdiga och politiskt motiverade åtal.
Begränsningar av demonstrationsfriheten
Stora demonstrationer ägde rum i flera länder i Europa, bland annat i Frankrike, Österrike, Polen, Rumänien, Tjeckien och Ungern, där invånare protesterade mot nedskärningar och korruption och stod upp för social rättvisa och rättsväsendets oberoende.
I många stater utsattes demonstrationer för åtgärder som begränsade demonstrations- och mötesfriheten. I Frankrike, Österrike och Spanien skadades hundratals människor av polisen under protester. Polisen i Frankrike använde sig av överdrivet våld medan polisen i Turkiet använde våld för att störa fredliga sammankomster. Stater misslyckades ofta med att hålla sina säkerhetsstyrkor ansvariga för våldet under protesterna.
I Polen utsattes en del domare, som dömde i mål rörande demonstrationer, för trakasserier eller demonisering av myndigheterna.
Avsiktliga tillslag mot fredliga demonstrationer i Moskva och andra ryska städer ledde till att minst 20 demonstranter dömdes helt enkelt för att de utövat sin rätt att demonstrera.
Repressalierna mot deltagarna i massprotester i Moskva blev startskottet för en enastående solidaritetskampanj. Den kan ses som ett tecken på ytterligare uppvaknande för mänskliga rättigheter och folkmakt i Ryssland, säger Marie Struthers.
Migration
Europeiska stater fortsatte undvika att ta ansvar för de kränkningar av de mänskliga rättigheter som deras migrationspolitik är ansvarig för, bland annat genom att ”outsourca” gränskontrollen till länder med en tveksam meritlista gällande mänskliga rättigheter. 2019 var fortsatt fokus för migrationspolitiken på att skydda gränser istället för att skydda människors liv.
Trots den försämrade säkerhetssituationen Libyen fortsatte de europeiska länderna att samarbeta med landet för att på så vis se till att migranter och flyktingar hölls kvar där så att de inte kunde ta sig till Europa. Till exempel förlängde Italien i november sitt migrationsavtal med Libyen med ytterligare tre år, trots återkommande bevis som pekar på landets systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr.
Trots rapporter om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter mot asylsökande och flyktingar i Turkiet och problem med tillgången till skydd fortsatte EU att samarbeta med Turkiet för att begränsa möjligheten för migranter, och för flyktingar att ta sig till EU och söka asyl med hjälp av den överenskommelse som slöts mellan EU och Turkiet 2016. Innan Turkiets intåg i nordöstra Syrien i oktober genomförde Amnesty International dussintals intervjuer som antydde att hundratals syrier troligen tvingades tillbaka från Turkiet till Syrien mellan maj och september. Tvångsåtersändningarna kallades för ”frivilligt återvändande”.
Sverige – sexualbrottsutredningar och utsatta EU-medborgare
Sexuellt våld, särskilt mot kvinnor och flickor, var omfattande och 2019 polisanmäldes 6 256 våldtäkter mot personer över 15 år, enligt preliminära siffror från Brå. 2018 antog riksdagen samtyckeslagen och ändrade därmed den lagliga definitionen av våldtäkt där sex med någon som inte deltar frivilligt blev straffbart. Trots detta rapporterade Amnesty International i april att det fortfarande fanns hinder för sexualbrottsoffers möjlighet till rättvisa och att alltför få utredningar ledde till åtal och prövning i domstol.
Utsatta EU-medborgare – främst romer från Rumänien och Bulgarien, levde i fattigdom och hemlöshet i Sverige och utsattes för diskriminering och avhysningar. Tiggeri, som är många utsatta EU-medborgares enda inkomstkälla, skapade debatt och elva kommuner införde lokala förbud mot tiggeri. Retorik mot tiggeri från ledande politiker och opinionsbildare spädde på rådande diskriminerande attityder och ökade risken för ytterligare kränkningar av mänskliga rättigheter mot utsatta EU-medborgare i Sverige.
Trots mångårig kritik från bland andra FN:s kommitté mot tortyr hade Sverige under 2019 ännu inte infört tortyr som ett kriminaliserat brott i svensk lagstiftning.
Sexuellt våld mot kvinnor och diskriminering av utsatta EU-medborgare är exempel på människorättsproblem som präglade Sverige under 2019. Och det är människorättskränkningar som riskerar att förstärkas under coronapandemin när rapporter om våld i hemmet skjuter i höjden och de som lever i hemlöshet är särskilt utsatta, säger Amnesty Sveriges generalsekreterare Anna Lindenfors, avslutas pressmeddelandet.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
