Nyheter| Sverige anmäld till Europadomstolen för brott mot sverigefinska barns rättigheter

wikipedia

Enligt anmälan till Europarådets domstol för mänskliga rättigheter i Strasbourg blir finsktalande barn i Västerås tillsagda av lärare att man inte får tala finska under skoldagen trots att de går i den sverigefinska klassen. Varken kommunen eller tillsynsmyndigheterna har velat utreda trots att detta har pågått några år och är väl dokumenterat. Domstolen i Strasbourg har nu tagit fallet till prövning, och det är första gången som den svenska staten ställs till svars för språkdiskriminering. 

Sverige har tidigare fått massiv kritik av Europarådet för att inte leva upp till konventionskraven gällande nationella minoriteter, bl.a. för att skolsituationen är kränkande och det är brist på kompetenta lärare. Sverigefinnar har haft status som en nationell minoritet i 20 år men situationen i Sverige är idag är sämre än på många håll före undertecknandet av Europarådets konvention.

Politiker och tjänstemän uppger hela tiden felaktigt att våra barns språkrättigheter skulle vara ett särintresse som strider mot kommunal likabehandling. Det är helt fel och emot både svensk och internationell lag. Nu måste staten ta sitt ansvar och dels garantera våra barns rättigheter samt informera kommuner och regioner om vad som är gällande rätt i Sverige. Vi har anslutit oss till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och ska garantera att även nationella minoriteternas språk- och kulturrättigheter respekteras av det allmänna, säger Ernst Thulin, pappa till ett av de drabbade barnen.

Diskriminering i skolan som ska främja och stötta

Familjerna i Västerås har alla valt den sverigefinska klassen utifrån tvåspråkighetspedagogik för nationella minoriteter och de har utgått ifrån att skolförvaltningsledare, lärare och rektorer är insatta i vad det betyder. Enligt forskningen är det viktigt att barnen lär sig använda språket i interaktion med andra barn och i lek, samt genom sociala sammanhang. Det kom därför som en chock när barnen berättade hemma att de fått tillsägelser i olika situationer i skolmiljön under skoldagen att inte tala finska. Skolans rektor och kommunen tog dock inte detta på allvar.

Att främja det finska språket betyder inte att man får tala finska enbart på en lektion i samband med dialog med läraren i sverigefinska klassen, utan språket ska ju vara levande under hela den samlade skoldagen, säger Linda Tanskanen, en av anmälarna.

Familjerna kan sina rättigheter och vände sig till de ansvariga tillsynsmyndigheterna i Sverige.

Varken Skolinspektion eller Diskrimineringsombudsmannen har utrett fallet och tagit till sig materialet vi har delgett och Justitieombudsmannen skickade tillbaka vår anmälan som en bumerang utan att vilja utreda ärendet, berättar Ernst Thulin.

Västerås stad är en förvaltningskommun för finska språket enligt förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, vilket innebär att kommunen får ca två miljoner kronor årligen för att stödja och främja finska språket och sverigefinsk kultur utöver den nivå som lagen om nationella minoriteter kräver av alla kommuner.

Europarådets konventioner skyddar minoriteter

I grunden finns Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) som skydd för de grundläggande friheterna, vilken även återfinns i vår lagbok som gällande svensk rätt. Även grundlagen garanterar nationella minoriteterna deras rättigheter. Sverige har valt att delegera själva verkställandet till kommuner genom Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen har funnits i 20 år men har aldrig prövats i vägledande domar i nationell domstol eftersom den saknar ordentliga rättsmedel för de enskilda att använda sig av gentemot kommuner som inte vill leva upp till upprätthållandet av Sveriges ansvar för nationella minoriteter. Detta är något som Europarådets ministerråd kritiserat Sverige för i åratal.

Kommuner har utgått från att de har fritt spelrum att tolka hur de vill dessa lagar och det finns därmed i princip 290 olika tolkningar. Dessutom har den kommunala “likabehandlingen” låtits bli ett hinder för att de nationella minoriteternas rättigheter uppfylls enligt EKMR, säger Petra Lehtinen Thulin.

Lagändringen som kom 2019 förstärkte de enskildes rätt mot det allmänna samt barnens rätt till sitt nationella minoritetsspråk men har gått spårlöst förbi politiker och tjänstemän. Västerås kommun har utöver detta fall även fått publicitet under våren genom att man förödmjukade av det finska språket vid coronautbrottet där formell kommunal information gavs ut på låtsasfinska som ett skämt.

Vi som har klagat har blivit illa behandlade av kommunens tjänstemän, t ex genom att inte erbjuda barn plats pga att föräldrar är “jobbiga” och det drabbar våra barn trots att sådana sanktioner inte får förekomma. Även detta med låtsasfinska när äldre riskerar att dö av covid-19 berättar hur kommunen ser ned på sverigefinnar. Det är diskriminering, säger Linda Tanskanen.

Föräldrar mobbas och förtalas

Om Sverige anslutit sig till Europarådets konventioner och lovat sina medborgare att de grundläggande rättigheterna ska respekteras, då gäller det alla de listade rättigheterna för olika nationella minoritetsgrunder som finns i EKMR.

Vi i Sverige är bra på HBTQ-rättigheter, och på jämställdhet, jämfört med andra länder, men vi är urusla på de nationella minoriteternas rättigheter. Myndigheter osynliggör de som har rättigheter systematiskt, och inte ens juristutbildningarna lär ut dessa frågor. Nationella minoriteternas rätt är inte assimilation eller integration, utan att främja en särart som är historisk och traditionell, säger Johanna Parikka Altenstedt, juridiskt ombud för familjerna.

Nationella minoritetsspråk och -kultur är en del av det svenska nationella kulturarvet och styrs av andra regler än de övriga invandringsspråken. Det blir oerhört påfrestande för familjer som försöker få adekvat finskaundervisning för sina barn att behöva hela tiden överbevisa myndigheterna i denna fråga. 

De har förtalas av skolpersonal, tjänstemän och politiker samtidigt som Sverige gärna pekar finger mot andra länder som inte sköter sig med sina nationella minoriteter, exempelvis romer i Ungern eller Rumänien. Det är välkommet att Europadomstolen granskar statens agerande, då man har haft 20 år på sig att få detta att fungera utan resultat. Tvärtom, diskrimineringen fortsätter, nu i form av osakliga förbud mot finska och förtal av familjer som bara vill sina barns väl. Vi har samlat en omfattande bevisning i ärendet, avslutar Parikka Altenstedt pressmeddelandet.

Redaktionen
redaktionen@dikko.nu