Om ett år står Sverige inför ett viktig val där hela landet behöver reflektera över vilket eller vilka partier som aktivt arbetar för våra viktigaste frågor. Många av oss bland romanibefolkningen, som utgör Europas största minoritetsgrupp, ser med oro på den bristande representationen och de svåra utmaningar vi står inför.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Judar, romer och resande, sverigefinnar, tornedalingar, kväner och lantalaiset samt samer som också är ett urfolk erkändes som Sveriges nationella minoriteter för 25 år sedan, den 2 december 1999. Vi delades in i fem minoriteter: judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar och samer. Sverige har ratificerat Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter, vilket gör att Sverige har erkänt dessa grupper som landets nationella minoriteter. Denna ratificering innebär också att Sverige har förbundit sig att skydda och främja de nationella minoriteternas språk, kultur och identitet, samt att motverka diskriminering mot gruppen. Sverige har däremot inte ratificerat ILO-konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk.
Enligt FN:s definition av ursprungsbefolkning kan urfolk beskrivas som de grupper som var bosatta i ett område innan det koloniserades eller nationalstater bildades. Sverige betraktas som en nationalstat sedan 1523, då Gustav Vasa valdes till kung och landet separerade sig från Kalmarunionen. Denna händelse markerar en viktig punkt i svensk historia och inledningen på ett självständigt svenskt rike. Med denna historiska kontext skulle resandefolket, vars närvaro i Sverige dokumenterades redan 1512, kunna klassificeras som en ursprungsbefolkning. Romanifolk var med andra ord etablerade i Sverige långt innan nationens formella inrättande, vilket borde tala för deras rätt till erkännande och representation som ett urfolk. Så när Sverige ratificerat ILO-konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk borde man nog ta in två urfolk, samer och resandefolket om det ska vara rätt.
EU och minoriteten romer
Det är nu 30 år sedan Sverige blev medlem av den Europeiska unionen (EU), en tid präglad av ökade möjligheter för svenska företag och medborgare att verka inom en större gemenskap. Men var finns skyddet och representationen för romerna och resande, som tyvärr fortfarande står utanför många politiska och sociala strukturer?
Projektet Romsk inkludering vars syfte är att uppnå likvärdiga möjligheter för romer i samhället genom en nationell strategi, ett projektet som pågår fram till 2032. Syftet är att man ska arbetet med att fokuserar på att minska diskriminering, förbättra tillgången till utbildning, arbete, bostäder och hälsovård samt stärka romernas delaktighet och inflytande i samhället, särskilt i lokala kommuner.
Vi kan nog redan nu se att målet med projektet inte kommer uppnås. Varför är det så? Orsakerna är nog många, men en sak som går att konstatera är att det, över tid, inte har varit ett tillräckligt högprioriterat projekt. Det har därför inte heller getts rätt förutsättningar för att genomföra projektet, även om enskilda kommuner har gjort sitt bästa för att nå målen. Ibland har jag uppfattat det som att man från högsta politiska håll, ofta, haft det som ett projekt man styrt upp lite med vänsterhanden och mer försökt få minoriteten att vara tyst än att seriöst försökt ta sig mot det uppsatta målet.
Det finns mycket att fundera på när det gäller den politiska ambitionen och de nationella minoriteterna. Bara en sån sak som att efter 25 år av diskussioner och lagstiftning har varken judar eller romer och resande, tillåtelse att ingå i förvaltningsområden. I en demokrati som Sverige borde man kunna förvänta sig att alla grupper ges möjlighet att delta i samhällslivet på lika villkor, ytterligare något som projektet romsk inkludering syftade till. Det är viktigt att reflektera över hur detta inte bara påverkar individers rättigheter, utan också hela samhällets utveckling och berikande av mångfald.
Det är dags att omvärdera och förändra dessa exkluderande strukturer som fortsatt hindrar judar, romer och resande specifikt från att delta fullt ut i det svenska samhället och få vara nationella minoriteter på samma villkor som de övriga minoriteterna. Genom att inkludera dessa grupper i förvaltningsområden och ge dem en röst i beslut som påverkar deras liv kan vi sträva mot en mer inkluderande och rättvis demokrati. Det handlar inte bara om att ge möjligheter, utan också om att erkänna och hedra den rika historia och kultur som dessa grupper bidrar med i vårt samhälle.
Vi är alla på en gemensam resa mot ett samhälle där rättvisa och jämlikhet borde gäller för alla, oavsett bakgrund. Låt oss arbeta tillsammans för att säkerställa att ingen lämnas utanför. Vilket gör det extra viktigt för oss som tillhör minoriteter att se vilka partier som faktiskt arbetar för våra intressen och inkluderar oss i sin politik.
Antiziganism i Sverige
Antiziganism är ett utbrett problem inte bara i Sverige utan i hela Europa, och rättsväsendets roll i att tolerera detta fenomen är alarmerande. Skandalösa exempel, såsom det bulgariska rättsfallet mot Valery Simeonov, visar hur diskriminering av romer normaliseras och beskyllningar av antiziganistiskt hat uttalas utan konsekvenser. Det handlar om mer än bara bristande lagar – det rör sig om en kulturell och social dynamik som måste förstås och adresseras.
Vid sidan om dessa faktorer kämpar romerna mot minnet av andra världskriget, där deras lidanden ofta förbises. Nürnbergrättegångarna erkände inte romernas förföljelse, vilket lämnat sår som ännu inte läkt. Idag finns ett behov av att internationellt erkänna romer och resandes historia och pågående utmaningar, snarare än att ignorera dem.
Det finns rapporter som visar att demokratins och rättsstatens principer urholkas även i Sverige, och därför måste vi också erkänna att kampen för romska rättigheter är kopplad till den bredare kampen för mänskliga rättigheter i hela Europa. Slutligen, det är viktigt att vi som nationella minoriteter fortsätter vårt engagemang och arbetar tillsammans för en mer rättvis och inkluderande framtid.
Det som går att konstatera är att vilket parti du väljer i det kommande valet kommer påverka dig som minoritet. Därför är det viktigt att redan nu undersöka vilka eller vilket parti som gynnar våra frågor bäst. Så välj med omsorg och med hjärtat, men framförallt se till att DIN röst blir hörd i det kommande valet.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
