Romanifolken i Sverige och Europa fortsätter att utsättas för systematisk diskriminering, segregation och fattigdom – en verklighet som alltför ofta förbises eller bagatelliseras i den offentliga debatten. Att cirka 80 procent av romerna inom EU lever under fattigdomsgränsen är en skamfläck som talar för sig själv och tydligt visar på misslyckandet i samhällets åtaganden. Den historiska bördan av tvångssteriliseringar, tvångsförflyttningar och marginalisering har lämnat djupa ärr som ännu inte läkt. Trots nationella strategier, som den svenska nationella strategin för romsk inkludering 2012–2032, är framstegen frustrerande långsamma och otillräckliga.
En av de mest angelägna frågorna är antiziganismen, en djupt rotad form av rasism som genomsyrar samhällsstrukturer och vardagsrelationer. Fördomar mot romanifolken ligger som en tung dimma över många delar av Europa och leder till systematisk utestängning från arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och utbildningsväsendet. Det är en rasism som ofta tystas ned, samtidigt som romer tvingas dölja sin identitet av rädsla för repressalier och socialt utanförskap.
Den socioekonomiska utsattheten bland romanifolken är ett direkt resultat av denna långvariga diskriminering och segregationspolitik. När tillgången till grundläggande rättigheter som utbildning, arbete och sjukvård är ojämnt fördelad, cementeras fattigdomen generation efter generation. Trots ambitioner och formuleringar i politiska dokument kvarstår verkligheten av bostadsområden präglade av isolering och dåliga levnadsförhållanden.
Bristen på tillräcklig inkludering och delaktighet i beslutsprocesser är en allvarlig och återkommande svaghet när det gäller Romanifolken. Trots att deras rättigheter ofta nämns i politiska program, hörs deras röster sällan i själva utformningen av politiken. Detta leder till att många strategier blir mer symboliska än verkligt förändrande. Utan genuint inflytande från de berörda grupperna riskerar dessa initiativ att förbli tomma löften, där strukturell diskriminering och marginalisering kan fortgå i det tysta.
I år, med valet runt hörnet, är det särskilt viktigt att granska vilka partier som faktiskt prioriterar de nationella minoriteterna – inte bara i retoriken utan i sina konkreta handlingsplaner. Det är tydligt att rösterna från Romanifolket och andra minoriteter betyder mycket för partiernas chanser att vinna stöd. Vi är många, och vår delaktighet bör inte tas för given eller användas som ett politiskt spel. Det krävs ett verkligt engagemang och inkluderande beslutsprocesser för att bryta den långa historiken av exkludering och för att driva fram genuina förändringar. Annars riskerar samhället att fortsätta ignorera dessa röster, vilket är oacceptabelt i en demokrati som säger sig värna allas rättigheter.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
