Utbildnings- och integrationsministern anser inte att det finns något behov av samråd

Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet / Foto Mirja Räihä privat

Häromveckan hölls en interpellation i riksdagen mellan riksdagsledamot Mirja Räihä (S) och utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L). Ämnet för interpellationen var den utredning om minoritetsspråken som regeringen valt att avskriva trots att flera av förslagen i utredningen inte införlivats. Detta skedde utan någon medverkan från de fem nationella minoriteterna. Ansåg inte regeringen att man hade ett behov av samråd med de nationella minoriteterna?

Text: Stellan Beckman
DIKKO finns på FacebookLinkedInTikTok och Instagram

I sitt inledande svar till frågan säger Mohamsson att

”Inflytandeformerna bör anpassas efter vad som är bäst för varje situation. Mot denna bakgrund och att förslagen kan aktualiseras igen har beslutet om att skriva av ärendet inte bedömts motivera samråd med de nationella minoriteterna.”

Detta låter väldigt märkligt, men om det nu står skrivet i något offentligt dokument som man kan ta del av hade det varit trevligt att som medborgare i det transparenta och demokratiska Sverige få ta del av en sådan text. Nu framstår det mest som om det används för att försvara att man helt enkelt valt att köra över de fem nationella minoriteterna i en tämligen stor fråga som berör dem alla.

Mirja Räihä verkar inte helt nöjd med svaret från Mohamsson. Men vem skulle vara det? Förutom att skriva vad jag citerat ovan lyfter ministern fram saker som regeringen har gjort. Saker som är relevanta och tacksamt att man infört. Helt klart. Men det är inte detta som interpellationen (eller frågan) handlar om! Det handlar om varför man inte hade samråd. Det är också vad Räihä skriver i sin replik. Hon avslutar med att fråga: ”Är regeringen beredd att samråda?”

Mohamssons svar blir att dels repetera vad hon tidigare sagt. Att lagen om nationella minoriteter ger nationella minoriteter inflytande i frågor som berör dem. Ändå väljer hon att upprepa det här med inflytandeformerna som ”bör anpassas efter vad som är bäst i varje situation”. Sen tar hon upp att det skett samråd i andra sammanhang:

”Kulturdepartementet är ansvarigt departement för minoritetsspråk och håller årligen enskilda samrådsmöten med respektive nationell minoritet. Utbildningsdepartementet har deltagit vid samråd när frågor har berört vårt ansvarsområde. Det har bland annat handlat om att minoritetsorganisationer har lyft frågor om modersmålsundervisning. Utbildningsdepartementet har också hållit samråd i särskilda frågor inom utbildningsområdet.”

Mirja Räihä säger i sin replik till Mohamsson att:

”Regeringen borde samfällt ta frågan på allvar, men i dag känns det inte som man gör det. I fråga efter fråga sätts det ljus på samråden eller på att samråden inte görs på det sätt som lagstiftaren har avsett. Ministern svarar mig att inflytandeformerna bör anpassas efter vad som är bäst för varje situation. Då höjer nog både jag och alla andra som har sin bakgrund i nationella minoriteter kraftigt på ögonbrynen.”

Men det svar som ledamoten får är som de tidigare. En upprepning om vad regeringen har gjort men inget riktigt svar på frågan kring samråd. Mohamsson säger att:

”Förvaltningsmyndigheten har efter samråd om andra förslag i betänkandet gjort bedömningen att det inte är aktuellt att gå vidare med dessa. Det betyder inte att det inte finns saker man kan behöva göra framöver, men just nu går vi inte vidare med något i betänkandet. Det är så vi har bedömt och motiverat varför samråd inte har skett på annat sätt än brukligt i dessa frågor.”

Ja, maken till icke-svar får man nog leta efter. Kanske är det så man brukar tala i maktens korridorer. Kanske är det typiskt för en interpellation. Eller så handlar det om att regeringen medvetet tagit ett beslut som de förstod skulle väcka kritik från nationella minoriteter. Det enda man kan komma med är andra saker man har gjort, trots att det som man HAR gjort inte är själva frågan. Frågan är vad man INTE har gjort.

Ministerns svar kring samråd ställer samtidigt en del frågor. Innebär det att samråd bara är aktuellt när det känns bekvämt för makthavare? Så verkar det många gånger se ut på kommunal nivå. Det finns flera exempel på där minoriteter inte får vara delaktiga i att besluta om frågor som berör dem eftersom politiker använder samråd för att informera redan tagna beslut! Att den sittande regeringen väljer att göra så innebär att man sätter en standard som tyvärr ger grönt ljus till andra politiker att fortsätta med det.

Stellan Beckman

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099