Utmaningar och framsteg för nationella minoritetsspråk i Sverige

Kulturminister Parisa Liljestrand Foto: Johannes Frandsen/Regeringskansliet - DIKKO kollage

Det svenska samhället har under de senaste decennierna gjort betydande framsteg när det kommer till erkännande och bevarande av nationella minoritetsspråk som jiddisch, finska, meänkieli, romani chib och samiska. Statens åtagande att hålla dessa språk levande är inte bara en rättighet utan också en del av den kulturella identiteten för många svenskar. Trots detta står vi kvar inför stora utmaningar, något som Riksrevisionens granskning tydligt visar.

Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist
DIKKO finns på FacebookLinkedInTikTok och Instagram

Riksrevisionen har granskat hur olika myndigheter och institutioner arbetar för att bevara och främja minoritetsspråken. Resultatet av granskningen är minst sagt oroande; statens insatser är inte tillräckliga för att uppnå målen för minoritetsspråken. Den nuvarande strategin, där resurser fördelas på kort sikt snarare än långsiktigt, bidrar till den osäkerhet och instabilitet som präglar undervisningen i dessa språk.

Ett centralt problem är bristen på samordning mellan olika aktörer som Institutet för språk och folkminnen, Länsstyrelsen i Stockholms län och flera universitet. Det finns ett akut behov av tydligare vägar till lärarutbildning och en mer lättillgänglig samling av information och stöd för dem som vill delta i och bidra till bevarandet av dessa språk.

Lennart Rohdin – En röst för minoriteterna

Lennart Rohdin, en aktivist med lång erfarenhet, menar att mycket av framgången för minoritetsspråken kan tillskrivas insatser från minoritetsföreträdare snarare än statliga åtgärder. Han påpekar att även om minoriteterna kanske står starkare idag, har detta oftast skett genom deras eget hårda arbete inom kulturen.

Rohdin uttrycker sin frustration, i en artikel på minritet.se, över skolans roll i detta sammanhang och beskriver den som ”det sorgligaste kapitlet” i berättelsen om minoritetsspråken. Utan en stabil grund inom utbildningssystemet riskerar dessa språk att förlora sin plats i den svenska kulturen.

Trots att det har gått 25 år sedan erkännandet av de nationella minoriteterna, är medvetenheten bland allmänheten fortfarande begränsad för att inte säga obefintlig. SVT Uutiset har genomfört intervjuer med stockholmare för att undersöka deras kunskap och åsikter angående minoriteterna och det statliga stödet. Det är tydligt att information och medvetenhet måste ökas för att skapa ett starkare stöd för minoriteternas språk och kulturer.

Det är värt att notera att den sittande regeringen har valt att minska budgeten för de nationella minoriteterna avsevärt, vilket ytterligare försvårar situationen. Det är nödvändigt att riksdag och regering prioriterar dessa frågor och säkerställer att resurserna räcker för att stödja undervisning och kulturell verksamhet på minoritetsspråk.

Isof – Institutet för språk och folkminnen

Kulturminister Parisa Liljestrand har nyligen meddelat att Språkcentrumen för finska, meänkieli, romani chib och jiddisch kommer att få fortsatt finansiering i regeringens höstbudget. Detta beslut är en viktig åtgärd för att stödja nationella minoritetsspråk och bevaka deras fortlevnad i Sverige. Det är dock viktigt att notera att det inte kommer att etableras något permanent uppdrag för dessa språkcentra.

Riksrevisionen har uttryckt att regeringen bör ge Institutet för språk och folkminnen ett permanent uppdrag att driva språkcentrumen. Denna rekommendation belyser behovet av en mer långsiktig strategi för att skydda och främja de nationella minoriteterna och deras språk. Många ser detta som en nödvändighet för att säkerställa att dessa språk inte bara överlever, utan även blomstrar i framtiden. Att ha en stabil och varaktig struktur för språkcentrumen skulle kunna bidra till att bevara den kulturella mångfalden i Sverige.

Det återstår att se hur regeringen kommer att agera framöver, men en långsiktig lösning krävs för att säkerställa att allas röster, oavsett språk, fortsätter att höras i det svenska samhället. Att bevara och främja nationella minoritetsspråk och kultur är en komplex utmaning som kräver engagemang från såväl staten som det civila samhället. Språk är en grundläggande del av identitet och kultur, och deras bevarande är avgörande för att upprätthålla Sveriges kulturella mångfald.

Britt-Inger Hedström Lundqvist

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS