Pengar har alltid en stor del i all form av vård eller brist på vård. Diskussionen om vård och övergrepp inriktar sig ofta på enskilda aktörer. I debatten som finns kan det handla om att resursbrist är ett personalproblem och att politikerna verkar sakna intresse för personalens verklighet. Det som sker då är att problemet flyttas upp en nivå. Det går från personalen till politikerna och förklaringen handlar då om politikernas omoral.[1]
I dessa pandemitider blir det problemet tydligt. Sjukvården går på knäna och den enda uppskattning de får är applåder från folket. Personalen vill att det ska synas i lönekuvertet men får ingen respons utan får endast jobba mer. De befinner sig på ”red alert” och gör allt de kan för att hjälpa människor. Nu pratas det om strejk bland vårdpersonalen för att politikerna ska lyssna på dem. Deras arbetstidsvillkor har förändrats men de får inte ens ett löfte om kompensation för att de är ryggraden i Sveriges sjukvård.
Effekten av ett samhällsproblem har i hög grad att göra med vilken argumentation som används och hur den hänger ihop. Debatten påverkas också av hur väl den anknyter till samhälleliga värden, trossystem och teman. Problemperspektivet är för det mesta känt och man kan bara nämna något om det för att andra ska bilda sig en uppfattning om problemet.[2]
När det gäller vårdskandaler så kan personalen ibland vara hjältar och ibland offer eller förövare. Massmedia framställer ofta den/de som slagit larm som folkhjälte vare sig de är personal eller anhörig som har gjort det. I debatten däremot är det lättare att hitta problemperspektiv som framhåller motivationsförklaringar då det kan besvarar frågan varför det inträffade och varför det inte ska ses som något som den enskilda personen valde att göra av egenintresse.[3]
Syndabocken
Närvaron av samhällsproblem kan förstås utifrån vem som deltar i debatten, hur reglerna för vilka som har rätt att vara med bestäms och vem som tjänar på problemformuleringen.[4] I massmedia kan det finnas en inriktning mot personligt ansvar och ett fördömande av den enskildes moral i skandalerna. Syndabockstänkande är ett utpekande och avståndstagande som gör andra aktörer fria från skuld och ansvar. Syndabockstänkandet hjälper ”normala” människor att hålla avståndet till det som är sjukt och omoraliskt.[5]
Personer, vare sig det är sjukvården eller politiken, som är inblandade i vårdskandaler är stigmatiserade. Vilket gör det hela komplicerat eftersom de som är stigmatiserade delar synen på vad som är ”normalt” med de andra, vilket också innebär att de har samma värderingar som de andra.[6] När personer som inte är stigmatiserade och de som är stigmatiserade ska föra ett samtal uppstår ibland en situation då båda känner sig osäkra på hur den andre kommer att behandla sin samtalspartner.[7]
Vården
När man arbetar med människor inom vården är det viktigt att ha den kunskap som krävs för att förstå den sårbarhet som finns. Människor kan bli desorienterad eller kan ha syn/tal svårigheter och kan inte alltid berätta vad som hänt.[8] Det är självklart att man ska sätta den människors hälsa i första rummet, men det kan också innebära att omsorgen blir till tvångsåtgärder.[9]
Det är inte alltid så lätt att vara snäll och ge en värdig vård alla gånger.[10] Sen påverkar också förhållandena på arbetsmarknaden, så som lön och utbildning, att rekryteringen av personal kan vara problematisk eller att få kompetent personal att stanna kvar inom yrket.
För personal är det svårt att se maktutövandet, hierarkin och den avhumanisering som rutinerna som ibland skapar besluten. Om sjukvården ses som totala institutioner går det att relatera missförhållandena till upprätthållandet av gamla hierarkiska ordningar, till exempel mellan vårdtagare och de olika ”nivåerna” av personal.[11]
Min uppfattning i frågan
Nyckeln till en bra vård är en satsning på personalen. Ge personalen en lön som går att leva på. Uppgradera yrket så att unga vill börja arbeta inom vården och vill stanna kvar. I takt med nedskärningarna som varit har yrkesstoltheten minskat. Att vilja och kunna göra ett bra jobb men inte få förutsättningarna är nedbrytande. Politikerna måste våga satsa, bekosta bekosta utbildning och höja lönerna. Jag tror att det måste till en attitydförändring inom vården och att det måste finnas utrymme inom verksamheten för att kunna ta upp de problem som finns. För att få igenom förändring behövs information, utbildning och ett öppet arbetsklimat.
Nutidens sociala problem kan, i linje med diskussionen, förstås som sociala konstruktioner skapade av problemets olika intressenter. Verkligheten är en pågående process utan fast struktur.[12]
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Litteratur
Goffman, Erving (2008), Stigma: den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Norstedts.
Goode, Erich & Ben-Yehuda, Nachman (1994), Moral panics : the social construction of deviance. Cambridge, Mass. : Blackwell.
Hilte, Mats (1996) Avvikande beteende – en sociologisk introduktion. Studentlitteratur.
Jönson, Håkan (2006) Vårdskandaler i perspektiv. Författaren och Égalité, Lunds universitet.
[1] Jönson, Håkan (2006) s.13
[2] Jönson, Håkan (2006) s.25-26
[3] Jönson, Håkan (2006) s.71-73
[4] Jönson, Håkan (2006) s.27
[5] Jönson, Håkan (2006) s.74-75
[6] Goffman (2008)s.16-17
[7] Goffman (2008)s.22
[8] Jönson, Håkan (2006) s.36
[9] Jönson, Håkan (2006) s.39
[10] Jönson, Håkan (2006) s.41
[11] Jönson, Håkan (2006) s.42-43
[12] Hilte, Mats (1996) s.23
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
