Den sittande regeringen har tagit många märkliga beslut kring minoritetspolitiken under mandatperioden. Jag tänker inte dra igenom alla för det är en ständigt växande lista på beslut som kan komma att vara katastrofala för minoritetsspråkens revitalisering och fortlevnad i Sverige.
Oftast handlar dessa beslut om att frångå en väl etablerad ordning kring beslutsfattande. Representanter för nationella minoriteter bjuds inte in till samråd utan får ställa sig inför fullbordat faktum. En verklighet som tidigare var vanligt på kommunal nivå men sällan syntes på regeringsnivå.
Ett sådant beslut gäller att avskriva en utredning om minoritetsspråken i svenska skolan från några år tillbaka. Det handlar om SOU 2017:91 som presenterade flera viktiga förslag för att stärka undervisningen i de nationella minoritetsspråken. Bland dessa förslag återfinns att modersmålsundervisning ska integreras i ordinarie schema och att undervisningen ska utökas från en till tre timmar i veckan.
Avskrivningen har skett utan att några av de förslag som lagts fram i utredningen har blivit förverkligade. Nu har det gått mer än 7 år sedan utredningen kom med viktiga förslag som skulle kunna bidra till en bättre situation för de nationella minoritetsspråken. Ändå väljer man att avskriva alltsammans trots att förslagen inte blivit av.
Riksdagsledamoten Mirja Räihä (S) har kommit med en skriftlig fråga till Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamssom (L) om varför regeringen valt att avskriva utredningen. ”Det enda förslag man förverkligat är att det inte längre ska ställas krav på förkunskaper i ett minoritetsspråk för att man ska ha rätt till modersmålsundervisning i gymnasiet”, skriver hon. Räihä (S) undrar vad motivationen är att avskriva utredningen utan något samråd med nationella minoriteter.
Ja, den sittande regeringen med sina stödpartier har inte gett särskilt många bra svar på sina beslut kring minoritetspolitiken. Så vad tror vi att Simona Mohamssom (L) kommer att svara? Självklart svarar hon med att samråd är ”en av grundpelarna för de nationella minoriteternas inflytande och delaktighet i minoritetspolitiken och bidrar till att föra arbetet med politiken framåt”. Vidare menar hon att förslaget behandlats i propositionen ”Utökad rätt för elever i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan att läsa nationella minoritetsspråk” och att riksdagen beslutat i enlighet med regeringens förslag i propositionen (bet. 2023/24:UbU3, rskr. 2023/24:29).
Vidare kan man läsa i Mohamssoms (L) svar att Sverige har ”långtgående internationella åtaganden för de nationella minoriteternas rättigheter och det allmänna har en skyldighet att skydda och främja minoritetsspråken”. Sen kommer några exempel kring fjärrundervisning i minoritetsspråken samt produktion och utveckling av läromedel inom nationella minoritetsspråk i förskola, övriga frivilliga skolformer och de obligatoriska skolformerna.
Sen skriver Mohamssom (L) att
”Regeringen har alltså tidigare gått vidare med delar av förslagen i betänkandet. Betänkandet är nu åtta år gammalt. Beslutet att skriva av betänkandet betyder emellertid inte att regeringen inte kan gå vidare med förslagen eller de frågor som övervägs och därmed har beslutet inte bedömts motivera samråd med minoritetsgrupperna.”
Nå, jag vet inte riktigt vad man ska säga om detta. Någonting känns inte riktigt bra med det här svaren. Det känns som många andra icke-svar som oftast kommit i kölvattnet av den sittande regeringens beslut kring minoritetspolitiken.
Sverigefinländarnas delegation skrev också till Simona Mohamssom (L) om beslutet men fick ordagrant samma svar som Mirja Räihä (S) fått på sin skriftliga fråga. I sitt svar hänvisar delegationen till vad Riksrevisionen och Diskrimineringsombudsmannens rapporter som kommit i år om minoritetspolitiken och de nationella minoriteterna.
I båda rapporter finns det förslag på att utöka möjligheten för nationella minoriteters delaktighet och se över modellen för samråd så att nationella minoriteters möjligheter till inflytande och delaktighet säkerställs.
Huruvida den sittande regeringen, eller någon framtida regering, kommer att gå vidare med dessa förslag från Riksrevisionen och Diskrimineringsombudsmannen har jag ingen lust att gissa mig om eller hoppas på. Det gäller förändringar där beslut kring minoritetspolitiken blir besvärligare för politikerna och då kanske man hittar andra sätt att kringgå sitt ansvar.
Ja, för oss som följer minoritetspolitiken och som värnar om dess fortsatta existens gäller det att tjata sig hes om dessa frågor så att fler inser hur viktiga frågorna är.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
