Frågan är existentiell och ofta en sam-hällskritisk undran som uttrycker oro, förvåning eller en önskan att förstå vilken riktning mänskligheten är på väg att ta.
En krönika är en personlig text som utgår från skribentens egna erfarenheter, tankar och känslor.
Några källor till oro kan vara:
Extremväder, stigande temperaturer och miljöförstöring. Krig, konflikter (t.ex. i Ukraina och Mellanöstern) och ökade spänningar mellan stormakter. AI:s (arti-ficiell intelligens) inverkan på arbets-marknaden och sanningen som utmanas (deepfakes), samt rädslan för att tappa kontrollen över tekniken.
Det handlar om en känsla av att ”tryggheten” försvinner, att nyhetsrapp-orteringen är överväldigande negativ och att världen snurrar för fort. Det är en fråga om värderingsförändringar och samhällsutveckling.
Ja, det är de saker, eller de stora saker, vi oroar oss för, lite till mans. de saker som liksom ligger lite närmare i vår personliga sfär. Men så finns det också sådant som ligger närmare vår personliga sfär.
Tänk om sådana som jag bara försvinner. Eller sådana som du. Att det som i hela människans tillvaro varit grundbultar för att livet skall vara begripligt. De fundamentala grundstenarna. Det som gör oss till dem vi är.
- Hur kan en sjuksköterska vara en man!
- Vart tog barberaren vägen?
- Finns det herr- och damfrisörer, eller är de alla könlösa? (Jag menar såklart inte anatomiskt.)
Nu kallas de alla frisörer, eftersom det anses vara ett könsneutralt ord. Barberare har däremot av hävd varit ett manligt yrke, men numera hävdas det att även detta är ett könsneutralt ord som kan omfatta både män och kvinnor. Men vem kallar sig barberare idag? Jo, när jag kollar så finns det en del annonser, men de anglifieras ofta till barbers eller barbershop. Så ordet känns på väg ut…
Yrket barberare har dessutom, om jag ska syna det i sömmarna, förändrats från att vara en person som klippte hår och skägg till att under medeltiden och fram till 1800-talet även omfatta operativa ingrepp. Barberar kirurg. Att mansyrken förändras och med tiden kan anpassas till båda könen är naturligtvis inget att klaga på, i sig. Det handlar ju bara om kompetens.
Men min fråga är varför en man ska kallas kvinna eller en kvinna man, när yrket anges. Det är en språkmodell som, enligt min känsla, inte har något med respekt att göra.
Detta är något som ligger mycket djupare än språkbruk eller yrkestitlar. Det är egentligen en fråga om förlust av orienteringspunkter – de där små, till synes självklara markörerna som gör världen begriplig. När de börjar glida, skava eller lösas upp, känns det som om själva väven i tillvaron blir tunnare. Det är när språket börjar bete sig som om det skäms för sin egen historia som det känns som om något går förlorat. Som om man försöker radera spår av hur världen faktiskt sett ut.
Det som verkligen ger mig gåshud är att man till och med arbetat i det fördolda för att utjämna könen hos djur.
Hur kan man kalla en hona för Domherre?
/Bennie Åkerfeldt
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
