Måndagen 23 september 2013 avslöjade DN att Skånepolisen har upprättat ett olagligt register över romer. Det är idag 10 år sedan. Samma dag var jag på väg hem från Norge och skrev den här artikeln till Riksutställningar.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist E-post: britt-inger@dikko.nu |
Jag startar min resa från Oslo efter ett besök hos sonen. Jag sätter på radion och styr mot Karlstad där jag ska vara med på ett uppstartsmöte med Resandekartan. Resandekartan är ett projekt om Resandefolkets liv och historia i Skandinavien, om människor, platser och en historia som är okänd för många. Resandekartan vill ge Resandefolket dess rättmätiga plats i den skandinaviska kulturen och historien. Solen skiner och det är lite höstkyligt, denna fina morgon. Jag närmar mig svenska gränsen och letar upp en svensk radiokanal för att höra lite nyheter.
Det sprakar och knastrar. Malmö, registreringar, Romer, knaster och sprak. Vad säger de? Vad handlar det om? Till sist får jag mottagning och förstår vad som hänt, jag får mina misstankar bekräftade. Det var möjligt. Romer har en lång historia i Sverige och det bor cirka 50 000 i landet. Romerna är en av vårt lands minoriteter och delas in i fem grupper: svenska Romer, finska Romer, Resande, utomnordiska Romer och nyanlända Romer.
Jag tillhör Resandefolket, är etnolog, arbetar deltid på Örebro museum och sitter i styrelsen på resandeföreningen RUNG. Jag är också en av författarna i boken Att störa homogenitet och föreläser en del. Innebörden av det jag hört på nyheterna går sakta upp för mig.
Framme i Karlstad träffar jag andra Resande som har köpt tidningarna och vi läser tillsammans. Ingen av oss är särskilt förvånad över de register som nu uppdagats. Men icke desto mindre blir vi upprörda och speciellt över att fler än 1 000 barn registrerats. Telefonen börjar ringa och sms ramlar in. Människor är upprörda, med all rätt. Vår historia med tidigare registreringar och övergrepp känns ovanligt nära just nu.
För oss som finns på Resandekartans möte blir dessa register en bekräftelse på hur viktigt vårt arbete är, hur angeläget det är att Resande och Romer syns och sätts in i ett större sammanhang. Ett arbete som också är pågående i Örebro, där finns projektet Att störa homogenitet som är ett övergripande museiprojektet. Örebro museum tar ställning för att alla ska få plats i ett samhälle, där olikheten inte utgör ett hinder utan snarare är det som berikar samhället. Ingången för att jobba med de här frågorna handlar om relationen till kulturarv och mänskliga rättigheter bland annat. Vårt kulturarv och vår historia är de absolut starkaste politiska verktygen som finns.
Utgrävningarna i Krämarstan är en del av detta projekt och ett bra exempel på hur man kan vända en historia som ligger som en dimma över ortsbefolkningen och som en nagel i ögat hos de Resande till något bra. Genom att se på Krämarstan intersektionellt upplöser man gränser mellan olika motsättningar för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar i stället.
Det Romska kulturarvet är i mycket begränsad omfattning dokumenterat och det är otillgängligt, inte minst för Resande och Romer själva. Tillsammans med företrädare för Resande ska man i Krämarstan utforska och synliggöra den regionala historien och förbinda den med dagens situation för Resande och Romer. Ett samarbete har etablerats med hembygdsförening och med en referensgrupp av Resande. I ett första steg ligger fokus på aktiviteter som involverar resande/romer; dokumentation, insamlingar, seminarier, arkeologisk utgrävning etc. Nästa steg lägger tyngdpunkt på synliggörande och publika aktiviteter. Arbetet bedrivs processorienterat med stor vikt på förtroendeskapande insatser.
Registrerandet i Malmö visar på hur viktigt det är att arbetet med minoriteter fortsätter. Nu gäller det att inte backa bakåt, nu har tiden kommit för att gå framåt. Mina tankar går till den stora dag när Bohusläns museum invigde, som första museum i landet, sin permanenta resandeutställning i Uddevalla. Jag tog med min sambo dit samma sommar, vi gick in och jag fick visa honom mitt kulturarv. Min stolthet visste ingen gräns för nu fanns vi och jag kunde visa honom det. Vi fanns dessutom till i ett museum och i ett sammanhang, vi hade blivit inbjudna till finrummet, det kändes bra.
Man får inte glömma att det, trots de tragiska registren, finns många goda exempel där samhället lyfter minoriteten. Jag var själv i Härnösand på ett seminarium veckan innan Malmö polisens register uppdagades. Där på Murberget höll jag en föreläsning på förmiddagen om Resande och Bodil Andersson från Resandekartan pratade om kartan efter mig. På eftermiddagen berättade Ramona Taikon och Gunilla Lindgren om Romer, som avslutning stod vi alla fyra framför publiken och svarade på de frågor som ställdes till oss. Trots att vi alla hade olika utgångspunkt så fanns där en respekt för varandras kunskap, en respekt som också var det genomgående draget i utfrågningen.
Det finns andra goda exempel, Göteborgs museum med utställningen Vi är Romer, är ett, Romska Kulturcentret i Malmö som ett av två nationella Romska institutioner grundade och drivna av Romer i Sverige, är ett annat. Sen finns Västmanlands länsmuseum. Upplands museet som har projektet Romska Röster. Forum för levande historia har gjort en del bra om Romer. Men också de föreningar som finns och alla de unga som engagerar sig i dessa.
Jag fortsätter min resa, nu på väg hemåt, nyheterna om registreringarna strömmar in under de närmaste dagarna. Svenska kyrkan har varit delaktig i övergrepp mot Romer utförda i statens namn. Migrationsverket verkar ha kunnat vända sig till kriminalunderrättelsetjänsten för att inhämta information. Registren verkar mer och mer vara ett ”bra-att-ha-register” när det gäller Romer. Jag kan tycka att det är bra att det kommer fram, så det går att åtgärda.
Varje minoritets historia måste dokumenteras så inte berättelserna inte försvinner som vattenpölar om sommaren, ni vet, tills ingen vet om att det ens funnits minoriteter.
Väl hemma funderar jag kring hur viktigt det är med historien. Min dotter går en utbildning i Expos regi på Vindelns folkhögskola. Där gör hon en vandringsutställning med olika berättelser av Resandefolket. Hon och alla andra som lyfter fram minoriteter gör ett otroligt betydelsefullt jobb. För när man tillsammans med minoriteten visar kulturen, spränger man gränser och bjuder fördomar och rasism motstånd. Dessutom skapas verktygen för att de unga ska kunna föra kulturen vidare.
Vi får inte sluta hoppas eller försöka göra skillnad.
DO – Polismyndighetens registrering av romer
Civil Right Defenders -Vi stämmer svenska staten för Skånepolisens register över romer
Civil Rights Defenders vann historisk seger i Hovrätten
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
