För att få till stånd en verklig förändring i attityderna om romanifolken i Sverige måste man arbeta för att stärka deras ställning på lokal nivå. Många ungdomar känner sig osäkra på grund av diskriminering och mobbning, vilket påverkar deras självkänsla, motivation och psykiska hälsa. Okunskap är också en viktig faktor, så mer information behövs, liksom insatser för att utbilda och motverka antiziganism.
| Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
För att få till en verklig förändring i attityder och bemötande av de olika romanifolken i Sverige behöver kommunerna arbeta med att stärka deras ställning på lokal nivå. I dag finns risken att enskilda individers felsteg får prägla synen av resande och romer generellt i Sverige.
Minoriteten romer, romanifolken, resande och romer, är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Genom historien har de systematiskt förföljts, diskriminerats och trakasserats. Den rasism som drabbar romanifolken kallas för antiziganism och bygger på fördomar om hur människor från romanifolken ser ut och uppför sig. Den syn som ligger till grunden för antiziganism utgår från en ojämlik värdering av människor och kränker principen om alla människors lika värde och rättigheter.
Bland de nationella minoriteterna i Sverige är det främst samers och romers barn samt de judiska barnen som berättar att de är utsatta för rasism. Några av dem nämner att de kan vara oroliga för att uttrycka sina åsikter eftersom de inte vet om någon backar upp dem om det kommer hatiska reaktioner.
Fördomar och diskriminering mot romanifolken präglar fortfarande människors syn på folkgruppen i många delar av vårt samhälle. De som framförallt blir drabbade av detta är de unga. Många unga från romanifolken i Sverige känner sig därför otrygga i relation till myndigheter, i skolan, i sitt bostadsområde och på fritiden på grund av sin identitet.
Det finns en generaliseringen av romanifolken som har ökat såväl i samhället som i medierna. Det innebär att barn, unga och unga vuxna utsätts för antiziganism, diskriminering, mobbning och trakasserier. Konsekvensen av detta blir att många av de yngre får dåligt självförtroende, upplever sig som mindre värda och får låg studiemotivation, något som gör att många vittnar om att de mår psykiskt dåligt.
Idag har romanifolkens ungdomar rätt, precis som alla andra, till bra levnadsvillkor, att få känna sig trygga och att få utvecklas på samma villkor som andra unga. Men så är det inte överallt i dag, och därför behövs insatser av utbildning om romanifolken för att förebygga och motverka antiziganismen i Sverige.
Mycket av den diskriminering och antiziganism som finns idag handlar om okunskap. Därför behövs det utbildningsinsatser och mer information om vilka romanifolken är, och hur länge de varit i landet. Men för att få till en verklig förändring i attityder och bemötande av romanifolken behöver man också arbeta med att stärka deras ställning, något som behöver ske på lokal nivå, på arbetsplatser i varje kommun runt om i landet. Kunskapshöjande insatser är särskilt viktiga i skolan, där en av de viktigaste yrkesgrupperna arbetar, nämligen lärarna, men också bland andra yrkesgrupper som möter de unga från romanifolken. Samtidigt så behöver man arbeta nära de lokala föreningarna så att insatserna blir väl förankrade och långsiktiga.
För att nå fram med konkreta åtgärder behöver vi alla tänka utifrån mänskliga rättigheter och bli bättre på att arbeta utifrån ett rättighets- och jämlikhetsperspektiv med våra unga i Sverige. För oavsett bakgrund, etnicitet, klass eller kön så har man rätt till likvärdiga rättigheter.
Ungas förmåga att stå upp för sig själva och sina rättigheter behöver stärkas. Hela samhället bör se dem som en tillgång, tillvarata deras kompetens och stärka deras representation i offentlig verksamhet. Att minoriteten romers identitet som nationell minoritet kränks är inte värdigt ett land som Sverige. Det är dags att göra något åt det.
I Barnombudsmannens Kartläggning av barns och ungas erfarenheter av delaktighet och inflytande minoritetspolitiken (Dnr BO 2022–0122) står det i förordet att det behövs:
- Ett generellt kunskapslyft. För att barn som tillhör de nationella minoriteterna ska kunna vara delaktiga i frågor som berör dem krävs höjda kunskapsnivåer hos alla som möter barn i sitt arbete och i synnerhet i skolan.
- I arbetet att öka kunskapen om barn inom de nationella minoriteterna ska barn vara delaktiga. De barn som vi mött har själva kommit med förslag på hur information kan spridas i samhället, exempelvis genom språkveckor och filmer.
- Ytterligare samhällsövergripande insatser mot hot, hat och rasism är nödvändiga
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
