Det dök upp ett minne i mitt flöde på sociala media på min lilla husvagn. Minnet var 12 år gammalt och påminde mig och att jag har kört, åkt tåg och flugit genom vår avlånga land under många år. Många resor har det blivit genom åren. Mitt sätt att leva kanske inte passar alla andra, så vem är jag är att döma hur andra ska leva eller försörja sig.
I dagarna har sociala media fått spader åt alla håll och kanter. Det handlar om en 12-åring som sålt Majblommor till förmån för att Alla barn i Sverige som inte lever inte under samma ekonomiska villkor, och som förmodligen inte har lika bra ställt som det rasistiska drev som skapades runt pojkens försäljningsframgång. Det är illa ställt när vuxna människor beter sig som arslen mot barn.
Jag föddes inte med silversked i munnen och bara för att jag numer har det hyfsat bra ställt hoppas jag aldrig jag blir så inskränkt att jag hatar ett barn. Ibland behöver vi bli påminda om att livet inte alltid varit som det är idag, bilden på min lilla husvagn är en sådan påminnelse för mig. Jag kunde inte lägga ut mer pengar på en husvagn än vad den lilla husvagnen kostade, men den var funktionell för mig. I det lilla utrymmer där jag och hundarna precis fick plats hade jag även nattgäster! En av dem var min yngsta mycket långbenta son. Men ni vet det där med hjärterum och stjärterum. Jag låg på en madrass på golvet med fötterna instuckna under den utbäddade sängen medan det den långbente fick sova i sängen. Den resan var en fantastisk resa på så många sätt, vi bodde på Askimsbadet och hade frukostpicknick i Slottsskogen.
Den lilla husvagnen väcker så många fina minnen av olika resor. Till exempel så fick jag ett år ta betäckning från storm och regn på en p-plats där jag trodde hela skiten skulle blåsa iväg. Den lilla husvagnen stod pall och vi åkte oskadda hem efter en natt av regn som slog mot husvagnen och en vind som skakade om oss. Telefonen gick varm av oroliga anhöriga som undrade om jag överlevde och gav mig instruktioner om vilken väg jag skulle köra. Jag har en helt fantastisk familj och ett helt underbart nätverk runt mig.
Sen kom pandemin och ställde in alla resor. Jag har så klart inte varit helt inaktiv under åren av pandemi utan fortsatt mitt arbete med att motarbeta orättvisor, rasism och all annan skit som dyker upp med jämna mellanrum. Tidningen och förlaget är det bästa redskap som finns för att nå ut. Vi slår oss inte för bröstet och säger att vi är bäst eller vi är de som når ut till alla Resande och Romer. Men när orättvisorna och fördomarna biter oss i baken måste vi reagera, vilket vi gjorde när jag och Linda skrev Guldspaden som skottade skit över ett folk.
Det som hänt efter alla skriverier är att de Resande och Romska kvinnorna sätter ner foten och säger ifrån bland annat via ett Öppet brev till myndigheter i Sverige: Inget om oss utan oss! och debattartikeln GAPF svarar på debattartikeln ”Vad är romsk hederskultur”. Jag är uppfostrad med många starka kvinnor runt mig, med en pappa som ansåg att flickor kan lika mycket som pojkar och var dessutom ung på 70-talet när ”KvinnorKan” startades. Vilket gör att jag blir genuint glad när kvinnor kliver fram och sätter ner foten.
Ett uttryck för ”KvinnorKan”-andan är kanske också när jag och Linda (med olika antal barn) har gjort våra ”road trips” genom landet. Vi har föreläst, hälsat på folk och umgåtts med släkten. Vi har sovit i husvagn, i bilen, på hotell och hos släktningar under våra resor. Men framförallt har vi haft otroligt roligt, sjungit och skrattat. Alla resor har inte direkt gått på räls, det har varit krångel med bilar, förseningar på grund av bränder och förrymda fångar, picknick på perrongen i Örebro och en hel massa annat. Linda gjorde en # av den resan som helt klart var den värst och kallade den #crazyasfuckgenomsverige. Vilket var ett passande namn för den innehöll det mesta som kunde gå fel. Men fram kom vi om än några dagar försenade, efteråt är det alltid ett roligt minne hur galet det än blev.
På vår sista resa innan pandemin hade vi varit i Norge och sett Resandeutställningen i Elverum, Resedagbok: Lattjo drom, en lattjo resa, som kan rekommenderas att ses för den intresserade. Och nu är pandemin över och det dags igen för att packa bilen igen för en ny ”road trip” och i maj ska vi ut på vår första ”road trip” efter pandemin. Vi ställer kosan söderöver och under Vecka 20 ska vi till Jönköping, Borås och Tjörn. Där ska vi föreläsa för kommunen i Jönköping, ha skrivarstuga för en Romsk klass i Borås och sen vi ska vara en heldag på folkhögskolan Billströmska på Tjörn, där vi ska föreläsa ha workshops, skrivarstuga och en massa kul. Förutom detta ska vi träffa fantastiska människor både före, under och efter det som är inplanerat. En del ska jag träffa för första gången live, detta trots att vi känt varandra i flera år och det ska bli så otroligt roligt. Pandemin har både skapat möjligheter och ställt vissa saker på ända, men nu är vi på banan igen.
Så väl mött när vi träffs och ses.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Fakta om DIKKO
Vänder man sig till magasin DIKKO eller media i allmänhet så har man meddelarfrihet – det innebär att alla har rätt att vända sig till media och lämna uppgifter. I meddelarfrihet ingår anonymitetsskydd, – det vill säga att om man vill vara anonym när man lämnar in tips får inte källan avslöjas. Det finns också ett efterforskningsförbud – vilket innebär att allmänheten inte får göra efterforskningar om vem som lämnat uppgifter eller straffa den som lämnat uppgifterna till media (repressalieförbudet). Det är viktigt att alla som på något sätt bidrar till en artikel, i magasin DIKKO eller media i allmänhet, kan känna sig trygg i att delta.
Vi på magasin DIKKO anser att det är viktigt att skriva om de svåra frågorna och att integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i alla avseende vi kan. Detta är något som genomsyrar vårt arbetssätt på magasin DIKKO. Vi har beslutat inom redaktionen att ha fokus på alla minoriteter. Det är viktigt att se att det även finns minoriteter inom minoriteten. Vi ser mångfald som en resurs och jobbar aktivt för social jämlikhet, mot diskriminering och antiziganism genom att lyfta frågor som berör dessa områden på ett naturligt och inkluderande sätt. Vi försöker ha en bred representation utifrån kön, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder, etnicitet och klass i det arbetet som vi gör.
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
