Denna analys undersöker kommunalrådet Amani Loubanis Instagramvideo och visar hur den till synes försonliga retoriken döljer en systematisk nedmontering av romers demokratiska rättigheter i Malmö.
| Text: Paul Dandos inkludering.se & vemsdemokrati.se DIKKO finns på Facebook, Twitter, LinkedIn, TikTok och Instagram |
Den här texten är inte en nyhetsartikel. Det är en analytisk genomgång av ett kommunalt beslut i Malmö, skriven för den som vill förstå vad som faktiskt pågår bakom reformspråket. Den ger dig mer än vad en Instagramvideo och ett kommunalråds leende kan erbjuda. Den bygger på offentliga handlingar, lagstiftning och primärkällor. Den är avsiktligt lång. Ärendet är juridiskt komplext, historiskt tungt och rör en minoritet vars perspektiv sällan får det utrymme det kräver. Om du är tjänsteperson, politiker, journalist, akademiker eller bara någon som vill förstå mer än vad rubriken säger, är den här texten skriven för dig.
Videon som analyseras finns tillgänglig på kommunalrådet Amani Loubanis Instagramkonto. Om den inte längre är tillgänglig när du läser detta finns en fullständig transkribering av videon här: https://vemsdemokrati.se/Transkriberat-video-Amani.pdf
Plattformen som valdes
Söndagen den 3 maj 2026, tre dagar innan Malmö kommunstyrelses arbetsutskott skulle besluta om en av de mest ingripande omorganiseringarna av stadens arbete med romsk inkludering på tjugo år, presenterade kommunalrådet Amani Loubani (S) förslaget för allmänheten. Inte i kommunfullmäktige. Inte vid ett offentligt möte med de berörda. Utan på Instagram.
Hon ser engagerad ut. ”Det här är ett positivt förslag”, säger hon. ”En satsning på den nationella minoriteten romer”.
Varje ord är noggrant valt. Förslaget beskrivs som positivt, som en satsning och som riktat till romer snarare än av eller med dem. Denna formulering belyser de underliggande maktförhållandena tydligare än vad kommunalrådet Amani Loubani sannolikt avsåg.
Bakgrund: vad som egentligen utlöste ”reformen”
Kommunalrådet Amani Loubani framställer förslaget som ett välgrundat initiativ, förankrat i rapporter och utredningar samt i stadens uttalade vilja att agera rätt. Denna beskrivning är dock endast delvis korrekt.
Det hela tog fart hösten 2024 efter att medier uppmärksammat brister och kritiken mot Malmö stads romska råd. Sverigedemokraterna lämnade rådet och lade ett nämndinitiativ om att lägga ned det helt. Kommunstyrelsen avslog SD:s krav, men pausade rådet och gav stadskontoret i uppdrag att utreda en ny struktur.
Det är alltså inte romska Malmöbors önskemål som inledde processen. Det är inte ett politiskt initiativ drivet av ambitionen att förändra. Det är inte heller slutsatserna i en akademisk rapport. Det var mediestormen och den yttre politiska pressen från Sverigedemokraterna som tvingade S-styret att agera. Den verkliga drivkraften var hotet om ytterligare nedmontering, ett faktum som kommunalrådet Amani Loubani inte tar upp.
Detta definierar reformens karaktär: inte som ett proaktivt rättighetsbaserat initiativ, utan som ett defensivt agerande insvept i progressiv retorik.
Utredningens legitimitet: den som ställde diagnosen beställde också läkaren
Kommunalrådet Amani Loubani hänvisar till den externa genomlysningen från september 2025 som är det faktabaserade underlaget för förslaget. Men utredningen beställdes av kommunstyrelsen, samma instans som redan hade pausat rådet, definierat problemet och formulerat uppdraget. Konsultfirman Rights Hand arbetade nära stadsförvaltningen under hela processen.
Bristerna är dokumenterade och allvarliga. I beställningstexten kallas rådet felaktigt ”Romerska rådet”, ett stavfel som signalerar en grundläggande brist på förtrogenhet med uppdraget. Under utredningens gång framkom att konsulten inte kände till lagstiftningen om nationella minoriteter och inte hade tagit del av stadens policy eller gällande handlingsplan.
Det allvarligaste problemet är ett annat. RIKC:s personal dokumenterade i sin officiella skrivelse att ett flertal tjänstepersoner, enligt stadens egna tjänsteanteckningar och annan intern dokumentation, kan ha utövat otillbörlig påverkan i samband med genomlysningen. Dokumentationen beskriver misstankar om utpressning, hot och påtryckningar riktade mot RIKC och dess anställda. Trots detta deltog berörda aktörer, som intervjupersoner, i den genomlysning vars slutsatser nu ligger till grund för kommunstyrelsens beslut.
Forskarnas kritik mot genomlysningen är både skarp och samstämmig. Underlaget beskrivs som ”inte på något sätt representativt”, vilket innebär att slutsatserna har ”mycket svag” validitet. Det empiriska materialet är dessutom anmärkningsvärt begränsat: genomlysningen bygger på elva intervjuer, varav fyra av de sju deltagarna i det öppna samrådet redan tidigare hade deltagit i RIKC:s samråd eller suttit i rådet. Syftet med det öppna samrådet var att inkludera nya röster, men det uppnåddes inte. Rapporten uppvisar även tydliga metod- och etikbrister samt bristande transparens kring maktasymmetrier i studier om en utsatt minoritet. Användningen av forskning ger intrycket av att ”slutsatserna var förutbestämda”. Perspektivet antiziganism saknas helt. Sammantaget varnar kritikerna för att rapporten riskerar att fungera ”som en elefant i en porslinsbutik” och orsaka mer skada än nytta.
Remissvaren understryker bilden. Saco avstyrker explicit genomlysningens centrala rekommendation om att flytta samordningsansvaret till stadskontoret och framhåller RIKC:s uppbyggda nätverk som ovärderliga. Vision kallar stadskontorets förslag ”otydligt” och lyfter fram RIKC som en kunskapsbank med nationell och internationell räckvidd. Tekniska nämnden kräver att samråd genomförs innan beslut fattas och att en fullständig risk- och konsekvensanalys presenteras. Ingen sådan analys finns i ärendet.
Ett avgörande analytiskt glapp präglar hela rapporten: begreppet antiziganism saknas. Det återfinns inte i analysen av rådets utmaningar, i bedömningen av RIKC:s roll eller i diskussionen om framtida strukturella lösningar. Utan det analytiska ramverket för antiziganism är det omöjligt att avgöra om de föreslagna förändringarna riskerar att upprätthålla strukturer som systematiskt missgynnar romer. Kommunalrådet Amani Loubani utelämnar också denna fråga.
En intern varning som inte utretts
Det allvarligaste problemet i ärendet är ändå inte metodbrister i en genomlysning. Det är att beslutsprocessen som helhet kan ha påverkas och att en formell intern anmälan om just det har lämnats utan utredning.
RIKC formaliserade detta i sina officiella synpunkter med en formulering som saknar motsvarighet i ordinarie kommunalt ärendeskrivande: kommunstyrelsens beslut ”riskerar vara baserat på otillbörlig påverkan”. En kommunal enhet anklagar formellt sin egen kommuns beslutsprocess för att ha blivit störda av aktörer med intresse av ett visst utfall.
Anklagelsen finns i det offentliga ärendet. Den har inte utretts. Kommunalrådet Amani Loubani nämner den inte i sin video.
Handlingsplanen och verksamhetsplanen: en juridisk degradering insvept i teknokratiskt språk
”Handlingsplanen, den kunskapshöjande handlingsplanen, går över till en verksamhetsplan.”
Kommunalrådet Amani Loubani uttalar meningen i ett tempo som antyder att det rör sig om en administrativ rutinförändring. Det är dock inte fallet.
Distinktionen är rättslig. En handlingsplan för nationella minoriteters rättigheter är ett politiskt åtagande gentemot en marginaliserad grupp med extern räckvidd. Den kopplar kommunens skyldigheter direkt till lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, innehåller mätbara mål, ansvariga förvaltningar och uppföljningsmekanismer samt möjliggör extern granskning och ansvarsutkrävande.
En verksamhetsplan är ett internt förvaltningsdokument. Den bär inget externt rättsligt ansvar och är inte per definition offentlig i samma mening. Att ersätta det förra med det senare innebär att juridiskt förankrade rättigheter byts ut mot ett internt serviceåtagande.
Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk kräver att kommuner antar mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete med en rättslig tyngd som möjliggör uppföljning och ansvarsutkrävande. En verksamhetsplan uppfyller inte det kravet.
Och förändringen kräver samråd. Malmö stads handlingsplan fastslår att ”den romska minoritetens delaktighet och inflytande ska, i enlighet med nationell minoritetslagstiftning, genomsyra framtagandet, förverkligandet, revideringen och uppföljningen av handlingsplanen”. Det är inte en ambition. Det är ett bindande villkor för hur dokumentet får ändras. Samrådet har inte ägt rum. Samrådsorganet var pausat när beslutet fattades.
Att kommunstyrelsen och kommunalrådet Amani Loubani föreslår denna förändring i strid med ett politiskt beslut antaget av kommunfullmäktige och mot kommunens egna styrdokument gör frågan mer allvarlig än enbart en lagtolkningsfråga. Det väcker frågor om respekten för demokratiska principer och antyder tendenser till auktoritärt beslutsfattande i kommunledningens relation till en nationell minoritet.
RIKC ”värnas”: vad som faktiskt försvinner
Kommunalrådet Amani Loubani säger det tre gånger under videons knappt tre minuter: ”RIKC värnas”. Hon säger inte att RIKC stärks. Inte att det får fler resurser. Inte att uppdraget utvidgas. Hon säger att det värnas, ett ord som förutsätter ett hot och utlovar skydd mot det, men ingenting mer.
Det hon inte säger är vad som faktiskt försvinner. Genomlysningens rekommendation innebär att det samordnande arbetet med romsk inkludering, inklusive uppföljning av handlingsplanen och koordinering av rådets arbete, samlas på stadskontoret. Det är precis den funktion som har gjort RIKC till något mer än ett servicekontor: förmågan att driva rättighetsfrågor in i hela kommunens förvaltningsstruktur.
Vad RIKC behåller är individuell rådgivning, brobyggande arbete och kunskapshöjande insatser. Det är värdefullt. Det är också en servicefunktion, inte en insyn- och maktfunktion.
RIKC representerar sjutton års institutionellt kapital som romer sällan har fått bygga upp någonstans och aldrig på det här sättet. Sjutton år av förankring i kommunens förvaltning, av rättighetskunskap som sitter i väggarna, av förtroende som inte kan konstrueras om i en tjänsteskrivelse. En plattform som saknar motstycke i Europa: ett permanent, kommunalt finansierat romsk kunskapscenter med faktisk ställning i den kommunala beslutsstrukturen. Inte ett projekt. Inte ett tidsbegränsat uppdrag. En institution.
I juni 2025, tre månader innan genomlysningen publicerades, erkände Europarådet RIKC som ett föredöme för romsk inkludering på kommunal nivå i Europa. Den informationen finns inte med i den externa rapporten som motiverar omstruktureringen. Kommunen omstrukturerar ett organ som en av Europas ledande människorättsinstitutioner nyligen har lyft fram som en modell, utan att det faktum nämns i beslutsunderlaget.
Kommunalrådet Amani Loubani betonar vikten av att upprätthålla servicenivån. Det som däremot avvecklas är den reella makten.
Samrådsskyldigheten: ett pågående lagbrott
Romska rådet var, trots alla sina dokumenterade brister, det primära organet där romska medborgare hade formell politisk representation i Malmö stad. Det var det institutionella redskapet som kommunen använde för att uppfylla sin lagstadgade samrådsskyldighet. Rådet pausades hösten 2024.
Det som har ersatt rådet är öppna möten utan politisk närvaro, utan beslutsmandat och med en dagordning som kommunen själv fastställer. Men det har gått längre än bara en fråga på dagordningen. Kommunalrådet har gett stadskontoret direktiv om att inte samråda med romer om omorganiseringen eller de styrdokument som direkt berör minoriteten. Vid ett av de senaste mötena krävde samtliga tio deltagare att frågorna skulle behandlas. Stadskontorets representanter uppgav att de inte hade mandat att göra det. Hälften lämnade mötet i protest. De som stannade vägrade att tala om något annat än de frågor kommunen har valt att undvika.
Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är inte öppen för tolkning: förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet att utöva inflytande och att samråda med dem i en strukturerad dialog. Öppna möten utan kontinuitet, utan politisk närvaro och utan behandling av de sakfrågor som begärs är inte strukturerad dialog i lagens mening.
Det demokratiska problemet är inskrivet i kommunens egna styrdokument. Malmö stads policy avseende nationella minoriteters rättigheter antogs av kommunfullmäktige i september 2024 och fastslår att organisationsförändringar som berör policyn ska genomföras i samråd med de nationella minoriteterna. En månad efter att policyn antogs pausade kommunstyrelsen det organ där samrådet skulle ha hållits. Kommunen antog ett dokument som kräver samråd vid organisationsförändringar. En månad senare genomförde den en organisationsförändring utan att ha samrått.
Stadskontorets tjänsteskrivelse hävdar att det rör en intern organisationsfråga som inte kräver externt samråd. Det resonemanget håller inte rättsligt. Det avgörande enligt lagen och dess förarbeten är inte frågans interna karaktär utan om den berör minoriteten. Att besluta om vem som ska hålla samråd och följa upp minoriteters rättigheter berör utan tvekan den romska minoriteten.
I december 2025 presenterades ett upprop, undertecknat av över 200 romer, mot omorganisationen och med krav på ett möte innan ett beslut fattades. Kommunalrådet Amani Loubani lovade fler samråd och ökad delaktighet under 2026. Svaren på sakfrågorna uteblev.
Detta är inte enbart en administrativ förseelse. Det utgör ett pågående brott mot kommunens egna styrdokument och mot svensk lagstiftning om nationella minoriteter, genomfört med kommunalrådets direkta kännedom.
Förintelsens minnesstund: avpolitisering som strukturell förändring
I videon hanteras minnesstunden och konferensen snabbt. De fortsätter. Men meningen som följer förändrar innebörden fundamentalt: ”Det är inte Romska rådets förintelsens minnesstund. Det är kulturförvaltningen tillsammans med RIKC som tar hand om det”.
Under Romska rådets existens var förintelsens minnesstund en politisk markering, arrangerad av ett organ med formell politisk status i kommunen, med romska representanter som aktiva subjekt snarare än som inbjudna gäster. Nu hanteras den av kulturförvaltningen. Skillnaden är inte ceremoniell. Det är skillnaden mellan ett folk som förvaltar sitt eget trauma och ett folk vars historia förvaltas åt dem.
”Jag förstår historiskt varför man är orolig”: empati som substitut för ansvar
Det är en av de mest avslöjande formuleringarna i videon. Kommunalrådet Amani Loubani erkänner att det finns historiska skäl till oro och bekräftar känslan, utan att besvara kritikens sakliga innehåll.
Och det historiska mönstret kräver en saklig konfrontation, inte bara ett erkännande. De tvångssteriliseringar som genomfördes under statlig styrning fram till 1975, den planerade bosättningspolitiken och de systematiska omhändertagandena: allt genomfördes under socialdemokratiska regeringar, med brett parlamentariskt stöd och alltid med hänvisning till rationella administrativa skäl. Steriliseringslagen från 1934 motiverades med folkhälsa och samhällsnytta och tillämpades mot romer och resande i över fyra decennier. Ingen av dessa åtgärder presenterades som fientliga. De presenterades som välvilliga insatser till den berörda gruppens bästa.
”Jag förstår historiskt varför man är orolig” räcker inte som svar. Romer i Sverige vet vad erkännanden är värda. År 2014 kom vitboken, en statlig dokumentation av ett sekel av systematiska övergrepp mot oss. Ingen ursäkt. Ingen upprättelse. Nu, när institutionerna äntligen har börjat byggas upp som svar på den historien, är det just dem som kommunalrådet vill omdefiniera bort. Återigen med ett leende och försäkringar om att det är till vårt bästa.
Den nationella kontexten kommunalrådet inte nämner
Processen i Malmö äger rum i ett specifikt nationellt klimat som kommunalrådet Amani Loubani väljer att inte redovisa. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som från 2026 har uppföljningsansvaret för den nationella strategin för romsk inkludering 2012-2032, har nyligen fastställt att 2025 var det år då ingen nationell myndighet hade ett riktat regeringsuppdrag utifrån strategin. För första gången sedan 2012 saknade den romska inkluderingsagendan ett uttryckligt nationellt mandat. Statsbidragen till romska organisationer och kommuner har sänkts.
I detta nationella klimat genomgår Malmö en omfattande strukturomvandling. Staden har länge varit ett nationellt flaggskepp, med ett av de få permanenta romska kunskapscentren och som en av de ursprungliga pilotkommunerna sedan strategins början. Om Malmö kan genomföra dessa förändringar utan rättsliga konsekvenser skapas ett prejudikat som andra kommuner kan följa. Detta är inte en hypotetisk risk, utan ett strukturellt mönster som håller på att etableras.
Kommunalrådet Amani Loubani hänvisar inte till den bilden. Hon citerar selektivt de rapporter som stödjer narrativet om bristande styrning och utelämnar de perspektiv som utmanar den föreslagna lösningen.
Proportionalitetsfrågan: institutionell antiziganism som förklaringsram
Rådet behöver tydligare rutiner, bättre tillsynsmekanismer och skarpare krav på representanterna. Det är en rimlig slutsats. Men reaktionens proportionalitet förtjänar lika skarp granskning som det problem den påstår sig lösa.
Kommunens svar på kritiken mot rådet var att pausa hela rådet och temporärt avveckla den romska minoritetens enda formella representation i Malmö stad. Frågan som måste ställas är: om ett liknande problem hade uppstått i ett råd för sverigefinnar eller i ett judiskt råd, hade kommunstyrelsen accepterat att en nationell minoritet under mer än ett och ett halvt år saknade ett fungerande samrådsorgan?
Svaret på den frågan är underförstått. Och det är precis vad minoritetsforskningen kallar institutionell antiziganism: strukturer som framstår som rimliga i isolerade beslut men som, granskade som ett sammanhängande mönster, systematiskt och oproportionerligt missgynnar romer. Att begreppet saknas i genomlysningsrapporten, i kommunalrådets video och i det politiska offentliga samtalet kring detta ärende är inte en slump. Det är ett symptom på det fenomen som begreppet beskriver.
Detta innebär att det som nu sker i Malmö har en betydelse som sträcker sig långt bortom en enskild kommunal omorganisering. Antiziganistiska strukturer, legitimerade under socialdemokratisk ledning och med stöd av en borgerlig majoritet, riskerar att cementeras och spridas på nationell nivå. Inte som uttalat fientlig politik, utan som administrativ rationalitet. Det är just så här det historiskt har utvecklats.
Likabehandlingens paradox
Tjänsteskrivelsen, som förslag till beslutet, motiverar förändringen delvis med ambitionen att likrikta arbetet mellan de nationella minoriteterna och att tillämpa en konsekvent likabehandlingsprincip. Argumentet låter rimligt. Det är det inte.
Rättighetsbaserad jämlikhet innebär inte att alla grupper behandlas identiskt, utan att olika förutsättningar kräver olika åtgärder. Romers historiska diskriminering, den pågående antiziganismen och det faktum att Malmö har byggt upp en unik institution under 17 år talar för en särskild modell snarare än för likformighet. Europarådets kommitté uppmanar Sverige att anpassa sin politik efter minoriteternas mångfald. Att centralisera och pausa romska strukturer utan att säkerställa lika eller bättre förutsättningar utgör en form av likabehandling som inte beaktar materiella skillnader. Detta är inte rättvisa, utan ett sätt att dölja ojämlikhet bakom principen om enhetlighet.
Vad videon döljer: en sammanfattning
Kommunalrådet Amani Loubanis video är professionellt producerat, varmt, avväpnande och tillgängligt. Den uppnår sitt huvudsakliga syfte: att framställa en strukturell nedmontering som en framåtsyftande reform.
Avklätt det progressiva reformspråket är vad som faktiskt sker: Romer har sedan hösten 2024 saknat ett forum där meningsfullt samråd kan föras om de frågor som minoriteten själv vill lyfta, utan någon tidsplan för när det ska återupprättas. Kommunens lagstadgade skyldighet att föra en strukturerad dialog med den nationella minoriteten romer uppfylls inte. Handlingsplanens rättighetsbindande funktion ersätts av ett internt förvaltningsdokument. RIKC:s strategiska samordningsfunktion flyttas till stadskontoret. Förintelsens minnesstund avpolitiseras och övergår till kulturförvaltningen. Allt detta, återigen, utan ett enda meningsfullt samråd med den minoritet det berör, i strid med kommunens egna styrdokument och i ett nationellt klimat där statens romska inkluderingsstrategi befinner sig i sitt svagaste läge sedan den lanserades.
Tillbaka till lagen: vad krävs?
Malmös romer förtjänar mer än ett tillrättalagt narrativ i sociala medier. De har rätt till en bindande offentlig tidsplan för att återupprätta ett meningsfullt samråd om de frågor minoriteten själv definierar, inte de som kommunen väljer att ta upp. De har rätt till juridiska garantier om att handlingsplanens rättighetsbindande roll inte urholkas. De har rätt till ett beslutsunderlag där begreppet antiziganism används och analyseras. De har rätt till en kommunledning som inte bara uttrycker historisk förståelse utan som konkret och mätbart tar ansvar.
Kommunalrådet Amani Loubani (S) förtjänar frågan:
När uppfyller Malmö stad sin skyldighet att samråda på ett meningsfullt sätt med den nationella minoriteten romer, och vad är den exakta tidsplanen?
Tills dess fortsätter den demokratiska urholkningen, och ansvaret för detta vilar tungt på kommunstyrelsens ledning.
Analysen bygger på transkription av kommunalrådet Amani Loubanis video publicerad 2026-05-03; kommunstyrelsebeslut STK-2025-834; extern genomlysning, Malmö stad september 2025 (Rights Hand); RIKC-personalens skrivelse om otillbörlig påverkan och brister avseende genomlysningen, 3 september 2025; RIKC:s formella synpunkter STK-2025-834-95.1; remissvar från Saco och Vision; MUCF:s rapport om romsk inkludering 2025-2026; lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk; Policy avseende Malmö stads arbete med att tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter (version 3, beslutad kommunfullmäktige 2024-09-26); Handlingsplan för den nationella minoriteten romer och minoritetsspråket romani chib i Malmö stad 2026-2028; samt allmänna handlingar begärda från Malmö stad.
Paul Dandos inkludering.se & vemsdemokrati.se
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
