Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
5 december
Vi fortsatte sen med Sonny och hästen, som fått det klingande namnet Brischen, att ha sällskap en bit på vägen. Vi samspråkade om sånt där ni vet man gör, när man träffas ute på drommen. Om affärer man gjort och hur det är med den eller den. Framme vid Säffle skildes våra vägar. Sonny skulle fortsätta hem norr över och jag och småfolket tänkte pröva göra affärer med Säfflefolket. Medans vi sa: Hej då-vi ses igen, såg jag gammeltomten hoppa över till Brischen och tog ett fast tag i manen och böjde sig ner och viska något i hästens öra.
Vad gjorde du nu frågade jag gammeltomten efter han hoppat tillbaka till El-vira. Han log med glimten i ögat och svarade: Hästen är ju gammal och Sonny har lång väg hem. Så jag gav bara lite kraft i benen på Brischen. Men bara när det mörknar, man kan ju inte skrämma slag på folk. Men det gäller för Sonny att hålla hårt i tyglarna, för han kommer att få sig ett flatteråk som heter duga mot kvällen. He, he, skrockade gammeltomten .
Nu var det dags att göra affärer, och det gick ganska skapligt. Jag fick i väg flera askar med ljus och blev till och med bjuden på kaffe med bulla på ett ställe. När jag kom ut där ifrån grymtade småfolket. Det var också kaffesugna. Dessutom sa gammeltomten, så är det kväll nu och vi behöver nattlogi. Det kan vi få hos min kusinssysslingsbryllings-tremänning som bor alldeles här i närheten. Jag hade just då fått syn på en stor byggnad där det stod Solglimtens äldreboende på. Jag vill bara prova där med sa jag, sen ger vi oss för idag.
Min tanke var att byggnaden var ju stor och säkert med många avdelningar som behövde många ljus.
Jag ringde på entrédörren, och efter ett tag kom en gråhårig kvinna med snabba steg och öppnade. Jag framförde mitt ärende och log lite så däringa lagom med huvudet på sned. Det visade sig att det var självaste Föreståndarinnan Fru Hilprasson. Hon suckade och sa: Vi skulle verkligen behöva ljus, men köper jag dem så har vi inte råd att ge de boende pepparkakor till kaffet, en i var i alla fall. Va! sa jag, måste ni välja mellan ljus och pepparkakor nu i Juletid. Ja, svarade hon. Kommunen drar bara in på allt här och de första som drabbas är ju äldreboenden. Terapin har de stängt och efterrätterna är borta, samt att de höjt avgifterna för våra boende, så de kan inte ens köpa sig en veckotidning eller snus nu mera. Så nu 1 Advent som var, fick vi gå med samma ljus och tända tills det bara var en lita stump kvar på de olika avdelningar. Nu kanske du förstår varför våra boende kallar hemmet för Snavalokern. Men fortsatte hon i ilsken ton: De har råd att i kväll att sitta och vräka i sig Julbord hela kommunstyrelsen på kommunhuset.
Jag tänkte att efter allt jag hört, inte ska de äldre behöva försaka en lita pepparkaka för lite ljus. Jag har ju fått in några kronor, så nog kan jag bjuda på några. Och Farmors ord dök upp inom mig: Det ordnar sig. Gud föder alltid höken och hönan med. Och jag har fler ljus att bäckna.
Ur tomma intet dök en hel låda med ljus framför Fru Hilprasson. Hon hajade till och stirrade förvånat på mig. Ta dessa du, sa jag och låt de äldre få sin pepparkaka. Sen försvann jag så fort jag kunde fram till El-vira innan Fru Hilprasson hade förstått vad som hänt. Hon hade tillräckligt att fundera på, än hur en stor låda med ljus helt plötsligt stod framför hennes fötter.
Väl framme vid El-vira sa jag: Gammeltomten, nu åker vi till din kusinssysslings…. Sen tystnade jag. Småfolket var försvunna.
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
