Göteborgs Posten vann priset Guldspaden för sin reportageserie ”Mordet som splittrar ett folk” med motiveringen: ”För att ha blottlagt ett parallellsamhälle präglat av utomrättsliga rättegångar och hederskultur, där mord är den yttersta konsekvensen.” Att GP fick priset är bland det bedrövligaste som hänt Resande och Romer de senaste åren. Att kritisera en hederskultur genom att göra en ohederlig granskning förbättrar inte situationen för någon inblandad, snarare tvärtom.
Redan titeln på artikelserien anger graden av ohederlighet GP ämnar ägna sig åt. ”Mordet som splittrar ett folk” heter serien. Vi på magasin DIKKO har intervjuat Resande och Romer flera tillfällen efter mordet på Nadja Blom, och vi delar inte GP:s uppfattning om att vi som Romsk minoritet är splittrade i frågan. Det är inte som att vi är lite oense om man får mörda sin mamma eller inte. De allra flesta av oss skulle aldrig mörda någon alls, och när det gäller mammor är i alla fall vår upplevelse att den respekt vi känner för våra mödrar är större än hos majoritetsbefolkningen i stort.
Det som sker när man implicerar att gruppen splittras av mordet är att Romer som grupp pekas ut som generellt rätt välvilliga till mord. Något som skadar ett redan sargat Romskt förtroende för media. Eftersom granskningen gett sig på romani krisi, oegentligheter inom kommunala verksamheter, maktmissbruk och sunkiga värderingar, så är det extra beklagligt att GP ifrågasatt människor i utanförskap, snarare än män med makt.
Romani kris/krísi en gammal tradition som nu ifrågasätts
Ett resultat av GP:s granskning är att tonen mot oss i minoriteten Romer har skärpts på ett obehagligt sätt. Vi i redaktionen får nu svara på frågor som är helt horribla. Vi vill till exempel inte behöva svara en enda gång till på vad vi tycker om hedersmord. Det är både respektlöst och helt jävla världsfrånvänt att använda en tragedi på det sättet. Det är sannolikt ingen som skulle få för sig att fråga norrmän vad de tycker om att skjuta socialdemokrater, eftersom nivån av smaklöshet i det överstiger de flesta människors kapacitet. Men inte när det gäller minoriteten Romer.
Mordet på Nadja Blom splittrar INTE ett folk. Men GP:s artikelserie gör att det skapas en klyfta mellan majoritetssamhället och gruppen Romer. Som i sin tur gör att gruppen går samman och sluter sig, och därmed förstärks det “vi och dom” som tidigare hade börjat luckras upp. Vi som minoritet är på inget sätt ovana vid att bli utsatta för fördomar, lögner och förtal av samhället och media. Vi har historiskt anklagats för att vara bland annat mindre begåvade, tjuvaktiga, horiga, våldsamma och bestå av ett undermåligt material att avla på. Att GP dammar av den doktrinen på nytt och får en guldspade för det är inget annat än ett hån.
Samhällets enögda syn på Resande och Romer som människor i samhällets utkant är den grund antiziganismen vilar på. Borta är alla de i minoriteten Romer som går till jobbet varje dag, betalar sin skatt och är som folk är mest, vilket är så de flesta av oss lever. För även om vi har en annan kultur så är vi faktiskt som folk är mest. Nadja Blom dog en tragisk död, och vi på magasin DIKKO var precis som många andra ledsna och bedrövade över hennes öde och familjens obegripliga sorg. Men det var inte de runt 100,000 personer som minoriteten består av som satt bakom ratten, det var två vilsna pojkar. Det har ingenting med etnicitet att göra.
Precis som artikelseriens namn ”Mordet som splittrar ett folk” satte tonen för artiklarna finns det en risk för att priset som GP fick sätter tonen för resten av journalistkårens jakt på minoriteten Romer, och de sensationer som kan tänkas bubbla under ytan. För ingen vill läsa om de välfungerande, de som kan kombinera sin kultur med det svenska samhället. Och idag är det nog, tyvärr, så att det inte är så många som ens vågar prata med journalister. För man vet aldrig hur saker kan vinklas, och när utgångspunkten är splittring skapar det redan i ingången på samtalet ett “vi och dom”.
Vi i minoriteten Romer är lika ofta arslen som andra. Det ska ingen ha överseende med. Men vi på DIKKO kan nog ändå känna att nu får det vara nog med sensationer, inkluderingsprojekt och brobyggande och allt annat som nyttjats för att få vifta med Romer som om vi är en flagga som signalerar avvikande och kriminalitet eller godhet och tolerans. Vi behandlas lite som en nalle som man kan krama och omhulda när det passar och slänga i soporna när det blivit en reva i pälsen.
Det får vara nog med att använda Resande och Romer som alibin. Vi är inga vimplar. Vi är människor precis som alla andra, problemet är att vi mellan varven ses som objekt. Vi är trötta på att ses som offer som man måste hjälpa eller som förövare som ska svartmålas. Argumenten mot Resande och Romer känns igen, de upprepar sig från folkhemstidens steriliseringar, eller under tiggeridebatten. Vi är en stor grupp människor. Inte bara de som för tillfället har hamnat i fokus. Alla vi har pratat med är överens om att när någon mördar sin mamma så är det bra om man får “spendera tid på något ställe där man går klädd i pyjamas på dagarna”.
Heder, hederskultur och hedersvåld
Magasin DIKKO:s chefredaktör blev ombedd att skriva en artikel i GP. Delar av den kritik hon skrev i artikeln återfinns i texten ovan. Det som var viktigt för DIKKO var att svara på den antiziganistiska vinkeln som GP framfört. Hon valde dock att dra tillbaka sin artikel då ingressen som GP skrev inte stämde överens med innehållet i texten. Magasin DIKKO har förståelse för att GP ville ha ingressen klickvänlig, men det är inte den sortens journalistik DIKKO kan stå för eller vi i redaktionen kan skriva under på. Vi har också förståelse för att vår kritik kan kännas orättvis, eftersom ingressen förvanskade texten av några få i redaktionen, och inte av alla som arbetar på tidningen. Men vi lider inga större samvetskval över det, eftersom det är exakt samma sak som GP gjort mot en hel minoritet. Resande och Romer är, och har varit historiskt, en utsatt marginaliserad grupp, vilket GP inte är.
Linda Lundqvist chefredaktör
linda@dikko.nu
Britt-Inger Hedström Lundqvist ansvarig utgivare
britt-inger@dikko.nu
Vinnarna av årets Guldspadar
- Bok: ”Skogslandet – en Granskning” av Lisa Röstlund.
- Studentspaden: ”Omvändelseterapi” av Emilia Lindell, Emma Rosdahl och Nadya Abbasi, Stockholms universitet.
- Storstadstidning: ”Mordet som splittrar ett folk – om romsk hederskultur som gått under radarn” av Mia Pettersson, Nana Eshelman Håkansson, Sofia Boo, Jonas Lindstedt och Anna Tärnhuvud, Göteborgs-Posten.
- Etermedia riks dokumentär: ”Partiernas hemliga pengar” av Emil Hellerud, Daniel Gökinan och Emilia Berggren Sörlin, TV4 Kalla Fakta.
- Etermedia riks nyheter: ”Smutsiga personuppgifter” Emil Hellerud och Lovisa Thuresson, TV4 Nyheterna / Kalla fakta.
- Etermedia lokal: ”P4 granskar a-traktorer” av Frida Grönholm och Dino Jasarovic, P4 Väst.
- Mindre dagstidning: ”Baskethärvan i Trelleborg” av André Spång och Jenny Isaksson, Trelleborgs Allehanda.
- Magasin: ”Den stora köpfesten” av Ida Karlsson och Linda Dahlin, Hem&Hyra.
- Juryns särskilda pris: David Baas, Expressen.
Källa: Föreningen grävande journalister
Fakta om DIKKO
Vänder man sig till magasin DIKKO eller media i allmänhet så har man meddelarfrihet – det innebär att alla har rätt att vända sig till media och lämna uppgifter. I meddelarfrihet ingår anonymitetsskydd, – det vill säga att om man vill vara anonym när man lämnar in tips får inte källan avslöjas. Det finns också ett efterforskningsförbud – vilket innebär att allmänheten inte får göra efterforskningar om vem som lämnat uppgifter eller straffa den som lämnat uppgifterna till media (repressalieförbudet). Det är viktigt att alla som på något sätt bidrar till en artikel, i magasin DIKKO eller media i allmänhet, kan känna sig trygg i att delta.
Vi på magasin DIKKO anser att det är viktigt att skriva om de svåra frågorna och att integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i alla avseende vi kan. Detta är något som genomsyrar vårt arbetssätt på magasin DIKKO. Vi har beslutat inom redaktionen att ha fokus på alla minoriteter. Det är viktigt att se att det även finns minoriteter inom minoriteten. Vi ser mångfald som en resurs och jobbar aktivt för social jämlikhet, mot diskriminering och antiziganism genom att lyfta frågor som berör dessa områden på ett naturligt och inkluderande sätt. Vi försöker ha en bred representation utifrån kön, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder, etnicitet och klass i det arbetet som vi gör.
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
