Kortlekar vimlade det av i min barndom. Hemma hos oss i Tygelsjö, hos farmor i Kulladal och i cirkusvagnarna. De flesta var tummade efter tusentals patienter och omgångar 21. Både min pappa Teddy och hans bror Trolle Sr gjorde dessutom gärna korttricks. De kunde inte bluffa varandra, för de hade samma repertoar men däremot kunde de bistå varandra. Mer än en gång ringde vår telefon mitt i natten då Trolle satt i Amerika och underhöll någon. ”Vad håller jag för kort i handen?” sporde han. ”Klöver knekt”, svarade pappa efter en klädsam betänketid. Ibland var det Teddy som ringde från en fest. ”Klöver knekt”, svarade då brorsan eller jag. Samtliga kortlekar hade det gemensamt att deras emballage hade brutits inför ett pokerspel.
Poker hade en central roll i familjen och närmaste kretsen. Korthajarna var många men främst företrädda av farmor Iris och hennes bror cirkusmannen Henning Möller. Henning bar alltid en kortlek i sin kavajficka som han kunde hala fram under förevändning att göra kortkonster men vips hade alla kring bordet fått fem kort i näven och liret var igång, utan att någon riktigt hade fattat hur det gick till. Teddy var en ivrig påskyndare av spelet, liksom dressören och cirkusadministratören Anton Kollman, Bolini, Muhammad och min kusin Tedde. Trolle Sr deltog gärna (när han var hemma) och vid de tillfällena var ibland även den amerikanska jättecirkusen Ringling Bros. ägare, Irwin Feldt med, eller hans son Kenneth.
En del spel var så episka att de har gått till historien. Som när min farbror Xavier och hans Hustru Maj skulle åka på minisemester till Travemünde och mellanlandade i Kulladal för att övernatta och sedan ta första fartyget från Trelleborg morgonen därpå. Föga visste väl de att ett pokerspel pågick. Xavier tog plats vid bordet, reskassan åkte fram och Maj somnade i soffan. Morgonen därpå satt Xavier illa till och kunde inte sluta. ”Vi tar kvällsbåten istället”, lovade han men då kvällen infann sig befann han sig heller inte i en position som lämpade sig för att lämna spelet så Maj somnade i soffan igen medan spelet fortgick. Tre dagar blev Xavier sittande vid köksbordet i Kulladal med korta avbrott för tupplurar och intag av föda och sedan for paret hem till Stockholm igen och Travemünderesan fick anstå till en annan gång. Jag kan föreställa mig att det var krispig stämning i bilen åtminstone upp till Jönköping.
Jag har dock aldrig hört några pokerhistorier där Brazil medverkar och jag trodde knappt ens att han behärskade spelet. Han ansåg det föra otur med sig att spela om pengar i affären. Någon skrockfull person var han inte men på den punkten var han benhård. Därför fick min farmor och hennes kamrater smussla med spelandet och inte förrän Brazil gick bort 1952 brast fördämningarna och pokern kunde få fritt spelrum på cirkusen. Döm därför om min förvåning då jag hittade ett brev i min pappas arkiv.
Brevet kom från en gammal skådespelare Henning Wallström som reste med ”Sigrid Eklöf-Trobäcks resande teatersällskap”. Henning var inte någon av stjärnorna i sällskapet så man vet inte mycket om honom. De Jocke och Signe som nämns i brevet var dock direktrisens bror Johan och hans maka. Sigrid själv var gift med kapellmästaren Otto Trobäck. Brevet lyder:
Hösten 1926 resta jag med Eklöfs-Trobäcks operett Katja. Vilket datum vi åkte tåg från Ljusdal till Söderhamn kan jag inte påminna mig. Med på tåget var Brazil Jack som både Jocke och Signe Eklöf kände. Han skulle också till Söderhamn. Det var en stor öppen dubbelkupe vi satt i och på min sida vid fönstret satt fyra karlar som spelade poker (men inte då tågmästaren gick igenom). Brazil Jack, med ryggen vänd mot mig i andra kupen, med armen på soffkarmen, pratade med Jocke och Signe men hade hela tiden intresset riktat på pokerkillarna. En av dem förlorade konstant. Så svor han till ordentligt. Då sa Brazil Jack, ”Kan jag inte få vara med”? Förslaget accepterades, Brazil Jack kom över och dom vart fem. Den som vann var Brazil Jack. När han vunnit den ungefärliga summa som killen förlorat, överlämnade han beloppet till killen och sa, ”Nu spelar du inte mer med de där herrarna.” Då var vi i Kilafors och skulle byta tåg till Söderhamn. Henning Wallström.
Toni Rhodin
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
