Tankar om första maj – en dag för solidaritet eller dolda motsättningar?

Demonstration utanför Malmökonferensen Remember React, Förintelsekonferensen Fotograf: Tova Nyberg (c) Tehara Media

Första maj har sedan länge varit arbetarrörelsens symbol för kampen om rättvisa och demokrati. I Sverige firas dagen med demonstrationer, tal och musik över hela landet, där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ofta har varit huvudarrangörer, men idag är alla partier med och framför sin politik. De stora valtalen fylls ofta av löften och retorik kring solidaritet, olika sorters motstånd och krav på en ny politisk riktning. Men bakom den folkliga ytan finns också motsättningar och brister som sällan lyfts fram i talen.

Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist
DIKKO finns på FacebookLinkedInTikTok och Instagram

Så här dagen efter 1 maj kan man konstatera att en central fråga som ofta anspelas på, men sällan får konkret genomslag är erkännandet och respekten för Sveriges nationella minoriteter – romer, samer, sverigefinnar, tornedalingar och judar. Trots att dessa grupper under lång tid varit en del av en politisk agenda, präglas kampen fortsatt av utmaningar. Exempelvis vittnar romers situation i Malmö om en verklighet där stolta initiativ, som RIKC, hotas av nedläggning samtidigt som deras närvaro i stadens offentliga rum ifrågasätts. Det är svårt att finna plats för sympati och upprättelse för de orättvisor romer har utsatts för, trots Katarina och Rosa Taikons historiska insatser under tidigare 1 maj-demonstrationer.

Samerna, som erkänns som urfolk med särskilda rättigheter till land och kultur, ser idag politiska förslag som försvagar deras ställning snarare än stärka den. Den lagstiftning som infördes 2010 och skärptes 2019 ger visserligen formellt minoriteter rätt till språk, kultur och inflytande, men i praktiken fortsätter många av dessa rättigheter att trängas undan när politiska, ekonomiska intressen krockar och stelbenta strukturer fäller krokben på rättigheterna. Till exempel så skapar dessa osmidiga system problem för det som vill lära sig sitt modersmål genom att inte tillåta distanslösningar när bristen på modersmålslärare gör att många inte får ta del av denna rättighet. Speciellt som distansutbildningar är ett fungerande system för alla som vill förkovra sig i högre utbildningar.

De nationella minoriteternas kamp mot diskriminering – antiziganism, antisemitism och annan rasism – är en angelägen fråga som förtjänar reella lösningar, inte endast retoriska löften på scenen om de ens tas med i talen eller i valrörelsen (om de alls får någon plats). Trots detta fokuserar många första maj-tal på breda teman om solidaritet och rättvisa utan att ta itu med de djupare strukturella orättvisorna som drabbar Sveriges minoriteter.

Under 2025 riktades skarp och omfattande kritik mot Sveriges minoritetspolitik. Rapporter från Europarådet och Riksrevisionen visar att Sverige brister i sina åtaganden gentemot de nationella minoriteterna.

Det är också värt att reflektera över att det är samma partier som arrangerar demonstrationerna och talar om jämlikhet, rättvisa och solidaritet som i praktiken ofta väljer att inte prioritera minoriteternas behov, utan jobbar för att lägga ner, eller förändra befintliga strukturer och på andra sätt sidsteppar mycket av det som är fungerande idag. MUCF och Sametinget har visserligen mandat att följa upp hur rättigheterna efterlevs, men utan starkare politisk vilja riskerar dessa rapporter att bli pappersprodukter utan effekt.

Sammanfattningsvis är första maj en viktig dag full av tradition och viktiga symboliska uttryck, men det är hög tid att kritiskt granska de löften som ges och de agendor som förs. De partier och politiker som förstår vikten av de nationella minoriteterna måste våga konfrontera de strukturer som idag sviker minoriteterna och omöjliggör solidariteten i handling, inte bara i tal. Utan detta riskerar första maj att förbli en högtid där vissa röster förblir tystade, och viktiga rättvisefrågor marginaliseras.

Britt-Inger Hedström Lundqvist

redaktionen@dikko.nu


Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS