Kommuner skyddar nu sammanhållning och värdighet i samhället. Demokratin försvaras av lokala ledare och medborgare. Varje medborgare har rätt att bidra och vara delaktig. Det är ironiskt att kommuner nu kämpar mot statligt tryck för rättigheter. Vi måste reflektera över vad det innebär att vara en del av en demokrati.
När president Kennedy i mitten av 1900-talet tog strid mot de delstater som vägrade följa medborgarrättens lagar, var det inte bara en kamp för rättvisa, utan det var ett försvar av den grundläggande principen att staten har en skyldighet att skydda medborgarnas frihet mot lokala orättvisor. Det fanns en tydlig uppdelning mellan de som stod för rättigheterna och de som motsatte sig dem.
I dag ser vi en annan sorts kamp i Sverige, men essensen av den striden är jämförbar. Denna gång är det kommunerna som ställer sig i frontlinjen som försvarare av medborgarnas rättigheter, medan staten tycks driva en politik som hotar att underminera just de värden den en gång skulle skydda. Regeringens beslut att utse en nationell samordnare för frivillig återvandring är ett initiativ som i praktiken syftar till att uppmuntra människor att lämna sina hem och samhällen. Det handlar om individer som redan är en del av våra gemenskaper, vars bidrag och närvaro har varit avgörande för vårt samhälles utveckling.
Kommuner som Växjö, Kiruna, Jokkmokk, Sorsele och Håbo, för att nämna några, har med stor tydlighet sagt NEJ!. Detta agerande handlar inte om att motsätta sig lagar eller ordning; det handlar om att skydda det som verkligen står på spel: sammanhållningen, tilliten och värdigheten i vårt land. Dessa kommuner fungerar som påminnelser om något grundläggande: demokratin försvaras inte bara uppifrån, utan den byggs och skyddas underifrån.
Ibland de små orterna, de lokala företrädarna och medborgarna själva, som står fast vid de stora principerna när staten tycks glömma sitt uppdrag. De små kommunerna påminner oss om att varje medborgare har rätt att höra hemma, att bidra och att vara delaktig i det samhälle de kallar sitt eget, och är en fundamental del av vår demokratiska process. Det är också ett föredöme för resten av landet i civil olydnad!
Civil olydnad är en metod för att protestera och åstadkomma samhällsförändring genom att öppet och medvetet bryta mot lagar eller regler som upplevs som orättvisa, utan att använda våld. Syftet med civil olydnad är att uppmärksamma orättvisa och provocera fram förändring, samtidigt som man är beredd att acceptera straffet för sina handlingar. Kända förespråkare i civil olydnad är Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr., och metoden har använts i många sociala och politiska rörelser genom historien.
Det är en historisk ironi att se hur där Kennedy, Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr en gång kämpade mot lokalt motstånd för att värna rättigheterna, är det nu kommunerna i Sverige som kämpar mot statligt tryck för samma sak. Kanske är det just här, i kommunhusen långt från maktens korridorer, som demokratins ryggrad visar sig vara som starkast. Vi står inför en tid där vi återigen måste reflektera över vad det innebär att vara en del av en demokrati och hur vi bäst kan skydda de värderingar som definierar oss som samhälle.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning som inte har några bidrag kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
