Detta är en insändare. Det betyder att en läsare har skickat in texten för publicering. Innehållet är insändarskribentens egen uppfattning.
Jag föddes 1956 i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Det första av tre barn till en vanlig knegare och en hemmafru, på den tiden när det fortfarande gick att få tag på billiga lägenheter. Vi bodde i en etta med kök, kakelugn, ved och gasspis och dass ute på gården.
Bad? Balja på golvet, räknas det?
Råttorna som frekventerade dassen slapp jag att konfronteras med, enligt morsan var dom ”stora som katter och stod på bakbenen och fräste” åt folk. Där bodde vi i ett par år, i Olskroken i Göteborg. Jag och min lillasyster badade ofta i fontänen om somrarna när vi behövde svalka oss eller så lekte vi och plaskade i vattentråget som fanns till för hästarna på Olskrokstorget. Både vattentråget och statyn finns kvar, men statyn är flyttad närmare kyrkan nu.
Farsan betalade knappt 10% av sin skattade lön i hyra, kanske en femtiolapp. Jobb fanns det hur mycket som helst, farsan var chaufför på Pettersson & Katz på heltid, jobbade extra som fastighetsskötare i kåken där vi bodde, lördagar och vissa helger på en Shell-mack i Majorna samt sålde korv vid Oves gatukök i Sävedalen, världens bästa korvkiosk.
Bättre än Lasses Kiosk & Grill i Sölvesborg.
Arbetsgivarens fru var judisk, av släkten Katz, och var väldigt förtjust i farsan som var en duktig knegare. Så jag var välklädd som barn och mina systrar också, så fördomarna om deras närighet kom verkligen på skam. Dom var snälla och generösa och gav farsan ett extra barnbidrag så att mina föräldrar kunde köpa sig ett radhus i Kungsbacka 1960.
Lika hyggliga som muslimerna med bageriet och livsmedelsaffären här.
Redan då var invandringen i full gång, italienarna kom redan på 40-talet, ungrarna började trilla in 1957 efter revolten i Ungern, en och annan tyckte kanske inte om att det trillade in ett gäng katoliker som var lite exotiska och som ”snodde” en och annan fästmö från någon. Men, på det stora hela gick det bra och landet berikades mycket av denna invandring. Till exempel så slapp vi att köpa vitlök i pulveriserad form på Apoteket, för att en driftig invandrare i Göteborg började att importera vitlök, olivolja och mycket annat gott från Italien.
Rambaldi hette han.
Det fanns en hel del problem i landet, tveklöst, jämlikheten mellan könen fanns i princip inte. Det var till exempel lagligt för en svensk man att ”hävda” sina ”äktenskapliga rättigheter” fram till 1964, vilket är en omskrivning för att svenska män lagligt kunde tvinga sig till sex av sina fruar.
Sug på den, liksom.
Och det fortsatte att vara det, åtminstone som jag uppfattade det, fram till 1973. Då kom det en första indikation på att vi inte bodde i ett Schlaraffenland. Det kom en bensinransonering som bökade till det rätt rejält för ”vanligt folk”, vilket då på den tiden betydde arbetarklassen. Jo, vi hade fortfarande klasser på den tiden.
Men det visste inte Åkesson om, för han var ju inte född ännu.
I mitten på 70-talet började krisen märkas rejält, det blev en varvskris, vilket märktes väldigt mycket just i Göteborg, huvuddelen av svenskt båtbyggande skedde just i Göteborg. Det tog cirka ett år och så var varven borta.
Putz weg.
Man byggde båtarna billigare i både Polen och Portugal, dom som redan hade mycket ville ha mer och varven lades ner. För gemene man ett helt absurt och chockartat beslut, lilla Sverige var ett av världens 10 största skeppsbyggarländer, en smått fenomenal prestation.
Och Åkesson var fortfarande inte född än.
Det var på intet sätt förknippat med någon form av invandring att varven fick lägga ner, det var början på en epok mot en mer marknsdsanpassad politik. 1976 fick Milton Friedman nobelpriset i ekonomi och sedan var det som om någon hade såpat lianen, det började blåsas i andra basuner
Och Åkesson var ännu inte född och hade inget att vara nostalgisk över.
Feldt, Åsbrink, Bildt och allt vad dom hette påbörjade en massa marknadsexperiment i början av 80-talet, innan Åkesson hade avslutat sin potträning ens, han vet inte vad i hela friden han gormar efter. Han fanns inte!
Tvåa på bollen hela tiden, liksom.
Samma år Åkesson föddes blev det förbjudet med barnaga i landet, vilket ju var åt helvete för sent för många ungar. Vi har haft sådana skränfockar som Åkesson förut i landet. En mycket berömd idrottspsykolog höll en föreläsning i Hagahuset i Göteborg 1970, under ockupationen där. Han jämförde färgade människor med apor, det var brukligt på den tiden om man var medlem i Demokratisk Allians. Taskigt nog för honom fanns det ett par kamrater som deserterat från kriget i Vietnam bland publiken som helt sonika kastade ut honom från mötet. Vet inte om han åkte ut genom fönstret eller dörren, oviktigt, ut åkte han.
Det kommer Åkesson också att göra.
Rasister hade ingen framtid då och dom har ingen framtid nu heller. I det Sverige jag växte upp i tolererades inte nazister, med eller utan kostym. Och vi tänker liksom inte börja nu heller.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
