Dikkos lilla följetongshäst är hingst. Alltså en pojkhäst, som i teorin kan bli pappa. Ett tag till. Ett litet, liiiitet, tag till. Inte för att han är besvärlig eller så, tvärt om är han fortsatt en liten dröm att hantera.
Vår hovis sa bland annat att ”ett sånt föl kan man ju bara vara tacksam för, så mild och nyfiken”, så rent uppförandemässigt klarar han sig utan anmärkning, till och med hans protester är hittills mest gulliga om jag ska vara ärlig. Dessutom är det bara valacker i hagen i övrigt så det är inte ens risk för oönskade dräktigheter. Men han ska kastreras och det så fort kulorna behagat trilla ner. Och behagar stanna nere!
Jag vet inte om ni vet det här, men för den som har en liten häst med en decimetertjock vinterpäls och som behöver ha koll på huruvida sagda lilla hästs testiklar har trillat ner eller ej så räcker det liksom inte med en okulär besiktning. Den ytterst lilla hästpungen är fullständigt skymd av päls, vilket innebär att du måste känna efter med händerna. Klämma lite försiktigt och försöka avgöra vad – och hur mycket – som finns där. För att göra det här ännu mer spännande så har Moder Natur begåvat hästar med förmågan att dra upp testiklarna igen om någon klämmer på dem, som för att skydda dem. Eller kanske för att retas, det är lite oklart vilket.
Tydligen är det inte helt ovanligt att det händer i samband med att veterinären kommer ut för att skära. Så det är emellanåt inte alldeles enkelt att avgöra om det är så att två, en eller ingen kula ligger i påsen. Jag har inte ägt någon hingst tidigare, bara varit med när andras hästar kastrerats, så det är lite nytt att hålla koll på. Och jag oroar mig ärligt talat mer nu när det är min egen lilla häst som ska under kniven än vad jag gjort tidigare, det är lätt att vara tuff för någon annan, så att säga. Uppfödaren är konsulterad och vi hoppas på att han är redo att kastreras i slutet av april, jag vill ha det gjort innan sommarvärmen och flugorna kommer. Sen ska det hållas rent och läka inifrån och han ska hållas i rörelse så mycket som möjligt under tiden. Utan komplikationer, om jag får be. Tack och lov för lösdrift och hästkompisar.
En kula är i alla fall lokaliserad, intresseklubben får gärna anteckna, och jag som klämmer och funderar och förbereder för veterinären ser till att försöka göra det så smidigt som möjligt för att inte skrämma tillbaka den lilla nöten upp värmen igen. Inga kalla händer, inget hårdhänt klämmande. Bara klia och försiktigt känna efter. Och tänka lite tacksamt att det är bra att stallet ligger en bit från vägen för jag ser nog inte alldeles normal ut vid de här tillfällena är jag rädd (i övrigt är jag givetvis fullständigt normal, fråga vem som helst på redaktionen!).
Johanna Olsson
redaktionen@dikko.nu
Läs mer om Bri och hans framfart HÄR
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
