Om detta må vi berätta,
Oskyldiga människor pekades ut som hemska,
Av ’vanliga’ fäder, bröder, systrar, mödrar,
Ja, tanken på de hemska människorna,
Var allt annat än fjäderlätta,
Så varenda en ville de se dödas.
Det var en natt när ondskan segrade,
Den som rycktes med fick sin mänsklighet,
Besegrad, och mot de hemska människorna sköt,
Det fanns nog dem som tvekade,
Men sällan har mänskligheten skådat sådan grymhet,
När de hemska människorna dog och inte en människa avbröt.
De kallar den ”zigenarnatten”,
En natt då tre tusen själar mötte Gud,
För var ’zigenare’ till döden skulle dömas,
Blodet flöt likt Donaus vatten,
När vi möter dem vid livets slut,
Vill vi omfamna och helas,
Eller stå för att vi lät dem glömmas?
Jens Stelius Lundberg
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
