Den svenska regeringen har beslutat att införa speciella barn- och ungdomsavdelningar inom Kriminalvården för att hantera en ökad andel dömda ungdomar. Anstalten Kumla är en av de åtta anstalterna som kommer att anpassas för att ta emot ungdomar i åldern 15–17 år som döms för allvarlig brottslighet.
Regeringens beslut att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år för grova brott och inrätta särskilda ungdomsfängelser för dömda ungdomar väcker ett antal frågor och kritik. Detta nya system, som syftar till att skapa avskilda enheter för 13-17-åringar, har på ytan en välvillig intention: att erbjuda anpassad rehabilitering och behandling.
Efter att ha arbetat med barn och unga större delen av mitt yrkesverksamma liv menar jag att det finns flera aspekter av denna reform som man kan ifrågasätta. För det första kan man fråga sig om det verkligen är effektivt att sänka straffmyndighetsåldern som en åtgärd mot brottslighet bland unga. Att se yngre barn som straffbara gör att samhället lägger mer fokus på bestraffning istället för att förebygga brott genom stöd och hjälp. Något som går emot den grundläggande principen att barn och unga behöver vägledning och medmänskligt stöd snarare än att bli stämplade som brottslingar i en så tidig ålder.
Sen kan man fundera på, hur kommer dessa yngre barn att skiljas från sina äldre medbrottslingar i praktiken? Även om det finns planer på separata enheter och miljöer, är det oklart hur Kriminalvården ska kunna genomföra detta på ett sätt som verkligen skyddar de yngsta och mest sårbara i tider av överbeläggningar i våra fängelser. Riskerna för negativa influenser och traumatisk påverkan av att vistas i en fängelsemiljö kommer vara betydande. Det får mig att undra: Finns det tillräckliga resurser och kompetens hos Kriminalvården för att bygga en verkligt vårdande och skyddande miljö som barn och unga behöver?
Den föreslagna reformen kan också ifrågasättas utifrån ett rättighetsperspektiv. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har barn rätt till en miljö som främjar deras utveckling och välbefinnande. Genom att placera dem i fängelsemiljöer riskerar man att dessa rättigheter åsidosätts. Barn i riskzonen bör inte bara ses som potentiella brottslingar utan som individer med behov av skydd och hjälp.
En tydlig kritik som kommer fram är att reformen kan öka stigmat kring unga lagöverträdare. Snarare än att ge dem en chans till rehabilitering och återanpassning i samhället, riskerar vi att cementera deras identitet som ”brottslingar”. Vilket långsiktigt leder till en ökning av återfall i brottslighet. En negativ spiral som kan vara svår att bryta.
Nya ungdomsavdelningar
I enlighet med regeringens direktiv ska de nya ungdomsavdelningarna stå klara senast sommaren 2026 och placeras på följande anstalter:
- Högsbo
- Kumla
- Rosersberg
- Sagsjön
- Skenäs
- Täby
- Ystad
- Österåker
Det är meningen att de dömda ungdomarna få en anpassad rehabilitering och behandling i lokaler som är avskilda från vuxna fångar. Skolgång kommer att organiseras på plats, vilket underlättar en mer kontinuerlig och meningsfull utveckling för dessa ungdomar.
Kriminalvårdens uppdrag är att bedöma och implementera lämpliga förändringar, så att de yngre får en trygg och stödjande miljö som främjar deras utveckling. Verksamheten ska också anpassas i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter.
Bedömning av Kriminalvårdens uppdrag för unga
Kriminalvården står inför stora utmaningar när det gäller att omforma sina verksamheter för att skapa en trygg och stödjande miljö för unga. I och med den nya uppgiften att implementera förändringar i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter, måste det bli en grundläggande prioritering att främja ungdomarnas utveckling. Detta trots att de redan nu har en ohållbar situation med överbeläggningar och brist på fängelseplatser.
Det finns allvarliga brister i hur Kriminalvården hanterar dessa frågor. En kritisk aspekt av nuvarande system är att det ofta präglas av en mekanisk och straffande inställning snarare än en rehabiliterande. Det finns många exempel på hur unga får genomgå processer som i stället för att stödja deras utveckling, ytterligare marginaliserar dem. Dessa yngre individer behöver professionell vägledning och psykosocialt stöd, vilket i många fall är otillräckligt inom dagens kriminalvård.
Vidare är det angeläget att se till att personalen inom Kriminalvården har tillgång till relevant utbildning gällande barns rättigheter och utvecklingspsykologi. Utan en sådan kompetens kan de riskera att agera utifrån sina egna fördomar och bristande förståelse, vilket kan resultera i skadliga interaktioner med de unga.
Sammantaget krävs det en djupgående och kritisk omvärdering av hur Kriminalvården kan förverkliga sina uppdrag i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Det handlar inte bara om att implementera förändringar, utan att verkligen förstå och respektera de ungas behov och rättigheter. Utan detta kan vi inte förvänta oss att dessa unga ska få en meningsfull chans till rehabilitering och en bättre framtid.
Betydelsen av reformen
Justitieminister Gunnar Strömmer har framhållit vikten av denna reform. Han betonar att en sänkning av straffbarhetsåldern behövs för att:
- Stärka upprättelsen för brottsoffer.
- Skydda samhället.
- Hjälpa barn att lämna den kriminella banan.
Denna reform innebär också en femårsfrist för det preventiva arbetet att komma ikapp med dagens verklighet.
Det är av stor vikt att vi reflekterar över konsekvenserna av dessa reformer. Istället för att fokusera på straff, borde vi prioritera prevention och rehabilitering. Det handlar inte om att blunda för allvarliga brott, utan om att säkerställa att vårt bemötande av ungdomar som hamnat snett är både rättvist och konstruktivt. I slutändan handlar det om att skapa en framtid där barn och unga kan växa bortom kriminalitet, inte dras djupare ner i ett straffsystem som kan forma deras liv på ett negativt sätt.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
