Det finns nog ingen resande som lyckats tända resandefolkets stjärna på den internationella stjärnhimlen som Lindy Larsson. Han har spelat på teatrar, medverkat i filmer, har gått på både teaterhögskolan och balettakademin.
Lindy berättar stolt och öppet om att han är resande, och använder sig av både sitt kulturella arv och sitt språk i det konstnärliga uttryck han har på scenen. Det är nog många av oss som fått en tår i ögat av att den här mannen från vackerfolket fått en sådan välförtjänt internationell karriär.
Vi från norrlandsredaktionen på DIKKO blev inbjudna av Lindy Larsson att se Lindy & Bon Bon Band i Ångermanland. Lindy meddelade i bästa Stockholms-stil att de skulle till ”norrland”, så vi bestämde oss att åka det dryga stenkastet på fyra och en halv timme dit.
Eftersom Lindy är en fantastisk musiker med en oerhört ödmjuk framtoning blev vi glada över möjligheten, nu när de spelade i närheten. Vi skulle till kulturhuset i kollektivbyn Skogsnäs, och packade bilen med vad vi kunde tänkas behöva inför en helg i skogen där dessa världsstjärnor skulle uppträda.
Lindy kommer upp i en hemsydd träningsoverall med blommor och vi trodde helt ärligt inte att det var möjligt att vara så snygg i halvslapp stretch. Lindy är karismatisk, rolig, och intensiv. Han är uppenbart både språkligt och konstnärligt begåvad och det gäller att hänga med i svängarna mellan blandade kulturreferenser, grov humor, och en fantastisk självdistans. Karljäveln är ju ett geni.
Karljäveln är ju ett geni.
Han diskuterar resandekultur, teater, skrotaffärer och politik med samma lätthet. Som alltid när man träffar andra dinglare börjar vi prata i munnen på varandra som om vi känt varandra hela livet, fast vi nyss träffades. Han är oerhört charmerande, och när han intar scenen ser vi att han dessutom har imponerande långa ben. De tar liksom aldrig slut, och när de väl gör det har han en outfit som tar vid som får honom att se helt smashing ut!
För varje gång vi tror oss kunna förutse vad som kommer härnäst under föreställningen så överraskar han, i så väl klädbyten som konversation.
Lindy & Bon Bon Band är en mångfacetterad sammansättning av människor. De ser vid en första anblick inte ut som en enhet, utan mer som ett gäng trevliga kulturarbetare i medelåldern med Lindy som en galjonsfigur längst fram. Men det det blir snart uppenbart att skenet bedrar. De är impulsiva, känslostarka, och skitsnygga ihop. Hur dessa talangfulla och karismatiska människor får plats på en liten scen i Ångermanland utan att konkurrera ut varandra är ett mysterium. De gör en föreställning i världsklass. Vi som inte visste vad vi skulle förvänta oss blev fullkomligt slagna av banan. Det är som att valkyrior och hetärer intagit Skogsnäs lilla kulturhus och får de norrländska furorna att svaja. Till Zarah Leanders ”von der puszta will ich träumen” från 1939 dansas det så huset skakar.
Som en naturkraft vältrar Lindy & Bon Bon Band sig över oss, och varje försök till kritiskt tänkande vore fåfängt. Det är helt enkelt omöjligt att inte bli förälskad, förtrollad, förförd och förtappad. Och det är en ren njutning, när bandet bemästrar scenen som psykopomper på jakt efter själar. Vi var till en början osäkra på genren. Kabaré? Folkmusik? Balkandisco? Opera? Buskis?
Vi var till en början osäkra på genren. Kabaré? Folkmusik? Balkandisco? Opera? Buskis?
Lindy & Bon Bon Band låter inte kategorier begränsa. De har inte gått med på konceptet. De vill inte ha en liten del av kakan, de kräver hela bageriet. Kaoset pågår i en total harmoni, som gör det näst intill hypnotiserande, och efter en stund slutar vi försöka räkna antalet språk känslorna förmedlas på. Det här är en föreställning som ska upplevas snarare än analyseras. Lindy är som en modern diva-version av Hyrrokkin. Han kliver ner från scenen för att dansa med publiken, showa för barnen som dansar längst fram, och göra dramatiska utspel. Stämningen är på topp, och delar av redaktionen dras med upp på scenen när bandet spontanrepat in en extra resandelåt kvällen till ära. De kommer som en ångvält och krossar allt vi trodde att vi visste om musik. Efter sin framfart lämnar de små regnbågsfärgade moln, som skvätter eufori, svartsjuka, vrede, okontrollerat skratt och tyllkjolar vilt omkring sig.
Vi hörde att det här var deras första spelning norr om Uppsala. Oacceptabelt. Det finns ingenting norra Sverige villhöver mer än Lindy & Bon Bon Band. Även om alla kanske inte vet om det än. Så vi på DIKKO är hedrade att få äran att berätta det för er. Det här är en upplevelse som kommer att få er att se ut som mätta katter, virvla runt tills ni måste laga skorna med silvertejp (true story) och somna utmattade.
Det här är musiker av världsklass, och den absolut mest underhållande konsert någon av oss varit på. Vi är stolta över att Lindy är en av oss.
Vi är stolta över att Lindy är en av oss.
Tycker man inte om den här föreställningen gillar man helt enkelt inte att vara glad.
Norrlandsredaktionen Linda Lundqvist och Sonny Carlsson
redaktionen@dikko.nu
Boka eller se var Lindy & Bon Bon Bands nästa (bomb)nedslag är HÄR
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
