Mod, rädsla och moral en sammanhängande treenighet

DIKKO kollage/Gerd Altmann

Mod är kanske den bästa egenskapen en människa kan ha. Trots det talar vi sällan om vad som gör en människa modig eller hur mod visar sig. Modets innersta kärna är en sårbarhet som innebär att man vågar exponera sig och utsätta sig för världen. Att stå för den man är och de värderingar man representerar trots de faktiska, eller inbillade, risker det medför att vara modig.

Text: Britt-Inger Hedström Lundqvist E-post: britt-inger@dikko.nu

Rädslan är en stark faktor som modet behöver övervinna. Det är också en kraft som kan hålla våra liv i ett järngrepp. Vi är rädda för att ta risker, för vad andra ska säga, bli skadade, förlora pengar, mista vänner, dö och så vidare. Framför allt är vi rädda för vad andra människor ska tycka om oss. Något som ofta styr vårt handlande.

För att vi ska våga leva våra egna liv, utifrån våra egna värderingar behöver vi mod. Mod är en personlig egenskap. En modig person handlar utifrån sina övertygelser och önskningar, och gör det även vid risk för negativa konsekvenser.

Det finns så mycket i våra liv som kräver mod. För vissa kan modet behövas när man ska ställa sig inför många människor och prata, eller sjunga, för andra kan det behövas för att vara ny på jobbet eller i andra sociala sammanhäng. En sak som många har svårt för är det där med att visa sig sårbar, att öppna upp sitt innersta för en annan människa. Särskilt om det är en person som betyder mycket kan det vara svårt.

Att veta är att motverka okunskap och skapar ansvar. Okunskap däremot skapar ofta fördomar. Men då vi som människor ofta vill undvika att ta ställning, så vill man instinktivt inte veta, för om du vet måste du ta ställning. Detta komplicerar information och kunskap. Det krävs mod att ta till sig kunskap, men bara för att man vet innebär det inte att man förväntas kasta sig ut i en strid utan förbehåll.

Mod handlar ofta om att kunna hantera sin fruktan. De som framför allt behöver vara modiga är de som utsätts för påtryckningar av andra. För att hålla med om saker som strider mot den inre övertygelsen är nästan som att bruka våld på sig själv.

Sen handlar det mesta om vad vi jämför oss med. Till exempel så lever vi i Sverige ett, förhållandevis, bekymmersfritt liv. I alla fall jämfört med de som flyr undan kriget i Ukraina. Vi kan aldrig fullt ut förstå deras känslor eftersom deras liv ligger så långt från vår verklighet som något kan göra. För dem handlar det om liv och död, de måste försöka överleva varje dag. De har inget annat val än att vara modiga, oavsett om de vill eller inte. Förmodligen är det så för alla människor som lever i auktoritära regimer att de inte har något val, de kanske inte ens reflekterar i termerna av att välja eller inte. För hur skulle de annars våga gå ut på gatorna, demonstrera, eller arbeta som till exempel journalister när de riskerar att dödas eller hamna i fängelse bara för att de kritiserar de som styr i ett land.

Vi har mycket att tacka modiga människor för, förmodligen skulle inte ens Sverige vara en demokrati utan dem. Och vi behöver fortsatt modiga människor för att Sverige ska fortsätta vara en demokrati och inte skena iväg åt fel håll.

Idag står vi i ett vägskäl, och för att vi ska kunna hålla rätt kurs gäller det att våra ledare har mod, logik och moral. En vanlig uppfattning är att moral handlar om våra konkreta handlingar och åsikter i frågor om gott och ont, rätt och fel. Men moral handlar också om människans praktiska och faktiska handlande. Vår demokrati behöver modiga ledare som vågar ta ställning för mänskliga rättigheter och människors lika värde. ”Den som ser pinsam ut på hästryggen bör inte leda ett kavalleri” sa en klok filosof en gång.

Det finns många modiga personer inom minoriteten Romer. Personer som övervinner sin rädsla och är modiga både i vardagen och i offentliga sammanhang. Det finns många bland våra minoriteter generellt som förändrar och uppgraderar den demokrati som vi tar för given. En del gör skillnad i det tysta, i vardagen, och andra är mer synliga.

Jag frågade DIKKOs läsare vilka de anser är modiga personer i den Resande och Romska gruppen och här kommer svaren (via FB, chatten, mail och telefon) i den ordning de har kommit in (några av namnen föreslogs flera gånger):

  • Salamanca Taikon Gonzales – hon står upp för HBTQI rättigheter och andra frågor som rör Romer.
  • Linda Lundqvist – för hennes rakryggade hållning kring HBTQI- och NPF-rättigheter. Och inte minst hennes kamp för EU-medborgares rättigheter när samhället valde att blunda.
  • Lindy Larsson – vågar ställa sig på scenen och visa sin sårbarhet och berätta sin historia.
  • Abedin Denaj – jobbar med ungdomar och för att synliggöra den Romska minoriteten
  • Hans Caldaras – för hans engagemang mot antiziganism och för Romers rättigheter
  • Curt Magnusson – gick ut offentligt med sin berättelse om att som Resande växa upp på barnhem till följd av Sveriges politik under 30–40 talet
  • Valeria Redjepagic – hon vågar ta för sig, hon ser inga hinder i något arbete, speciellt Romska frågor
  • Min mamma – är min modiga hjälte, hon stred ensam för mig och mina syskon mot skolan
  • EU-medborgarna – åker 300 mil hemifrån utan att kunna engelska eller svenska för att be förbipasserande om hjälp så att deras barn ska kunna gå i skolan och få en annan framtid än dem själva – de är så extremt modiga
  • Nerdzivane Ramadani – följde sin dröm trots att hon kom till ett nytt land, utbildade sig och jobbar idag som sjuksköterska
  • Katarina Taikon (1932–1995) – författare och modig aktivist som förändrade historien för Romer i Sverige
  • Lillemor Wilhelmsson Holmlund: har stått upp mot nazister, kämpat för de som inte har någon röst och är en av de som jobbar för Resandefolkets rättigheter.

Det finns så många fler så fortsätt gärna skriva i kommentatorfältet på sociala media och tagga de du tycker är modiga. Skriv namn och din motivering.


Fakta om DIKKO

Vänder man sig till magasin DIKKO eller media i allmänhet så har man meddelarfrihet – det innebär att alla har rätt att vända sig till media och lämna uppgifter. I meddelarfrihet ingår anonymitetsskydd, – det vill säga att om man vill vara anonym när man lämnar in tips får inte källan avslöjas. Det finns också ett efterforskningsförbud – vilket innebär att allmänheten inte får göra efterforskningar om vem som lämnat uppgifter eller straffa den som lämnat uppgifterna till media (repressalieförbudet). Det är viktigt att alla som på något sätt bidrar till en artikel, i magasin DIKKO eller media i allmänhet, kan känna sig trygg i att delta.

Vi på magasin DIKKO anser att det är viktigt att skriva om de svåra frågorna och att integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i alla avseende vi kan. Detta är något som genomsyrar vårt arbetssätt på magasin DIKKO. Vi har beslutat inom redaktionen att ha fokus på alla minoriteter. Det är viktigt att se att det även finns minoriteter inom minoriteten. Vi ser mångfald som en resurs och jobbar aktivt för social jämlikhet, mot diskriminering och antiziganism genom att lyfta frågor som berör dessa områden på ett naturligt och inkluderande sätt. Vi försöker ha en bred representation utifrån kön, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder, etnicitet och klass i det arbetet som vi gör.


Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS