Se mig min vän där jag går,
hör väntans toner i bröstet som slår.
Du är likt en hägring jag aldrig kan nå,
i vattnet speglar jag drömmar jag inte kan få.
För min väntan är min,
och den börda jag bär.
Ingen når längre ända in,
och möter mig för just den jag är.
När sista tåget gått,
så får jag möta allt jag själv sått.
Då blir jag en i de tystas sal,
bland många av dom som dröjt sig kvar.
Jag vet att jag måste snart härifrån,
så långt man nu kan fly från ett lån.
Många känner sig stark men svag ändå,
ta det lugnt, gör det enkelt, bara för idag.
Jag sitter och doftar sol,
men inte lika vackert som i fjol.
Då känslor fått vidröra min själ,
då vet man värde i det lilla, som vill livet väl.
Längtans skatt jag strött ut vid havet,
just där vatten möter land.
När jag slår upp min blick igen,
så får den gro och vila i min famn nu och sen.
Jeanette Kentsdotter
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
