I det samhället fråntogs vi allt, utom döden. Och vi var tvungna att bestämma vad vi skulle göra med spillrorna av våra liv, dö eller göra motstånd. (Ceija Stojka, Malmö Konsthall 2021:11) Text till verket Koncentrationslägret i Dachau (1994).
Rapporten är skriven av Paula Mulinari, Malmö universitet Ajin Ali, Sandy Lindkvist och Mujo Halilovic, Romskt informations- och kunskapscenter, Malmö stad
I inledningen står det:
En av de frågor som vi ställer till de romer som vi intervjuar är vad tycker du att Malmö stad behöver göra för att främja romskt liv? En av intervjupersonerna återupprepar frågan, blir tyst och svarar sen att frågan kanske ska vara ”Vad drömmer romer om? Vad vill vi egentligen? Vad tänker vi kring olika frågor?” Allt för mycket forskning och statliga rapporter har tagit sin utgångpunkt i att romer är ett problem som behöver hanteras, åtgärdas och i extrema fall även utplånas. Det har historiskt lett till ett omfattande statligt våld, tvångsförflyttningar, tvångsomhändertagande av barn, steriliseringar och exkludering från såväl territorium som från rätten till utbildning, arbete och bostad. Lagren och spåren av all denna politik – som formulerats genom lagar, myndigheters praktiker, diskurser och offentliga samtal – finns fortfarande kvar.
I rapporten konstaterar man att den svenska historien utifrån de nationella minoriteternas perspektiv är en mörk historia som kantats av statligt sanktionerade övergrepp, kränkningar, steriliseringar, registreringar och tvångsassimilation. När denna del av den svenska historien omnämns är det ofta som en avskild del av Sveriges historia – trots att den har påverkat och format samhället, det svenska språket och olika föreställningar om svenskhet. Den långa diskrimineringshistorien som funnits har fått konsekvenser som fortfarande hänger samman med den utsatthet som många romer befinner sig i.
Majoritetssamhällets försök att assimilera minoriteter och minoriteters motstånd mot det har lämnat sina individuella, strukturella och diskursiva spår. Dessa spår har såväl populistisk och elitistisk som medial- och myndighetsmässig form och är till sin natur binära, isolerande och exkluderande. De berör eller grundar sig i fördomar, myter, stereotyper och/eller olika former av rasism, så som antiziganism som i flera kontexter beskrivs och förklaras som en socialt accepterad form av rasism.
I rapporten står det bland annat:
Att synliggöra hur romer systematiskt har förvägrats rätt till utbildning innebär att utmana den svenska självbilden, men också att få en ökad förståelse för den egna historien och hur den har format och formar samhället än idag.
Och att:
Ett allvarligt resultat från materialet är omfattande erfarenheter av antiziganism inom skolans värld. Detta tar sig uttryck både genom öppen antiziganism i form av mobbning och utsatthet samt genom tystnad från lärare och andra elever, där antiziganism tillåts passera. Flera av de romska intervjupersonerna skildrar även erfarenheter av att lärare och annan skolpersonal saknar tilltro till romska elevers förmågor och utgår från att romska föräldrar saknar framtidsambitioner och intresse för utbildning. Vidare pekar materialet på att det finns begränsat med kunskap och bristande synlighet samt erkännande av romsk historia i utbildningen.
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
