Nyheter|Tänd ett ljus och hedra offren från andra världskriget den 27 januari

Foto Tommy Magnusson

Den 27 januari hedras offren under andra världskrigets Nazityskland. 
Där förintades cirka sex miljoner människor. Bland dessa fanns judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och oliktänkande.

Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau av Röda armén. Och sedan 1999 har Sverige befrielsedagen som en minnesdag. En dag för alla som bekämpar rasism, främlingsfientlighet, intolerans antiziganism och antisemitism.

Vad hände med romerna när nazisterna tog över

Nazisterna kom till makten i Tyskland 1933. Och då förvärrades situationen för resande/romerna. Resande/romer klassades som ”främmande raselement” och ansågs som ett hot mot nazisternas vision om ett ”ariskt”, ”rent” och ”sunt” tyskt folk. Raslagarna från 1935, de så kallade Nürnberglagarna, drabbade även resande/romer.

De så kallade Nürnberglagarna, vilade bland annat på rasbiologiska idéer. Till att börja med var det en antisemitisk förordning men snart inleddes stora förändringar i samhället och livet för judar och de som ansågs tillhöra andra ”raser” än den tyska majoriteten. Lagar kom snart att även gälla resande/romer.

Resande/romer fråntogs sina medborgerliga rättigheter och förbjöds bland annat att gifta sig med de så kallade ariska tyskarna. Det skapades och infördes även andra lagar som direkt riktades mot resande/romer. Rasforskare i Tyskland ansåg att resande/romer var av ”naturen socialt mindervärdiga”.

De tolv år nazisterna satt vid makten i Tyskland mördades cirka sex miljoner judar, romer, homosexuella och oliktänkande, drygt en miljon av dem i Auschwitz.

Hur har Sverige agerat? <
1914-54 har Sverige inreseförbud för romer. Det innebar att de vita bussarna som Röda korset körde ner för att hämta folk från koncentrationslägren inte omfattade resande/romer De som kom med bussarna fick stiga av i Köpenhamn där de sedan skickas tillbaka till lägren.

Sverige var inte helt oskyldiga till den rasism som föregicks av tyskarna. Sverige sällade sig till exempel till Schweiz i kravet till Tyskland på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och ­schweiziska myndigheterna skulle kunna se vilka som var judar när tyskar reste in i Sverige.

Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon och på så sätt kunde man skilja ut de som kunde misstänkas vilja söka asyl.
Exakt hur många judar som avvisades vid den svenska gränsen på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert och det har vi i Sverige vår del i. 

Med tiden drogs tumskruvarna åt allt hårdare, att judarna gick mot en katastrof var inte svårt att förstå, och ändå fortsatte omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Hälften av ansökningarna avslogs, de flesta gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fristad i ett annat land. Tyskarna fick däremot använda Sverige som transitland.

Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent  av dem i de nazistis­ka dödslägren. När det gäller resande/romer är statistiken svårare att få fram. I många europeiska länder, förekom förföljelse av resande/romer långt före nazisternas maktövertagande 1933.

Det finns inga exakta siffror på hur många resande/romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många resande/romer som mördades. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 resande/romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folken.

Läs reportagen om ”Vår resa till Auswitch Birkenau” som handlar den resa far och son, Kurt och Tommy Magnusson, gjorde tillsammans och besökte Auswitch Birkenau.

Del 1
”Vi fortsätter att gå och kommer till några ekar något som lever och växer. Det är helt otroligt hur mycket ingenjörskonst som är lagt på att effektivisera dödandet. Det var verkligen en industri. Det är så skrämmande hur effektivt dödandet var.” 

Del 2
Paniken växer och ångesten väller fram. Alla ägodelar slits ifrån en. Allt precis ALLT förlorar man på denna plats. Minsta protest eller uttryck för ångesten, av att vara så utlämnad renderar till svår misshandel eller omedelbar död, detta helt ursinningslösa våld kom från alla som jobbar på denna dödsfabrik.”

 Del 3
”Efter en stund började den ledsna känslan lätta, men då kommer tankar på döda släktingar. Far/farfar och mor/farmor och barn, där pappa/Kurt kunde varit en av de som funnits här, tillsammans med sin/vår familj som aska. Detta är en skrämmande tanke som ger allt det hemska som vi sett och upplevt ytterligare en dimension.”

Redaktionen
redaktionen@dikko.nu