Vi visste att det skulle bli bra, vi har sett dem förut, och vi kände oss förväntansfulla när vi klev in i det enormt vackra scenrummet för att se den klädstrecksfyllda himlen sträcka sig upp mot världsrymden via en enorm fullmåne. Vi visste att det skulle bli bra, men vi visste inte hur bra. Då.
Arthems senaste föreställning ”Azvá – månens tårar” beskrivs som ”en suggestiv musikteater om romskt slaveri, motstånd och spåren av en förträngd historia” och i föreställningen leds vi genom hundratals år av romsk historia, genom folkvandring, folkmord och folkfest. Vi sjunger, klappar, skrattar, gråter och håller andan under de en och en halv timmar som berättelsen varar. Känslan av ”det var en gång, på liv och död…” är påtaglig och den musikaliska historielektionen för oss obevekligt genom en bryskt nedtystad del av vår historia. Hela ensemblen tillsammans upp den berättelsen och ger alla våra sinnen en totalupplevelse. Dåtid och nutid flätas samman i samtalen i lägret och i de filmiska tillbakablickar vi får.
Salamanca Taikon Gonzales och Sima Erikssons brinnande blickar kräver svar ”Varför vågar vi och ni inte prata om det här? Varför ställer ni inte de riktiga, verkliga frågorna?” men låter oss också vila i skratt, musik och det magiska som är vardag där alla får leva sina liv i lugn och ro. Korta vilopauser, men viktiga. Att vara offer för förtryck utan att ikläda sig en offerkofta och acceptera sitt öde är en svår och krävande balansgång men det obevekliga i föreställningen håller nivån ovanför det socialpornografiska och låter oss ta in oerhörda grymheter utan att ges möjlighet att titta bort eller avledas. Så pauserna, det vackra, det otämjda och rakryggade behövs. Och musiken. Åh, musiken. Alla Arthems produktioner är en musikalisk festmåltid – instrumenten, rösterna och dansen gifter sig med scenografin och får de allra vackraste av barn.
Azvá betyder tårar på romani chib, men Azvá är också det barn som berättar om att historien inte är slut ännu. När ridån går ner – första gången – möts vi av en orubblig barnröst som berättar om dagens romska verklighet. Ännu en gång nekas publiken möjlighet att le artigt och titta bort, utan tvingas både se sin egen och andras roll i att världen ser ut som den gör. Som en av redaktionsmedlemmarna sa efter besöket: ”Jag hoppas att många får tillfälle att se den här pjäsen, det här är en berättelse som många behöver uppleva. En utbildning många behöver.”
Och som avslut: stående ovationer, dans, sång, skratt. Gemensamma andetag och hopp om en framtid där månen slipper gråta blod över sina barn.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning, som inte har några bidrag, kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
