Resan till Krakow med nya och gamla vänner blev längre än beräknat då flyget var försenat. Väl på plats var vår chaufför irriterad, han hade inte fått någon information om vår försening och hade fått vänta. Vi var mycket trötta när vi kröp ner mellan svala lakan på hotellet.
Dagen där på fortsatte vår resa men nu med buss till Auschwitz. Guiden började berätta om vad vi fick och inte fick ta med in på området, det hela kändes lite märkligt. Allt kostade pengar. Tanken som slår oss är att här har man tagit chansen att göra pengar på folks elände och kalla kårar letar sig efter ryggen av detta sätt att göra sig pengar på eländet.
Väl på plats, när bussen har parkerat, så ökar känslan av turism och pengar. Bara 100 meter från ingången till lägret ligger butiker, restauranger, pizza, kebab och hotell. Åter igen pengar! Endast 100 meter från platsen där människor svalt i ihjäl tusentals och här ska vi sitta och äta.
Det hade varit bra med en zon där mat och försäljning hade varit förbjudet. En zon för eftertanke vid inträdande och lämnandet av lägret utan att vår dagliga verklighet som direkt slår en i ansiktet.
När vi slussats igenom entrén är allt proffsigt och med respekt för det som hänt på platsen. Guiden vi har är duktig, men hon kunde eller ville inte tala om romernas situation i lägret utan berättade mest om polacker och judar som var de största gruppen. Vilket var synd för det fanns så många fler än dessa två grupper som borde finnas med i berättelsen om lägren.
En förnimmelse om att det luktar bränt infinner sig. Tänk att doften finns kvar efter så många år. Den finns där som en påminnelse om vad som hänt. Den brända aromen biter sig fast och fanns kvar länge i näsan.
Det vi såg och hörde var så grymt att tystnaden lade sig. Vi hade innan guidningen pratat och diskuterat det vi såg. Ju längre in vi kommer i lägret ju tyngre blir alla till sinnet. I början fotade vi hela tiden men efter ett tag orkade ingen fota. En matthet över all grymhet som hänt infinner sig och grubblerier om hur hemska människor kan vara, så helt utan empati inför andra människor.
Vi ser på varandra och alla har samma känsla. En kvinna lutar sig mot en kamrat för hon tycker det är hemskt. Känslan av hemskhet och obehag går genom hela kroppen och vi ryser. Tänk så utstuderat elaka och tyranniska människor kan bli under sådana förhållanden som rådde under denna tid och på denna plats.
Vi lämnar lägret med tungt sinne. Vi går från grindarna över gatan till parkeringen där restaurangen ligger för lunch. Detta känns märkligt att vända ryggen till lägret där tusentals svultit till döds och gå in och äta.
Lite lättare till sinnet sätter vi oss på bussen till Birkenau.
Kurt och Tommy Magnusson
Fortsättning följer av Vår resa till Auswitch Birkenau.
Bilderna är privata
Fakta
Det fanns många koncentrationsläger Auschwitz-Birkenau är nog de mest kända och var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger, som bestod av tre stora lägerkomplex samt ett fyrtiotal satellitläger. Lägret var det största och mest brutala nazityska lägret.
Det är svårt att få fram statistik när det gäller romer. I många europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns därför inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades i olika läger. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folket.
