Lillemor Holmlunds adventskalender publiceras i DIKKO från 1 december och fram till julafton. #lillemorsjulresa
2 december
När jag stod där stirrande på alla lådorna, så plötsligt satt där två utav småfolket på en varsin låda. Ni vet hustomtarna som bor vid de gamla husen vid Plantaget här i Åmål. Jag hoppade till högt. Jag vänjer mig aldrig att de bara materialiserar sig framför mig.
– Ni har ju lovat att ringa på dörren när ni kommer och inte göra så här. Man kan ju få hjärtsnörp för minde, sa jag till dem.
Vi hade tänkt ringt på dörren sa Knoll. Som ni vet får jag inte säga deras riktiga namn, vojne vojne då kan de sluta illa för mig, så här får de nu heta Knoll och Tott. Men du stod ju redan ute så vi hann inte sa Tott, och vad ska du med alla lådorna till. Jag suckade och berättade vad som hänt.
Kan ni hjälpa mig att få in dem frågade jag. Visst sa bägge två på en gång. Det tog inte många minuter för mina små vänner att ha staplat upp dem i mitt vardagsrum. Som de flesta vet har ju mina småfolket en del magiska krafter.
Innan de hann fråga hade jag satt på en panna kaffe och ställt fram skålen med sockerbitar och två kaffekoppar med fat. För småfolket älskar kaffe och det ska drickas på fat med en sockerbit i munnen. Kan berätta att det går åt många sockerbitar i mitt kök.
Efter det sörplats och smackats en stund, vände sig Tott till mig och frågade: Du Lillemor av vandringsfolket, vad ska du göra med alla lådorna. De kan ju inte stå så där. Du får ju knappast plats med julgranen och annat jultingeltangel du brukar plocka fram under julmånaden.
Jag var tyst en stund, sen svarade jag: Jag får helt enkel ge mig ut och bäckna. Samtidigt som jag sa det pirrade det till lite i kroppen och fortsatte sen: Det blir som i gamla tider när jag var ute på vägarna för att få ihop en krona eller två.
Hur ska du fixa det sa Knoll. Du orkar ju varken bära eller gå så däringa vidare längre. Jag tar min El-vira el-skotern jag fått av Landstinget svarade jag. Hon håller fem mil på en laddning och någonstans efter vägen finns det väl någonstans jag kan ladda henne. Plötsligt kände jag mig alldeles upprymd, frid och fröjden var tillbaka och jag skulle fixa detta och betala fakturan i tid. Jag tror banne mig att jag fick en tillstymmelse till en aning av röda kinder i ren upphetsning.
Knoll och Tott tittade på varandra. Vi följer med dig sa de sen i korus. Vi hjälper dig på vägen och vi kan bära ljusen i våra ryggsäckar i dem får det plats hur mycket som helst. Som det var sagt försvann de bägge två. Efter några minuter var de tillbaka, men inte själva. Utan självaste Gammeltomten var med dem. Den här gången var jag beredd och skvatt inte till när de dök upp i tomma intet.
– Hej du Lillemor av vandringsfolket, jag hörde att du ska ut på vägarna igen sa Gammeltomten. De små har berättat allt för mig, och jag tror att det är bäst att jag följer med. Du tror väl inte jag släpper i väg dig, Knoll och Tott själva. Nej, nej. då kan vad som helst hända.
Sen log han och fortsatte, det kommer att bli som när jag följde med dina farföräldrar på sina resor en gång. Men först, har du mera kaffe?
Här kan du läsa hela Lillemors julkalender
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
