För en tid sedan gav förvaltningsrätten de sverigefinska aktivisterna i Malmö rätt gentemot Malmö stads grundskolenämnd. Ärendet gäller beslutet i grundskolenämnens budget från januari 2020 att ta bort modersmålsundervisning från och med hösten 2020. Då Malmö stad är ett förvaltningsområde för det finska språket var det inte förvånande att sverigefinska föräldrar valde att gå vidare med ärendet.
I domen framgår det att ”[k]ommunen lever inte upp till kravet i 5 § minoritetslagen avseende att det ska finnas faktisk möjlighet för nationella minoriteter till inflytande i frågor som berör minoriteterna, inklusive kravet på att förvaltningsmyndigheter ska föra en strukturerad dialog.” Innebörden i bestämmelsen ska ”tolkas konventionskonformt med avseende på Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter (ramkonventionen) eftersom minoritetslagen utgör Sveriges implementering av den konventionen.”
I § 5 i minoritetslagen (2009:724) framgår det att
”Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor.
Samråd enligt första stycket ska ske genom att förvaltningsmyndigheten för en strukturerad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande.”
Förvaltningsrätten beskriver detaljerat hur Malmö stad inte lever upp till kravet:
”När samråd som minoritetslagen föreskriver hålls i Malmö ställs den finska gruppen enbart inför fullbordade faktum som kommunen informerar om, slarvigt och muntligt. Inget diarieförs. Kommunen lever inte alls upp till lagens krav på strukturell dialog vilket enligt gängse allmän uppfattning skulle innebära att man anmäler och annonserar att samråd är på gång, bjuder in via olika kanaler, lägger fram kommunens förslag till allmän diskussion, genomför samrådsmötet som ett verkligt dialogiskt möte, skriver protokoll som diarieförs och görs tillgängligt samt i god tid lämnar förslaget på beslut för yttrande i målgruppen.”
Förvaltningsrättens dom ger i det mesta de sverigefinska föräldrarna rätt i förhållande till rätten om samråd, men samtidigt menar man inte att det är emot lagen att som kommun dra in på själva modersmålsundervisningen.
Beroende på hur man tolkar beslutet kan det framstå som både ett framsteg och ett bakslag. Det intressanta i min mening är ändå att frågan fått så stor medial spridning. Fallet är en av många exempel på där sverigefinska aktivister valt att använda sig av nya strategier för att påverka kommunerna.
Det är trots allt inte bara Malmö stad som tyvärr tagit beslut som drabbat sverigefinnar. Även Botkyrka, Västerås och Göteborg har tagit beslut som fått sverigefinska föräldrar att försöka lyfta frågan utanför kommunernas stängda dörrar.
Under 2017 utspelade sig ett minoritetspolitiskt drama i Botkyrka kommun, som i övrigt gärna lyfter fram sig själva som en kommun med förståelse för mångkulturella frågor. Kommunen hade planer på att spara pengar genom att dra in på modersmålsundervisning i förskolan. Men det har även kommit fram att de pengar som kommuner som ingår i förvaltningsområden kan söka inte använts till barn eller äldreomsorgen, utan främst till administrativa utgifter. Så också i Botkyrka.
Sverigefinnar i Botkyrka valde att organisera sig och visa sitt motstånd mot besluten, vilket i slutändan ledde till att kommunen drog in beslutet. Finskan kommer att finnas kvar i förskolan, åtminstone om vi får tro kommunens talespersoner.
I Västerås kommun anmälde sverigefinska föräldrar en skola till DO eftersom man ansåg att skolan diskriminerat sverigefinska barn från att prata finska. DO ansåg dock inte att någon diskriminering skett, och föräldrarna valde att ta frågan till Europadomstolen. Tyvärr fick föräldrarna som svar från Europadomstolen att man inte skulle ta upp ärendet.
Likt händelserna i Malmö och Botkyrka fick händelsen i Västerås stor täckning i nyhetsmedierna. I Europarådets senaste granskning har ärendet också uppmärksammats, vilket också lett till att frågan om att införa språk som enskild diskrimineringsgrund blivit aktuell igen.
I Göteborg har sverigefinska föräldrar sedan åtminstone 2016 försökt få kommunen att upphäva beslutet om att stänga den sverigefinska skolan. De aktivister som talat med politiker har dock fått sagt till sig att man ”inte kan tillåta” att sverigefinnarna ska bli en ”enspråkig enklav” i Göteborg. Sedan beslutet att stänga den sverigefinska skolan i Göteborg har möjligheten att placera sina barn i en miljö där de kan tala och utveckla sin finska blivit i princip obefintlig.
De olika fallen kan framstå som enskilda, eftersom de ändå rör olika kommuner och tidsperioder. Det som för dem samman är att de sverigefinnar som engagerat sig valt att ta frågorna till andra myndigheter istället för att fastna i kommunal byråkrati.
Även om det framgår i min redogörelse här att de olika fallen inte alltid slutat lika lyckosamt är det onekligen så att fler sverigefinska föräldrar och aktivister mist sin tillit för kommunernas representanter. Det finns fler exempel att ta till, men de jag redogjort för här är de fall som jag själv har någorlunda inblick i.
Vanligtvis brukar inte sverigefinska frågor få särskilt stor spridning i svenska nyhetsmedier. Att händelserna får stor medial spridning är i det långa loppet positivt eftersom det ger vid handen att de löften som finns minoritetslagen och den nationella minoritetspolitiken skiljer sig från verkligheten. Bara det är en viktig seger.
Stellan Beckman
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
