Varför har jag nästan hela livet känt mig annorlunda? Det har jag funderat på nästan hela mitt liv. Från det jag hamnade i min fosterfamilj till dess jag bildade egen familj.
Har alltid känt ett utanförskap. Inte passat in i de fina rummen. Min fosterfamilj fick inte den söta blåögda flickan som satt stilla på en soffa. Rosett i håret blommig klänning och dinglandes med benen.
I stället fick dom en flicka med mörkt hår, ett jäkla temperament och som vägrade klänning!
Jag hade ett finskt efternamn fram till 1968 då jag automatiskt blev svensk medborgare då min mamma gifte sig med en svensk man och jag fick ett svenskt efternamn.
Gick omkring barfota och i kortbyxor på sommaren, lekte i skogen, snickrade och lärde mig själv simma i älven.
Åren gick och jag började skolan. Det var ingen rolig tid, mycket mobbing och utfrysning. Passade inte in där heller då jag var en orolig själ. Visst, jag var i skolan, men försökte att inte synas.
Nåväl. Jag växte upp, fick jobb och gifte mig.
MEN DET VAR ÄNDÅ NÅGOT SOM FATTADES! Vad förstod jag inte.
Åren gick och jag fyllde 60. Det började bli modernt att ta DNA-tester. Ordnade ett test och skickade in. Väntade och väntade…
ÄNTLIGEN! Ut på den site som jag anmält mig till. Träffar började trilla in…… spännande. En efter en dök upp.
Hm……. Några bekanta namn. Upptäckte att jag helt plötsligt var släkt med mamman till en som jag hade haft kontakt med då jag hjälpt (även hjälpte då) de Rumänska Romerna som tiggde i stan. En naturlig sak var att jag var släkt med dotter och dotterdotter osv…
En spännande värld öppnades för mig! Dock fick jag ej fram så mycket om min mamma. Dessbättre så fick jag fram mer från min svenska sida.
Nystandet fortsatte. Hmmmmm… Jag härstammar från Resandefolket…
Mycket får sin förklaring. Varför jag blivit kallad tattarunge av mina fosterföräldrar. Varför jag alltid känt mig utanför och inte riktigt passat in i samhället. Varför jag ville hjälpa dom stackars romerna som tiggde i stan. Varför jag (trots att jag inte kan språket) förstod dom. Varför vi mitt i deras armod hade roligt tillsammans.
Varför dom finska romerna hälsar på mig när jag träffade/träffar dom på stan.
Men framför allt så har jag fått EN JÄKLA STOR FAMILJ DÄR UTE I VÄRLDEN SOM ÄR SOM LILLA MIG!
ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT EN FÖRKLARING PÅ ALLT!
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar därför använder vi oss av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet. Magasin DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
