Sonny Carlsson är musiker och kulturreporter på DIKKO. Han har jobbat som skrothandlare i hela sitt liv. I september upptäcktes att han har en långt gången cancer, och i början på mars började han avtjäna ett straff för olovlig körning. Han väljer att fortsätta skriva för DIKKO från insidan.
Det kom in en ny kille. Han hade bara varit här någon dag när han fick ett anfall. Typ epilepsi. Tappade kontrollen, låg på golvet och krampade. De allra flesta i personalen är unga, och har inte ens fått tillgodogöra sig den treveckors-utbildning som plitarna ska göra. ”Vi ska få göra den efter sommaren” sa en 19-årig flicka som jobbar här som vakt.
Personalen tog i alla fall beslutet att sätta sig, tillsammans, på den krampande pojken, och hålla ett benlås på honom. När han började vakna till hade vakthavande kommit. Pojken var då förvirrad och hade panik. Han visste inte vart han var, och det satt människor på hans bröstkorg. Detta tolkades som ett tecken på dålig attityd. Och sånt ska kväsas. Så vakthavande beordrade att den livrädda pojken skulle bojas.
Det är så sorgligt också att se snorvalparna som jobbar här. De är ju unga, och borde ha livet framför sig. Men de vet inte så mycket om livet än. Jag ser ljuset i deras ögon långsamt slockna, och mörkret tar över, som om de dör bort och blir till konstiga ickemänniskor. Zombies. Till slut står de bara där och hasar sig fram i kön mot döden. Fy fan vilket liv. Där störst nyckelknippa vinner.
De flesta som bor här är också snorvalpar. Det är som att ha hamnat i ”Flugornas herre”.
– Men de som sitter där är då inte så oskyldiga, kanske någon säger nu.
Nä, så är det givetvis. Alla här har vid något tillfälle tagit ett beslut de ångrar. Så är det väl för folk mest tänker jag. Det får olika stora konsekvenser bara. Jag kan inte se att de som sitter här för att de varit i slagsmål borde straffas hårdare än deras jämnåriga som nyss försökte sitta ihjäl en kille som hade ett epileptiskt anfall. Det var kanske i oförstånd det gjordes. Men det kan man nog säga om de flesta som sitter här också.
Den gamla dementa farbrorn kom in naken häromdagen och frågade personalen när kiosken öppnar. Kiosken är stängd sedan länge. En av dem som ska sitta längst här skyndade sig fram och svepte en filt om honom och tog bort honom från vakterna så han inte skulle få stryk.
Fy fan. Jag saknar min familj. Jag saknar er! Ni vet vilka ni är! Utan er är jag bara en fattig riddare, utan varken kanel, socker eller sylt. Blääää!
Tänk att Dan Berglunds gamla text från 1979 år 2023 skulle passa så väl in på människor anställda inom kriminalvården.
Hårda tag blev hans strategi
Gep ett as för epilepsi
Den jäveln kom med medicinskt bevis
Man lurar ej en svensk polis
Dom som grips tycker om cement
Dom kan slå sig hårt mot ett element
Snubbla och dö och få en tidnings notis
Ack vad sånt gör ont för en svensk polis
Sonny Carlsson
redaktionen@dikko.nu
HÄR kan du läsa mer av det som Sonny skrivit eller deltagit i.
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
